Wednesday, September 26, 2012

Michaela-vantar

Egentligen har jag absolut noll tid att blogga just nu eftersom jag borde ägna all vaken tid åt flytten, men jag måste ju bara visa upp mina färdiga Michaela-vantar!

Michaela

Det är alltså Amanda med den eminenta bloggen Manduzana stickar som har gjort mönstret. Jag blev kär i dem redan när hon hade stickat upp det första paret och har tjatat på henne att skriva ner mönstret. Och här är de alltså! (Själva mönstret hittar i för övrigt här).

Tillsammans med snajdig kopp


Jag använder sällan torgvantar eftersom jag är så otroligt frussen om händerna så jag hellre har vanliga vantar, men nu fryser jag så om händerna på jobbet att jag måste ha nåt på mig där. Och det går ju inte att bläddra med papper med riktiga vantar på! Perfekt alltså med dessa. Och just det, garnet är Drops Alpaca.

Ja, som ni förstår så fortsätter ju flytthysterin här. Men i helgen får jag faktiskt en välbehövlig paus eftersom det är nästa kurstillfälle på HV! Yey! Mer om det får ni såklart se sen...

Saturday, September 22, 2012

Folk Socks & Folk Mittens

Nu har jag äntligen blivit ägare till två böcker som jag länge suktat efter, men som varit slut. Nu har de kommit i nya upplagor och finns således att beställa igen.

Först ut är Folk Socks. The History & Techniques of Handknitted Footwear av Nancy Bush. Fantastiskt många fina sockor finns i denna bok. De norska står ju ut som vanligt, och även dessa är ljuvliga!

Vad som är roligt är att modellerna skiljer sig så pass mycket åt. Vissa är rikligt mönsterstickade, andra enfärgade som de vita i länken här ovan och andra är spetsstickade. Därför kan man tänka sig att det finns någon socka för alla smaker. Skulle gärna sätta tänderna i ett par av modellerna redan nu, men det får jag inte förrän jag stickat klart de sockor jag redan har på gång...

Nästa bok är såklart ovanstående boks "syskon", nämligen Folk Mittens. Techniques and Patterns for Handknitted Mittens av Marcia Lewandowski. Också den är en fin bok, även om jag blev något besviken på innehållet. Omslagsvantarna, de baltiska är förstås fantastiska men av modellerna inne i boken är det inga som når upp till deras nivå riktigt. De svenska modellerna är lite tråkiga, t.ex. Bohus-vantarna. Till och med av de norska selbuvantarna tycker jag det finns finare modeller. Men, smaken är som bekant som baken, och båda böckerna är roliga i det att man kan bläddra i dem och låta sig inspireras av stickningar från all världens hörn. Och det är ju aldrig fel!

Sen vill jag passa på att tacka för alla tips på garnaffärer i Borås. Ena dagen var jag på Ateljé Margaretha, men hittade inget direkt. Den butiken känns lite för stor och opersonlig. Dagen efter besökte jag istället Stickat & Klart och kom hem med garn till en hel tröja! Fina garner och fin service är en vinnande kombination...


Jag är supersugen på att börja på en gång, men jag har förbjudit mig själv att påbörja nya projekt innan flytten är klar. Här pågår för övrigt flyttpackningen för fullt, så livet blir mer och mer kaotiskt. Blä, men det blir bra när det blir klart!

Sen måste jag bara leverera lite gnäll också. Det finns en blogg som heter Skåne Sy-d och som i dagarna har uppmärksammat min farmor och vårat löv, vilket i sig är roligt. Det är dock lite tråkigt att de inte nämner med ett ord att lövet hade en medskapare (kalla mig småaktig, men det räcker liksom att jag inte stod med på Liljevalchs). Att de dessutom gått in och tagit en av mina privata bilder och använt den på sin blogg utan att fråga mig gör det hela ännu lite tråkigare. Så, om någon vill använda mina bilder i fortsättningen så är det väldigt enkelt att skicka i väg ett litet mail eller en kommentar och fråga. Jag kommer med all sannolikhet inte säga nej!





Saturday, September 15, 2012

Helt vanliga sockor

Härligt att höra att så många tänker på samma sätt som jag rörande ämnet i förra inlägget. Synd bara att ni inte bor lite närmare. Jag tycks vara den enda med dessa åsikter häromkring...

Som jag nämnde så är livet allmänt hysteriskt just nu och inte mycket blir gjort på handarbetsfronten. Men igår lyckades jag i alla fall få klart sockorna som jag visade upp halvfärdiga för ett tag sedan:


Ja, ett par helt vanliga simpla sockor. Garnet är multifärgat Regia och mönstret är en blandning av eget hittepå och någon gammal oansenlig kopia som mamma hade i sitt lager. Jag började med att lägga upp enligt mönstrets storlek dam och sockorna blev helt gigantiska (trots det ljuva faktum att jag har ganska stora fötter redan till att börja med). Då lade jag upp storlek 10-12 år och då blev passformen perfekt! Skumt...


En rolig sak som har hänt är att jag fått reda på vem som köpt vårat löv, nämligen Sofia med bloggen redoit (som är mycket läsvärd och där alla borde titta in)! Yey, vad roligt! Och en mycket värdig ägare av vårt löv må jag säga. Notera även att hon höll mig på halster ända till nyss med att säga att det var hon som köpt det... Sneaky! Ha ha, hoppas du hittar ett sätt att hänga upp det bara!

För övrigt ska jag upp tidigt i morgon för att åka iväg till Borås. Där ska jag spendera några dagar på Bibiliotekshögskolan. En hel del böcker och en hel del stickningar är med. Och tips om garnaffärer i Borås mottages tacksamt...

Tuesday, September 11, 2012

Från en ilsken plastmorsa!

Här kommer nu ett inlägg som inte handlar ett enda dugg om handarbete, utan om en annan fråga som för mig känns alltmer angelägen. Nämligen om den utveckling som jag tycker går bakåt vad gäller barn och uppdelning i pojkar och flickor.

Upprinnelsen till detta var nämligen att vi hade kalas för Malena förra helgen och hon fick läppglans av en av sina klasskompisar, eller ja, av klasskompisens mamma eftersom det sannolikt är hon som köpt presenten. Resultatet var att vi sen hade bråk i flera dagar om huruvida man går till skolan sminkad när man är sex år eller inte. Det är ju en helt sjuk diskussion att ha med en sexåring!!! Och det är ju inte så att hon vill ha smink som t.ex. utklädnad utan hon vill ha smink i skolan för att vara fin och för att passa in. Sex år!

Och inte är det konstigt att de små liven blir hjärntvättade. Malena gillar t.ex. den företeelse som kallas Bratz och är nåt slags extrem-barbie:


Mina tankar går snarast till porrfilm när jag ser dessa. Och detta är gjort för småflickor! En grov sexualisering av barn, och inte på barnens egna villkor. Inser vi inte vad vi gör med våra barn?!

Jag ska nu citera en vän till mig vid namn Inos som har mycket bra tankar kring detta:

"Lite ang. påverkan och klädernas betydelse för hur barn bemöts. För den som orkar läsa;-)
Känns som jag tjatat om det en MILJON gånger, men sanningen att säga så spelar det inte någon större roll, eftersom det ändå inte är alla som förstår. Det handlar INTE bara om att tjejmodellerna (tex jeans och tröjor) är kortare/smalare/mindre än pojkmodellerna i samma centilong, utan även om färger, mönster,...
volanger och puffärmar samt material i kläderna.
Flickors kläder är gjorda för stillasittande lkar, lugna lekar. Lekar i dockvrån och lägga pärlplattor och trä pärlhalsband. Deras kläder är ofta i ömtåliga material, eller med ömtåliga detaljer. De är i ljusa färger där smuts och fläckar syns omedelbart. Byxorna är tajta och låga i midjan, vilket minskar fömågan att röra sig. Tröjorna är ofta ganska urringade i halsen, visar nästan magen ibland.
Pojkarnas kläder å andra sidan är i regälare material, de är lediga i modellerna, vilket ger en ökad rörelsefrihet.
Det uppmuntrar till rörliga och vilda lekar, springa, hoppas, klättra. Färgerna är ofta dova, tex mörkblått, grönt, brunt, grått etc. Färger där fläckar inte syns lika lätt.
Vidare har kläder för pojkar ofta "tuffa" tryck, typ racerbilar, spiderman eller andra superhjältar. Det är tuffa döskallar och rocknroll för hela slanten.
Eller "lilla farbrorn-stilen", dvs prydlig skjorta, slipover(vafan heter det så??), tom slipsar. De ser ut som små miniatyrer av pappa på golfbanan/kontoret/whatever. Mini-me lixom. Urk.
Flickplaggen har också två olika riktningar; istället för de tuffa trycken man ser på pojkavdelningen är det volanger, rosetter, gulliga kaniner/random gulligt djur, prinsessor och ja, prinsessor. Och puffärmar. Nämnde jag att tom. bodys för småtjejer ofta är lite "insydda"/figursydda i midjan?
Och så finns det motsvarigheten till pojkarnas Mini-me; -Lilla slampan. Dvs kortkorta tajta kjolar i typ lack (bla Kappahl är experter på slamp-kläderna), fuskpälsdetaljer, bling och kedjor, minitoppar och barn-BH-ar.
Vuxenkläder(för vuxna med jävligt kass smak -sa någon husvagn?) i barntappning. Urk igen.
Och barnen bemöts efter vad de har på sig, både pojkar och flickor. Ofta bedöms pojkar som busiga och tuffa, i sina "pojkkläder/färger". Genom att välja bort de könsstereotypa kläderna från de stora kedjorna (bland andra) ger man barnet fler möjligheter, man binder inte barnet till att vara "sitt kön", att "göra kön", så som barn gör, eftersom barn betraktar andra barn och vill göra likadant, vill passa in.
När barnet vet att "jag är flicka", och ser hur de andra flickorna ser ut och beter sig vill hon göra likadant. Också ha långt hår i prinsesstofs. Också ha rosa volangklänning (även om den är ivägen som FAN i leken). Och vara FIN, alltid FIN.
Det där är vuxna bra på att uppmuntra; inte "hej, vad roligt att se dig idag, hur mår du?" utan "hej, Ååååh har du fått en ny tröja, vad FIIIN den är!". Eller, vad FIIIN du är i håret!" Och ungen åmar sig och putar med bröstet. Och så börjar strävan efter att vara just FIN, att få höra de där orden från de vuxna, från de andra barnen. Och om orden uteblir? Då måste ju nåt vara fel!Vaddå, är jag inte FIN längre, duger jag inte??
Vårt samhälle är ett monster som konsumerar människor, män som kvinnor, och allra godast är barnen. Lättast att manipulera, lättast att forma. Och vi vuxna hjälper till.
Och är man inte vacker kan man inte vara lycklig, kan man inte hitta en partner, får man inget jobb(i många fall).
Och nya lagar gäller för varje sekel. "Såhär ska du se ut för att duga".
Lång,kort eller lagom, Smal tjock, nej kurvig. Det är finast att vara blek, nej solbränd!
Och vi följer. Vi formar oss. Och konsumerar. Vi gapar och sväljer hela skönhetshetsen med allt vad den innebär med hull och hår, och sen spyr vi upp skiten för att mata våra ungar med den.
Att börja vara medveten är en början. Att lära sig se och genomskåda. Se konsekvenser och samband. Att DU är en bra förälder spelar inte sådär jävla stor roll, eftersom ditt barn växer upp i det samhälle vi alla lever i."
 

Jag kan inte annat än att hålla med. Avlägsen känns den tid när små flickor kunde marknadsföras som i ovanstående lego-reklam. Det skulle helt enkelt inte hända idag. Men jag tänker fortsätta försöka, trots att Malena blir sur så fort jag gör något åt henne som inte är rosa. För det som är hjärntvättat kan avgiftas, det är min fasta övertygelse.

Och under tiden kan ju den mamma som köper smink till andras barn utan att fråga först ge fan i det. Förstör din egen unge istället och lämna min plastunge i fred!

För övrigt är jag inne i en hysterisk period nu, men heltidsstudier och mer därtill, heltidsjobb och så flyttar vi om ett par veckor. Så, ge inte upp om jag blir lite frånvarande i cyber. Jag kommer tillbaka!

 

Monday, September 3, 2012

Hejdå löven!

Nu var det roliga slut. I söndags var sista dagen för Hemslöjdens utställning på Liljevalchs, och därmed också för alla våra löv. Jag var bara tvungen att åka dit en gång till. Med mig tog jag familjen...


Det kändes lite vemodigt att allt ska packas ner och ingen mer ska få se denna fantastiska skog. Tycker den borde bli en permanent utställning istället, fast hellre på Nordiska där den hade fått bättre plats. Lite glädjande var i alla fall att någon vänt på vårt träd så att farmors och mitt löv inte längre satt in mot väggen. Tack för det!


Även Malena tyckte det var häftigt med alla löv, även om hon nog blev mest förtjust i pysselhörnan. Hon tyckte absolut att vi skulle ha en duk hemma som man får sy på. Och varför inte, det är ju en toppenidé! Som en gästbok fast roligare...


En del av pysslet var dock lite för avancerat för henne, till exempel ståltråden och att tälja var också ett något riskabelt företag. Vi lyckades i alla fall knåpa ihop ett hjärta som hon var mycket stolt över:


Även auktionerna har ju gått ut nu på löven, och så här gick det för vårat löv:



Det såldes för 300 kr! Helt otroligt! Vi trodde aldrig att någon skulle buda på det överhuvudtaget. Det skulle vara roligt att veta vem det är som köpt det, så om du läser min blogg får du gärna pipa till. Jag bli ju så nyfiken!

Tydligen har försäljningarna på Tradera lett till att det nu kan planteras 13 000 nya träder i Vi-skogen. Det är ju faktiskt inte fy skam...