Om mig

Jag är Hedvig Egerö. Jag har handarbetat till och från i perioder i hela mitt liv. Min mamma lärde mig sticka och min farmor lärde mig tjusningen med broderier. Och det är främst inom dessa två områden jag sedan uppehållit mig. Jag kan även virka om det kniper, även om det inte är min favoritsport. Och jag tänker hela tiden att jag skulle vilja sy mer kläder, men det kan man ju inte ägna sig åt på tunnelbanan till och från jobbet, därför blir det inte av lika ofta.

Nu har jag även bloggat i några år; en fantastisk resa som gett mig mängder av nya insikter, ny inspiration och nya vänner, av vilka jag lärt känna många i verkliga livet också. Aldrig kunde jag tänka mig att det skulle vara så givande att föra handarbetsdagbok på nätet!

Jag har ingen formell textil utbildning eller liknande. I mitt andra liv är jag arkivarie och har även en kandidatexamen i religionshistoria. Jag bor i det Norvigska palatset tillsammans med de två männen i mitt liv. En av dem med päls och fyra ben. En med päls och två ben. I palatset bor även en prinsessa, en bonus i livet, på halvtid. Dessa varelser är de som finns närmast hjärtat och de skymtar förbi på bloggen då och då. Palatset ligger förresten i en förort till Stockholm, men drömmar finns om Norrland.


Oj, där tittade en av de två männen in. Han ville visa att jag gillar att brodera bonader. Denna har jag gjort till honom i födelsedagspresent.

Jag har även stickat en halsduk med hans porträtt på. Det är ingenting jag rekommenderar er att göra hemma. Tanken var att hela Steffes bluesband skulle få varsin halsduk, men det blev bara en för det tog så bisarrt lång tid. Jag antar att det betyder att jag tycker rätt bra om den där karlen!

Fast ärligt talat behöver man inte vara mannen i mitt liv för att få sig något av mina handarbeten till livs. Faktum är att jag ger bort nästan allt jag gör. Jag får en idé och ofta formas den idén utifrån vem jag har i åtanke som mottagare. Fast ibland funkar hederligt gammalt tjat också (något jag dock inte vill uppmuntra till för mycket, det kan ju få motsatt effekt också).

Ett tag snöade jag in på grytlappar. Ärligt talat inte bara på grytlappar, utan på grytlappar i kombination med svordomar. Och det var nog där någonstans min broderitourettes (vilket en kurskamrat på arkivvetenskapen diagnostiserat mig med) började. Till slut svor och broderade jag mig hela vägen in i Expressen.

Fast jag svär inte jämnt. Ibland vill man ju bara göra fina saker. Fina saker i fina garner som är en fröjd att sticka med till exempel. Något som inte alls är särskilt märkvärdigt, det är min Whippoorwill-sjal i Malabrigo sock, vilket är mitt favoritgarn. Och denna stickade jag bara till mig och hade dessutom en halvmeter hår mer då.


Sedan finns det ju projekt som kanske inte är så märkvärdiga, men där själva tillfället är märkvärdigt eller mottagaren är märkvärdig. Ett sådant projekt är denna lilla nåldyna, där mottagaren är minst sagt märkvärdig. Den är nämligen gjord till Maja, som är den som designat denna blogg. En fantastisk kvinna på alla sätt!


Något annat som är riktigt märkvärdigt är när ens bästa vän får barn. En liten kofta blir det då. Sen att ungen visar sig vara en bjässe och inte kommer i koftan är obetydligt i sammanhanget.


Jag är inte särskilt road av att göra saker på beställning. Oftast när någon frågar hur mycket jag skulle ta för att sticka dem en tröja så säger jag bara "Det har du inte råd med" och går hem och egostickar istället.

Ibland gör jag dock undantag. Som när min vän Maria skulle gå på grammisgalan i sällskap med de nominerade i hårdrocksklassen och hade fått för sig att hon ville gå i en klänning sydd av bandflaggor. Alla vi gamla rockare vet att bandflaggor är ganska tunna och sladdriga...

Två veckor hade jag på mig. Smart som jag var involverade jag min mamma tidigt i processen, och tur var det! Alla ni som följde min blogg då kanske minns alla strapatser på vägen? En trasig symaskin, kräksjuka och bihåleinflammation. Och för att inte tala om att Maria vid provning hade mens och det sedan visade sig en vecka senare att hon hade en hel storlek mindre över bysten egentligen. En speciell 'mensknapp' och dubbla BH:ar på själva galan löste problemet!

Sommaren 2012 var jag och farmor med och firade Hemslöjdens 100 års jubileum med att brodera ett löv till utställningen "Ser du löven för alla träd?" på Liljevalchs. På ena sidan broderade vi ett porträtt av den fängslade svenske journalisten Dawit Isaak...


...och på andra sidan ett utdrag ur Tryckfrihetsförordningen.


Under 2012 designade jag också mina första egna vantar. Det kom sig av att min vän Inos ville ha ett par vantar gjorda för henne, i egenskap av varande aparmad. (Alla vi som lider av denna åkomma känner igen den irriterande lilla glipan mellan vanten och jackan...). Och inte bara det, de skulle vara feministiska också! Resultatet blev till slut FeminInos-vantarna:


Till slut blev vantarna även ett mönster (som går att köpa här) och finns nu både i aparmad och "normal" version. Många fler idéer till egna stickmönster finns, och förhoppningsvis kommer det att synas här framöver om tiden står på min sida (vilket den aldrig gör)...

Och bara för att visa att jag kan så ska ni här till slut få se något jag virkat också. Jag kallar henom "Dead Santa".


Så, har ni kommit så här långt så måste jag säga att jag är ytterst imponerad! Roligt att du tittar förbi högt ärade bloggläsare. Utan er vore detta inte häften så kul...

Slutligen, kom ihåg att enbart döda fiskar flyter med strömmen, summan av våra laster är alltjämt konstant och att ugglorna inte alltid är vad de ser ut att vara...

Och vill ni kontakta mig så mailar ni bara till denna adress: hedvighandarbetar@gmail.com









1 comment:

Linda said...

...det var ett tag sedan jag kikade förbi här, märkte jag när en alldeles ny bloggdesign mötte mig i entrén (som du ju mkt riktigt påpekade fanns för ett tag sedan). Jösses vad fin bloggen är nu!
Fint att Trasselmusens trånga kofta fick vara med som märkvärdighetspost i din personliga info. <3
Poöss!