Wednesday, March 9, 2011

Hundkavalkad

Tävlingsanmälningarna rullar in! Jätteroligt att ni vill vara med och delta och ännu roligare att läsa alla era svar! Flera av er har kommit med önskemål om att få se mer av Harpan här i bloggen. Självklart lyssnar jag på mina läsares önskemål så här ska ni få ett helt inlägg som bara handlar om hundar och ingenting om handarbete. Och ni ska inte bara få bilder på Harry, utan på alla mina hundar.

Vi börjar med Matsson, världens bästa Jack Trassel. Ända sedan jag var mycket liten har jag velat ha hund och jag började spara pengar till min första hund redan i fyraårsåldern. När jag var 12 år tyckte mamma jag var redo så då åkte vi och hämtade den 8 veckor gamla Jack Russel-valpen Matsson.

Lyckan var gjord! Jag satt hela det sommarlovet blixtstill på en köksstol med Matsson sovandes i knät. Jag vågade knappt vända sida i boken jag läste...

Matsson hängde med oss i 13,5 fina år och efter jag hade flyttat hemifrån hade mamma och jag delad vårdnad om honom. Han gick bort för snart tre år sedan och det kändes som att förlora en bror. Saknar dig Masse!




När jag var 18 var det dags för min första alldeles egna hund. Det blev en stor lillebror till Matsson, nämligen en schäfer - Lemmy.

Han var den snyggaste hund jag någonsin sett och han var min prins. Tyvärr var han också väldigt sjuk. Problemen började redan när han var 9 veckor gammal. Det som slutligen tog kål på honom var en medfödd, kronisk inflammation i hela mag- tarmsystemet som gjorde att han inte ville äta och ofta hade diarréer och kräkningar (därför gick han under smeknamnet Slemmy).

Vid tre års ålder gick det inte längre, då var jag tvungen att ta bort honom. Sorgligt, för vi skulle haft många fina år framför oss om jag hade fått som jag velat...




Efter Lemmys bortgång tänkte jag att jag skulle leva det fria studentlivet och inte ha någon egen hund på ett tag. Det gick sådär. Efter någon månad började jag surfa runt på diverse kennlars hemsidor. Plötsligt satt han bara där. En bild på en liten släthårig tax. Under bilden stod det "jag blev över när jag var valp". Detta var ju naturligtvis omöjligt att motstå så en vecka senare hade jag lånat en bil och brassat iväg till Värmland och hämtat Harry - eller Harpan som han oftare kallas. Jag blev med hund igen och Matsson blev med en ny lillebror.

Harry fyller nu sju år i april och om Lemmy var min prins så är Harpan min prinskorv (vilket jag tycker framgår ganska tydligt av bilden). Harpan är en riktigt butter liten hund men samtidigt det mest keliga i hundväg jag någonsin mött. Sitta i knä är det absolut bästa som finns. En riktig liten soffpotatis är han dessutom...




Som avslutning slänger jag in en bild på mig, Harpan och (en mycket ofriserad) Matsson.

Alla mina pälsklingar - ni finns i mitt hjärta för alltid och ni är de verkliga männen i mitt liv! <3

20 comments:

Linda said...

Finaste fina! <3 <3 <3 <3 <3

Manduzana stickar said...

Åh, dom är fantastiskt fina alla tre. Jag saknar verkligen att ha hund! Men jag får nöja mig med mina katter så länge ;)

disa said...

Naaaaw, så himla söta och fina!! =)

Eva Hudin said...

Bättre en hund i taget än åtta på en och samma gång!
Ja, sällskapsdjur är ett måste, jag förstår mig inte på människor som inte har förmågan att ha en relation till ett djur. Vad är det som fattas!

Nettan said...

Vilket underbart inlägg ♥♥♥
Inte för att dina tidigare inlägg är sämre, eller mindre, eller nåt - du förstår - men kärleken lyser ju ur varenda bokstav här =)
Och jag blev alldeles tårögd men storleende när jag läste "...om Lemmy var min prins så är Harpan min prinskorv..." för det var bland den finaste kärlekspoesi jag läst!!!! =D
*torkar tåren i ögonvrån*

Såja. Dominostickning... (för att tala om nåt helt annat)... är inte så svårt som det ser ut faktiskt! Snabbt beskrivet: Man började med 25 maskor, stickade ett vanligt varv först och därefter på vartannat varv en intagning "i mitten" och vartannat varv utan intagning, allt i rätstickning. Dvs du har 25 m när du börjar, och när rutan är klar har du bara 1 m kvar! En ruta stickad på diagonalen alltså.
Sen kom det fiffiga med att börja nästa ruta på kanten av den första, utan att ta av tråden! Kanske skulle försöka mig på en beskrivning... om jag inte hittar någon bra på annan plats? Intressant, tror du?

Ha en fortsatt underbar dag!!! Ikväll kommer jag in i din tävlig =D Storkram ♥

Ulla-Bella said...

Det er alltid hyggelig å lese om andres dyr og forstå hvor høyt de er/har vært elsket:)

Anta said...

Jösses vilken snygg russel, jag kallar oxå taxar för prinskorvar de är ju så härligt mysiga.
Ha en mysig kväll med Harpan. Kram

Siv said...

Härliga hundar! Och finns det något tjurskalligare än en tax???? Men så goa ändå.
Och taxar brukar bli riktigt gamla, så du får njuta av honom länge.

Kim Lee said...

Det som jag saknar mest med att bo inneboende i Stockholm är att inte kunna ha hund. Längtar massor ner till mina föräldrar där våra hundar är. Såna sjukt trevliga saker :D

Japp kommer och broderar imorn. Cyklar till jobbet på morgonen och är lite i valet och kvalet och jag ska va seriös och cykla in till cafét direkt efter jobbet. skulle kännas skönt..men å andra sidan komma lite halväcklig dit..hmmm. well, det märks. syns! :D

4U2! said...

Hundar kan vara härliga!

Rosenvante said...

Så kul att få se dem. Alla får och har ju ett speciell plats i hjärtat eller hur?
En sak ser jag ju att du bara haft hannar, jag har haft en hanne och en massa tikar. Fick tyvärr dålig erfarenhet av min hanne, men jag har förstått att det finns många fördelar med hannar. Nästa gång om det blir en sådan ska jag kanske prova en hanne igen.
Det var i alla fall trevligt att få en berättelse och bilder av hundarna i ditt liv. :)

Fiff said...

Vilka fina killar du har haft! Men jag blir så helt känslosam när det gäller djur o djur som har gått bort. Så jag hast-läser lite, så jag inte börjar böla...:-) Känslosamma Maja liksom. Puss till dem!

Evas Pyssel said...

Oj vad fint du har skrivit om dina hundar !!! Och jag förstår precis allt vad du skriver.Vår Ajax är det goaste vi har. Han har gett oss så mycket glädje både som familjehund och jaktkompis.Vi hade en likadan innan. Han var nog sjuk när vi köpte honom som valp. Vi åkte ut och in på djursjukhuset och de gjorde massor med utredningar , men till slut fick vi ta bort honom. Han mådde så dåligt. När jag var liten önskade jag en hund också , men jag fick nöja mig med en sköldpadda. Kram till dig !! Eva

Thessan said...

vilka fina vovvar! Hoppas du har en bra dag!

4U2! said...

God dag!
sv: med stickor nr 8 har jag använt 1 st á 100g (sedan är det svårt att säga beroende på mönster och vilken storlek man vill ha).
Ha en fin dag!

Thessan said...

Tack, tack =)

Pysselfarmor said...

Tjingeling på dig och det roligt att såsom ogift hette jag Mattsson (obs två s)- litet roligt i det hela ;-)
Du vet ju att jag blir förälskad i alla hundar!

Jo jag är på stickcaféet på måndag.

Jag gick inte broderikursen där du ska vara, utan på Hågelby i Botkyrka. Annika som anordnar kursen jobbade som parkchef vid Hågelby tidigare - det är därför jag känner henne.

Men jag har gått andra kurser på Midsommargården (måla enligt Vedic Art-metoden) för ca fem år sedan. Då fanns inte micro i lokalen. Det fanns en pizzeria i närheten, men om den finns kvar vet jag inte. Det fanns då en matbutik i samma hus - antar att den finns kvar.Hoppas detta hjälper dig att planera matintaget ;-)
ikväll har jag varit på nålbindningskurs igen.

aliel said...

Härliga hundar. Jag har några Jackrusslar i bekantskapskretsen och de är ljuvliga, väldigt mycket hund i praktisk förpackning om man säger så. Måste ändå säga att taxen tar priset i alla fall...ler...inte så vanligt förekommande nu som förr. Vi hade en sådan när jag var liten men när jag räknar på det så känns det som hundra år sen, även om det kanske bara är 35, visst var de vanligare då?

Lotta said...

Jag vet hur hemskt det är att behöva ta bort en kär vän.
Det är fruktansvärt.
Så mycket tårar det har runnit utför mina kinder och snart är vi där igen fast jag hoppas ju på ett år till åtminstone.
Vår första hund var en OES.
Hon var stor lurvig och ljuvlig. När hon var elva fick hon sluta sitt liv hos oss. Cancer.
Nu har vi griffon belge(svart sträv). För ett par år sen var vi tvungna att ta bort lille Rasmus (Griffon bruxellois röd sträv)Han blev 12 år.Världens roligaste hund. Han hade alltid en massa hyss för sig.Jättesöt och underbar.
Nu har vi bara Svante (13) och Ture (8) kvar. Svante är morfar till Ture.Hoppas vi får ha dem jättelänge till.
Vilken gullig bild på dig och hundarna.
Jag passade en jättevacker schäfer när jag var liten. Han dog tyvärr vid en parning.Hjärtfel.
Jag var precis lika hundtokig som du men jag fick inte ha någon egen så jag passade alla andras.
Jag hade en syster som var gravt handikappad så det var svårt att även ha en hund.
Jag förstod dem så då fick det bli kaniner istället.
Att inte få ha hund har jag tagit igen nu.
Nej nu får jag sluta. Ha det super.
Kramizzzz och mysig helg

Fröken Eko said...

Jo hundar (och djur överlag) är nog nåt av det bästa (och tidvis värsta...) som finns! Vad skulle man göra utan dom? Det är bara så hemskt då de går bort, men det är väl priset för kärleken man får av dom. Dyrt, men väl värt det!
Känner för övrigt igen flera saker i din beskrivning av prinskorven ;)

/F