Symässan 2013

Jag har ju tidigare vädrat en hel del åsikter om Symässan (eller Syfestivalen som den egentligen heter), vilka alla ungefär går ut på att det var bättre för.

Men igår bestämde jag och mamma oss för att sluta vara gnällkärringar och ta mässan för vad den är. Det gick bättre då. Jag blev mindre besviken och mindre nostalgisk och vi hade en, på det hela taget, mycket trevlig dag!

Det först som hände var att jag sprang in i en av förlagorna till min pågående tatuering. Denna kudde finns hos Fingerfärda och den, tillsammans med ett par andra yllebroderier, är det som min tatuerare utgått från när hon ritat min tatuering. (För övrigt har jag inte fått någon ny tid förrän i februari, så det lär dröja innan ni får se den färdig).

Hos Fingerfärda shoppade jag också loss lite. Ett kit till bebiströja och sockor, samt till en liten snöbärsmössa. Jag tycker mycket om snöbär, så jag kunde inte låta bli. Så, nu får jag väl helt enkelt uppmana bekantskapskretsen att yngla av sig, för det finns ingen så liten bäse just nu att sticka till. Ja ja, det får väl ligga och gro tills lämplig bäbis dyker upp...

Mamma, som inte skulle handla något, sprang omgående in i en tröja som var helt perfekt för henne, så det blev inte så mycket av med hennes köpförbud.

<-- En mycket skir kofta i två färger av isländskt tunt garn. Hon kommer skippa rosen och istället knäppa den med en enkel sjalnål istället.

Det första jag sprang på var faktiskt en hel vägg med pepparkaksformar (fast tanken egentligen var att man skulle tova ull i dem). Samlare som jag är fick jag ju såklart fnatt! Och när jag dessutom hittade en tax fick jag ännu mer fnatt. Synd bara att det inte fanns en stor och en liten taxform.

I övrigt shoppade jag loss hos Znok, min vana trogen. Och som vanligt köpte jag inte tyger till barnkläder, utan till mig själv... Hittade ett jättefint tyg med kurbitsmönster på, som jag vill sy en klänning av. Detta hade redan gjorts, fast jag vill ha en annan modell:

Lustigt nog stötte jag bara ihop med två personer jag kände, trots att jag visste att det var ett flertal där. Ja ja, man är ju så upptagen av att titta på allt garn, så man ser inte näsan framför sig.

Ovan är i alla fall mina fynd. Överst till vänster de två kiten från Fingerfärda, sedan ett antal mönster av basmodell. Längst ner till vänster två härvor Babyalpacka från BC garn, sedan kurbitstyget, taxformen och några fina knappar.

Hoppas ni andra som var där hade riktigt trevligt, vare sig ni var besökare eller utställare! Kanske ses vi nästa år istället?

Skrytkafé

Jag har ju glömt att rapportera om torsdagens broderikafé som var minst sagt speciellt! Det var nämligen inget vanligt broderikafé, utan ett riktigt skrytkafé. Och det med rätta!

Flera hade nämligen blivit klara med sina broderier. Och då handlar det inte om några små fjant-broderier utan om stora kuddar med yllebroderi på. Först ut var Lena, vars kudde till och med var monterad! Sååå fin...

Sedan hade även Elin färdigställt en till kudde, egendesignad dessutom. Fantastiskt fin även om vi har vant oss vid att Elin färdigställer saker i lite snabbare takt än oss andra...

Och som om inte det vore nog så hade även Synnöve dragit till med att färdigställe ett stort yllebroderi! Bara monteringen kvar. Heja heja!

Själv kunde jag definitivt inte skryta med att vara färdig med någonting alls. Istället fortsatte jag på folkdräktssjalen. Det går ju framåt, men det har jag sagt de senaste fyra åren...

Jag måste också bara kommentera de tvåändsstickade halvvantar som Annika gjort. Tyvärr blev alla bilder jag försökte ta på dem suddiga, men här hos Maria kan ni se dem i all sin prakt. Såg just att vi dessutom döpt våra inlägg till samma sak. Ha ha!

För övrigt funderar jag på att köpa en padda. Egentligen tycker jag de verkar totalt onödiga, men jag funderar på om det kunde ge mig mer möjligheter att läsa bloggar och så. Jag hinner inte alls läsa i den utsträckning jag vill hemma, så jag tänkte att det vore perfekt att fördriva tiden med på bussar och tunnelbanor. Sen tänkte jag att man kanske kunde ha sina stickmönster i den också. Någon med erfarenhet som tycker något? Är det värt det?

Beställningsjobb

Jag ska erkänna att jag är föga road av att sticka på beställning. Men ibland tar man sig i kragen och gör det ändå.

Som till exempel när min kollega beställde ett par FeminInos-vantar till sin sambo Elin.

Klantig som jag var stickade jag ju två högervantar först. Lite pinsamt att man gör det när man stickar efter sitt eget mönster, där man skrivit "tänk på att spegelvända vänstervanten"...

Här ovan ser vi också den något motvilliga modellen posera med vantarna på, både högern och vänstern...

Men, nu blir det soffläge för en annan. Fotboll på TV betyder att jag får sticka ifred. Snacka om winwin-situation!

Att ge upp eller inte ge upp...

... det är frågan. Som ni kanske minns så började jag ju på denna sjal redan i våras. Ganska omgående stickade jag fel och kunde inte räkna ut vad jag hade gjort för fel. Så jag tog med den till Stickstämman i somras så fick Sanna, som gjort mönstret, hjälpa mig upp på banan igen. Sedan dess har jag stickat några varv då och då.

Hur svårt kan det va?!

Men det går mycket långsamt framåt. Jag stickar fel precis hela tiden. Jag har nog aldrig stickat så mycket bakåt. För varje varv jag gör stickar jag två bakåt känns det som... Problemet är nog att jag inte kommer in i mönstret, rapporten fastnar liksom inte och då ser man inte heller om man gör fel. I morse var jag desperat och på vippen att repa upp alltihop! Nu gjorde jag som tur var inte det. Skam den som ger sig!

Angående det föregående inlägget så har jag nu fått svar från fotobolaget. De i sin tur skyller på skolan eftersom det är de som bestämmer om det ska vara porträtt eller halvkroppsbilder. Då förärades de med ett ilsket mail till för det är ju inte bara det det handlar om. Det måste väl ändå vara fotografens ansvar hur hen framställer barnen?! Eller åtminstone reagera när ungen står och försöker se sexig ut! Från skolan har jag inte hört ett pip. Suck...

Upprörd!!!

Det är mycket med det jordiska nu och ont om tid för bloggen. Hoppas ni har överseende med detta!

Men tid för att uppröras finns det alltid. Det är nämligen så att vi fick hem bonustösens skolkort häromdagen och jag höll bokstavligen på att kräkas! Vi får hem en helkroppsbild där den sjuåriga flickan står och poserar, med ena handen på höften, putar med rumpan och tittar snett över ena axeln med sängkammarsug i blicken. En ren modellbild som skulle passat på omslaget till vilken herrtidning som helst!

Alltså, jag blir så upprörd att jag inte ens kan formulera mig ordentligt... Det är tamejfan i det närmaste ett övergrepp! Att tvinga barn att stå och posera och åma sig, utan att ens fråga föräldrarna om lov!!!

Till saken hör ju att Malena redan är en oerhört utseendefixerad flicka som gärna vill ha så mycket smink och så lite kläder på sig som möjligt. Detta är ju naturligtvis inget vi tillåter, men det är en ständig kamp. Vi jobbar stenhårt på att bekämpa detta och så kommer skolan och tar en stor könsstereotyp tegelsten och slår i huvudet på henne. Talar om för henne att hennes kropp, hennes utseende och hennes kläder etc. är viktigast av allt. Tack för det liksom!

Självklart har jag mailat både skolan, Hammerstaskolan i Norsborg för övrigt, och till företaget som tog skolfotona. Och nu behöver jag er hjälp. Här är företagets hemsida: http://www.temaklasskort.se/starter.html och här är deras e-postadress: info@temaklasskort.se. Snälla ni, gör mig en tjänst och skicka dem bara ett mail och tala om att det är vidrigt att de exponerar andras barn på det här viset. Pretty please with sugar on top?!

Och inte nog med det, för det finns ju mer att uppröras över. Ingen har väl missat att de misstänkta i gängvåldtäktsmålet i Tensta friats. Även det är så oerhört vidrigt att jag inte finner ord och bevisar att en kvinna är rättslös i det här landet. Jag tänker inte ens försöka formulera något kring detta, men gå in och skriv på namninsamlingen för att få en prövning i Högsta domstolen:

http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=8062#.UksXTNK-2Sp

Gör det nu!