Sunday, June 29, 2014

Knappångest!

Seriöst, Tant Kofta-koftan jag håller på och stickar är snart klar men varken det gråa garnet eller knapparna kommer räcka till att göra den mer än midjekort. Garnet kan jag beställa mer av men knapparna! Jag har ju köpt dem på Tusen Idéer. Där står det att att butiken är tillfälligt stängd för underhåll men när man googlar lite så framgår det att företaget konkat. Väldigt synd på en fin butik tycker jag...


Och väldigt synd för min kofta för det innebär att jag får ta bort alla knapparna och sätta dit nya. Jag har försökt ringa det telefonnummer som står på fakturan (ifall de har något litet lager kvar) men det går till någon helt annan person som inte har ett dugg med knappar att göra. Skumt!

Så oooooom du skulle sitta på ett par sådana här knappar så betalar jag bra för att kunna slutföra min kofta på det sätt jag tänkt mig!

Tuesday, June 24, 2014

Startitis

Efter att jag blev klar med Beatrice har jag drabbats av en allvarlig släng av startitis (ni vet den där åkomman som är så vanlig bland stickare, och som gör att man startar en massa nya projekt hela tiden istället för att sticka färdigt dem man redan har). Varför är det så mycket roligare att starta nytt än att slutföra? Det är som om att jag, bara för att jag färdigställt ett UFO, tycker jag förtjänar att starta tio gånger så många nya projekt...


Först ut är en Haruni (ja, jag vet att jag är några år efter alla andra...). Garnet (Malabrigo sock) köpte jag när jag var i Florida 2011. Men att fota är ju en smärre omöjlighet, det ser mest ut som en oformlig klump just nu.


Nästa nystartade projekt är en Owlet till min vän Lindas son Rasmus. Ni som varit med ett tag kanske minns att jag stickade en liten kofta till honom medan han fortfarande låg i magen, men att den var för liten redan från början trots att jag stickade strl 6 månader. Man får hoppas det går bättre denna gång!

Även denna är ganska svår att fota. Färgen blir alldeles för ljus. Jag har försökt redigera den så att den ska vara mer lik den riktiga färgen, men den är ännu lite mörkare i verkligheten.


Men startitisen har inte bara drabbat stickådran utan även smittat av sig vad gäller broderier. Ovanstående projekt går framåt ord för ord. Någon som kan gissa vad det ska stå?

I övrigt är jag gräsänka den här veckan. Det märks inte minst på mathållningen. Dagens middag bestod av lite tacosrester, en och en halv raggmunk och ett stekt ägg att fylla ut med. Det blir som det blir, men mycket handarbete blir det i alla fall!

Friday, June 20, 2014

Saturday, June 14, 2014

Spånad

Jag har verkligen börjat bli biten på det här med att spinna nu. Och som alltid när jag blir biten så vill jag lära mig allt så fort som möjligt! Och sista veckan har det verkligen gått framåt vad gäller förutsättningarna för mitt spinnande. Dels har jag fått ärva denna skönhet:


Solveig heter hon och hon har varit min farfars farmors och är från ca 1850. Visst är hon vacker?! Hon har stått hemma hos min farmor så länge jag minns och hon har nog varit ämnad för mig ett tag eftersom jag är den enda som utvecklat hantverksintresse. Och nu när jag börjat spinna så tyckte farmor det var dags, så häromdagen flyttade hon hem hit till Norvigska palatset. Farmor har till och med fått henne lagad så hon är fullt fungerande så fort jag fått dit ett nytt "drivsnöre" (heter det så?). Underbart!

Men, så häromdagen dök följande bild upp i flödet på Facebook. Alltihop till salu för utropspriset 3000. Efter lite budgivning blev allt detta mitt för 4 200!


En Kromski Sonata med, som ni ser, massor av tillbehör till. En vanlig vinge med fem spolar till och en jumbovinge med tre spolar till. Samt en lazy kate, kardor och diverse härvträn i olika storlekar. Jag är i spinnhimmelen!!! Den finns i Göteborg så den ska levereras till min farbror som bor där och sen måste jag vänta flera veckor innan vi kan ses och överlämna den. Hur ska jag stå ut?!

Tröstar mig under tiden med min nya, lite stabilare slända:


Ullen är 100% cheviot som jag köpte av Amanda. Ullen har det underbara namnet "Blueberries with milk", vilket är precis som det ser ut. Och trots att ullen är ganska svårspunnen, eftersom det är så långa fibrer, så blir det betydligt jämnare och snyggare än första försöket. Yey!

Sunday, June 8, 2014

Resultatet av Dala-Floda

Jo, jag lovade ju att visa upp vad jag åstadkom i Dala-Floda. Resultatet kommer här:


Det blev två "provlappar", vilka jag valda att göra till armbeklädnader båda två. Först ut en tvåändsstickad mudd med ett mönster som finns på en sådan jacka med tvåändsstickade ärmar som jag visade i förra inlägget. Sedan en liten lapp med påsömsbroderi som jag sydde i ett par knappar i och gjorde till ett armband.


Nu är bara frågan om jag orkar göra en mudd till. Jag borde ju det, för om man fryser så pass att man behöver en sådan mudd så lär man ju frysa om andra handen också...

Monday, June 2, 2014

Tur och retur till himmelriket

I torsdags dog jag och kom till himlen. Trodde jag i alla fall när jag, tillsammans med Ivar och Johanne, anlände till Dala-Floda Värdshus för en fyra dagar lång kurs i tvåändsstickning och påsömsbroderi.

Och varför trodde jag att jag var i himlen? Jo, bland annat eftersom det första som mötte en när man kom in i lektionssalen var detta:


Och, som om inte det vore nog, även detta:


Tvåändsstickade ärmar som är typiska till dräkter både från Dala-Floda och Gagnef och några andra näraliggande socknar. (De på bilden med större mönster är från Floda, medan den längst ner till höger i bild är från Gagnef).

Under dessa fyra dagar har vi stickat och stickat och broderat och broderat. Men det är nästan allt runt omkring som varit mest fantastiskt. Förutom kursverksamhet har vi lyssnat på diverse föredrag, bland annat från våra fantastiska kursledare Anna-Karin Jobs Arnberg och Karin Kahnlund. Vi har också gjort alla möjliga utflykter, bland annat till en vadmalsstamp och till Wålstedts Textilverkstad:



Där visades vi runt i hela ullspinneriet och fick följa ullen från sortering, via tvätt och kardning till färdigt garn. En helt fantastisk visning som var något av resans höjdpunkt för min del. Det var ju inte heller helt fel att shoppa härliga Wålstedts-garner efteråt...


Lördagen startade med att vi besökte dräktbytardagen. En och annan pärla i dräktväg fanns det där. Jag och Evelin köpte var sin hätta att ha som minne (troligen från början av 1900-talet), och när vi kom tillbaka på kvällen insåg vi att de nog var broderade av samma brodös.


Lördagen var dessutom självaste buffringsdagen då man vallade boskapen upp till fäbodarna, och samtidigt gick och stickade. Så detta fick vi göra tillsammans med Lill-Karin och hennes häst, ackompanjerade av hennes rövarhistorier...


Väl uppe serverades vi lunch i det fria. Inte helt fel. Inte en enda måltid var helt fel för på Värdshuset serverar man enbart ekologisk superfin mat. Snacka om bortskämd man blev! Blir inte lätt att vänja sig vid vardagsmaten hemmavid nu...


Sista kvällen avslutades med att Anna-Karin tog oss med ner till sjön i den magiska solnedgången och där försökte lära oss kula. Om vi bara lärde oss låta som en ilsken terrier skulle det gå alldeles utmärkt påstod hon. Vi blev väl inga mästare på det, men vackert det var det!


Nu lider jag av fullständig postdalaflodadepression. Tur jag har mina fynd med mig hem som minne. Förutom ovan nämnda hätta köpte jag diverse garner från Wålstedts, mest z-tvinnat, band från Dala-Flodas hemslöjd och även vykort med mallar till påsömsbroderier som de tagit fram. Mycket fiffigt!


Nu vill jag baaara tillbaka. Det kommer faktiskt gå en annan riktigt rolig kurs om bara ett par veckor som förutom tvåändsstickning och påsömsbroderi även innehåller flerfärgsvirkning och lite annat. Och vet ni vad, det finns platser kvar. Jag vill bara fly från livet och åka dit, men tyvärr tillåter varken jobbet eller ekonomin det. Nästa år hoppas jag på istället.

Och vad åstadkom jag då? kanske ni undrar. Det får ni se i ett annat inlägg.