Tuesday, September 30, 2014

Tripp, trapp, trull

Först och främst vill jag bara säga: vad roligt med all respons på mitt lilla upprop (initiativ), både här och på Instagram och Facebook. Jag hoppas verkligen det nu blir riktigt många som går från ord till handling!

Sedan skulle jag bara vilja visa upp mina tre härvträn jag fick med på köpet av min spinnrock. Snacka om tripp, trapp trull...


Det lilla, lilla är ju bara så sött även om jag har svårt att se att det blir det som blir mest använt. Fast om man ska härva typ broderigarn kan det nog vara bra.


Jag fick ju även, som jag tror jag nämnde i något tidigare inlägg med en hel del ull och även en del halvfärdigt garn. Jag har nu satt igång projektet att spinna färdigt dessa garner, och ovan ser ni ett av dem färdigt och härvlat. Det är både kul att få det färdigt samtidigt som det ger en bra övning för mig och gör att jag och Urd börjar vänja oss vid varandra.


Ovan ser ni garnet färdigt. Det blev riktigt fint tycker jag! Jag vet inte riktigt vad det är för kvalitet, men jag tror det är en tråd silke och en tråd någonting annat. Jag funderar på att eventuellt sticka muddar av det, för det kommer jag behöva i mängd till vintern för att mota den rådande kontorskölden på jobbet.

Men, just nu har jag absolut noll lust att sticka överhuvudtaget, så jag fortsätter väl att spinna!

Friday, September 26, 2014

Michaela-uppropet!

På bilden här nedan ser ni mina Michaela-vantar (mönster av bästaste Manduzana) som jag stickade för ett par år sedan. De har sedan dess varit en stor favorit för mig och jag har använt dem flitigt. De är dock fortfarande hela och har knappt noppat sig alls.


Varje morgon när jag går till jobbet passerar jag ett antal rumänska tiggare på Stockholms central. En av dem ser alltid olyckligare ut än resten. I morse när jag passerade var hon ensam kvar. Jag såg hur hon kämpade med att hålla tillbaka tårarna, men de trillade nerför hennes kinder i alla fall och hon satt och strök bort dem med händerna. Jag såg att hon frös. Den synen fullständigt krossade mitt hjärta och jag kände instinktivt att jag måste göra något mer för henne än bara slänga två kronor i hennes lilla pappersmugg.

Jag kände mig så äcklad över att jag, som fick lön igår, var på väg till mitt lagom trivsamma jobb för att tjäna ihop lite mer lön. Summor som för henne bara är en fantasi. Så jag gick till bankomaten och tog ut en rejälare slant så att hon kanske förhoppningsvis snabbare kan åka hem till de där två barnen som hon har på sitt nästan söndertummade foto. Dessutom hade jag mina Michaela-vantar med mig. Jag älskar dem men nog fasiken behöver hon dem mer än jag. Så jag drog upp dem ur väskan och gav dem till henne. Hon blev så glad att hon kysste min hand. Hon höll den kvar länge innan hon motvilligt släppte den. Då kunde jag knappt hålla tillbaka tårarna.

Jag tänker lite som så att oavsett hur man står åsiktsmässigt i fråga om tiggarna, om man tycker det är bra idé att ge dem pengar eller inte osv. så tror jag att vi alla kan enas om att de är människor precis som du och jag och att de fryser som du och jag. Och Sverige är ett jäkligt kallt land ungefär sex-sju månader framöver. Dessutom tror jag mig veta att vi är många handarbetare där ute som har något av ett överflöd av stickade pinaler i byrålådorna. Jag har t.ex. noterat att många säljer ut stickade saker för att överflödet är för stort. Så vad sägs om att ge bort dem istället, till någon som verkligen behöver det?

Så, jag vill uppmana alla er handarbetare där ute att ta ett par vantar, en mössa eller en halsduk m.m. och ge dem helt enkelt till en tiggare! Det är inte anständigt att människor sitter på gatorna och fryser. Jag tycker vi kallar det Michaela-uppropet!

Sunday, September 14, 2014

HV igen!

Jag har nu äntligen börjat på fortsättningskursen i stickning på HV! Jag har "bara" väntat ett år...


På bilden ser ni vårt material. En hel påse full av 102 små nystan i olika färger. Snacka om godispåse! Dessa har vi sedan använt på olika sätt under helgen.

Till att göra en färgcirkel...


Och även sticka en sådan...


Och till att sticka lappar på olika teman. På den främsta provlappen på bilden nedan skulle man välja tre favoritfärger och två färger som man inte gillar så mycket, och sedan sticka med dem tillsammans på olika sätt. De flesta av oss kom fram till att våra "hatfärger" blev betydligt bättre i sällskap med andra färger. (Vilka som är mina favoritfärger och vilka som inte är det får ni gissa själva).


På den andra skulle vi välja två färger med hög konstrast i färger vi inte skulle välja annars och sedan sticka ränder på olika sätt. Mitt orange-vita prov är nog bland det fulaste jag någonsin stickat...


Idag fick vi börja dagen med att måla. Sedan fick vi klippa ut små tröjor av det vi målat och experimentera med ränder på olika sätt. Sedan ska vi välja ut en detalj av tröjorna och realisera i vår stickning. Mina är inte riktigt färdiga än, så dem får ni se en annan dag!

Monday, September 8, 2014

Det där med förkortade varv...

Ni kanske undrar hur det går med min Chuck? Svaret är: bra, så här långt:


Men! Sen var det ju det där med ärmarna... De ska plockas upp och sedan formas med hjälp av förkortade varv. Skitsnyggt kunde man tro, men icke!


Jag har gjort enligt konstens alla regler, provat olika metoder, blandat metoder, repat upp och repat upp och repat upp... Men det blir inte bra! Skitirriterande eftersom jag blir jättenöjd med resten av tröjan.

Så, nu behöver jag er! Er och era bästa tips! Vilken metod tycker du är bäst (länka gärna till film eller liknande)? Hjälp mig! Pretty please with sugar on top...

Monday, September 1, 2014

Fjällbeteskoftan

Jag skulle ju blogga den färdiga Fjällbeteskoftan! Jag förstår inte varför det var tvunget att ta en vecka, men jag antar att livet (och det årliga barnkalaset!) kom emellan. Här är den i alla fall:


Fotad av bästa mamsen, som sagt, i de jämtländska fjällen eftersom fåren som givit sin ull till den också betar i de jämtländska fjällen (fast i Åre). Som ni säkert känner igen så är det en uppifrånochner-kofta som jag påbörjade under en kurs med Tant Kofta.


Det blir verkligen en fantastisk passform när man stickar på det här sättet, eftersom man hela tiden kan prova sitt plagg och justera det vartefter man stickar.

Mönster: Koftans Kofta
Garn: Fjällbete (Det gick åt två härvor av det grå, och en härva vardera av det gröna och lila)
Stickor: 3,5

Jag hade först tänkt ha de färgade ränderna i avigt, men ångrade mig sedan och gjorde allt i slätstickning. Jag tycker av någon anledning att det blir snyggare randning på det sättet.

Och som ni ser (ifall ni följt denna följetong) så har jag ju fått byta ut alla knapparna. Men för att de skulle vara så lika de gamla som möjligt så köpte jag kokosknappar som i alla fall har ungefär samma färg och storlek, även om det inte är lika fina blommor på dessa. (Här kan ni se hur de gamla knapparna såg ut...)


Här ovan kan ni också se baksidan, och den svarta pricken är en bit lav och inte en tappad maska...


Överlag är jag väldigt nöjd med både mönstret, garnet och resultatet. Det är en sällsam lyster i detta garn, som inte alls syns på bilderna. Mönstret är toppen, fast jag får nog åka och hälsa på Tant Kofta om jag ska sticka en igen för jag kommer garanterat inte komma ihåg hur man gör ökningarna!