I torsdags dog jag och kom till himlen. Trodde jag i alla fall när jag, tillsammans med
Ivar och
Johanne, anlände till
Dala-Floda Värdshus för en fyra dagar lång kurs i tvåändsstickning och påsömsbroderi.
Och varför trodde jag att jag var i himlen? Jo, bland annat eftersom det första som mötte en när man kom in i lektionssalen var detta:
Och, som om inte det vore nog, även detta:
Tvåändsstickade ärmar som är typiska till dräkter både från Dala-Floda och Gagnef och några andra näraliggande socknar. (De på bilden med större mönster är från Floda, medan den längst ner till höger i bild är från Gagnef).
Under dessa fyra dagar har vi stickat och stickat och broderat och broderat. Men det är nästan allt runt omkring som varit mest fantastiskt. Förutom kursverksamhet har vi lyssnat på diverse föredrag, bland annat från våra fantastiska kursledare Anna-Karin Jobs Arnberg och Karin Kahnlund. Vi har också gjort alla möjliga utflykter, bland annat till en vadmalsstamp och till
Wålstedts Textilverkstad:
Där visades vi runt i hela ullspinneriet och fick följa ullen från sortering, via tvätt och kardning till färdigt garn. En helt fantastisk visning som var något av resans höjdpunkt för min del. Det var ju inte heller helt fel att shoppa härliga Wålstedts-garner efteråt...
Lördagen startade med att vi besökte dräktbytardagen. En och annan pärla i dräktväg fanns det där. Jag och Evelin köpte var sin hätta att ha som minne (troligen från början av 1900-talet), och när vi kom tillbaka på kvällen insåg vi att de nog var broderade av samma brodös.
Lördagen var dessutom självaste buffringsdagen då man vallade boskapen upp till fäbodarna, och samtidigt gick och stickade. Så detta fick vi göra tillsammans med Lill-Karin och hennes häst, ackompanjerade av hennes rövarhistorier...
Väl uppe serverades vi lunch i det fria. Inte helt fel. Inte en enda måltid var helt fel för på Värdshuset serverar man enbart ekologisk superfin mat. Snacka om bortskämd man blev! Blir inte lätt att vänja sig vid vardagsmaten hemmavid nu...
Sista kvällen avslutades med att Anna-Karin tog oss med ner till sjön i den magiska solnedgången och där försökte lära oss kula. Om vi bara lärde oss låta som en ilsken terrier skulle det gå alldeles utmärkt påstod hon. Vi blev väl inga mästare på det, men vackert det var det!
Nu lider jag av fullständig postdalaflodadepression. Tur jag har mina fynd med mig hem som minne. Förutom ovan nämnda hätta köpte jag diverse garner från Wålstedts, mest z-tvinnat, band från Dala-Flodas hemslöjd och även vykort med mallar till påsömsbroderier som de tagit fram. Mycket fiffigt!
Nu vill jag baaara tillbaka. Det kommer faktiskt gå en annan riktigt rolig kurs om bara ett par veckor som förutom tvåändsstickning och påsömsbroderi även innehåller flerfärgsvirkning och lite annat. Och vet ni vad, det finns
platser kvar. Jag vill bara fly från livet och åka dit, men tyvärr tillåter varken jobbet eller ekonomin det. Nästa år hoppas jag på istället.
Och vad åstadkom jag då? kanske ni undrar. Det får ni se i ett annat inlägg.