Sen nyårskrönika...

Tänkte samla ihop mig lite och svänga till en lite sen nyårskrönika. Den är mest till för mig själv, för att summera året som varit, så om ni inte vill se repriser så kan ni strunta i detta inlägg.

Januari
Året började sådär. Någon gång i januari började jag vakna på morgonen med mer och mer ont i lederna. Till slut kunde jag varken öppna ett mjölkpaket eller sätta mig på huk. Allt gjorde ont. Framförallt gjorde det ont att både handarbeta och gå ut med hunden. Inte så roligt.

Trots det fick jag äntligen klart min Henrietta Maria Cardigan.

Tyvärr har jag inte använt den än. Tror det beror på att jag inte blev helt nöjd med framkanten. Kanske borde ha som nyårslöfte att göra om den? I januari gjorde jag även klart Signe-vantarna, men de syns ju i inlägget här nedan så det får räcka med det.

Februari
Februari var en kreativ månad trots att jag hade mer och mer ont. Jag började designa mina FeminInos-vantar, arbetade på lövet och blev intervjuad av Expressen.

Jag stickade även den fina Yet to be named baby cardigan som Madeleine designat. Den tycker jag väldigt mycket om.

Mars
Jag fick äntligen komma till reumatologen på Karolinska och fick diagnosen RA, ledgångsreumatism. Det kändes tungt till en början, men lättade i takt med att medicinen började verka. Vilken befrielse när värken släppte!

Handarbetsmässigt blev lövet färdigt och inlämnat...

Och jag blev klar med min fina Whipporwill, som är en riktig favorit.

April
I april började det dra ihop sig på min arkivarieutbildning, så det blev mer och mer att göra i skolan och alltså mindre tid för handarbete. Det som blev färdigt var dock två par FeminInos-vantar efter egen design. Dem gillar jag!

Jag har dock fortfarande inte lyckats få ner mönstret på pränt (förlåt mina kära teststickerskor!). Kanske borde bli ytterligare ett nyårslöfte?!

Maj, juni, juli, augusti
Sommaren började intensivt med att jag gick igenom slutspurten på utbildning, skrev uppsats och började jobba på Socialstyrelsen samtidigt. Tiden för handarbete var i det närmaste minimal. Sedan arbetade jag mig igenom hela sommaren, inte en enda dag semester hade jag. Men vad gjorde det, för den regnade ju bort ändå!

I juni öppnade utställningen Ser du löven för alla träd på Liljevalchs och trots strul med mitt namn och en dålig placering så var den fantastisk.

Juli började bra med att vi fick köpa vårt hus, det Norvigska palatset. Lyckan var total!

Juli fortsatte med att jag stickade tåsockor...

...och pimpade Foppa-tofflor.

I augusti fick jag förlängt på jobbet och hann inte handarbeta så mycket. Men jag började på grundkursen på HV, vilket jag längtat efter i nästan ett år!

September, oktober
Dessa månader blev intensiva och jobbiga. Samtidigt som hela flyttaberaset inleddes med en minutiös planering för packning och renovering osv. så fick vi p.g.a en del tråkiga omständigheter Malena på heltid i ett flertal veckor. Kaoset var totalt och hela planeringen, som var anpassad efter att ha barn varannan vecka, sprack. Detta var en oerhört intensiv period där vi arbetade åtta timmar per dag på våra vanliga jobb och åtta timmar per dag i huset samtidigt som vi hade Malena på heltid. Ett stort tack måste riktas till min mamma och farmor som överhuvudtaget gjorde denna period möjlig! Vi var fullkomligt slut den dagen vi äntligen fick flytta in. Den 1 oktober fick vi tillträde till huset, den 13 oktober flyttade vi in... och förlovade oss dessutom!

November, december
Malena-situationen började sakta men säkert styra upp sig och i takt med att vi fick mer och mer ordning i huset kändes livet lite lättare igen och vi kunde faktiskt börja njuta av livet och huset. Jag kunde även njuta av kurser, både på HV och på Slöjdhuset.

Året avslutades med att vi nästan fått helt ordning, jag stickade på Nobelfesten, fick ytterligare förlängt på jobbet och vi har firat en mycket trivsam jul och nyår här i huset...

Sammanfattningsvis konstaterar jag att det varit ett händeserikt och tumultartat år, med höga berg och djupa dalar. Inför nästa år önskar vi oss mer lugn och ro. Ett mindre intensivt år vill vi ha helt enkelt, med mer tid att ta det lugnt och ägna sig åt det som verkligen ligger en varmt om hjärtat. 2013 vill jag ska bli året då jag gjorde "ingenting" (förutom handarbetade och pysslade i min nya trädgård). Jag hoppas på ett mellanår, utan stora projekt eller känslostormar. Mindre tid till tentor, uppsatser, flyttpackning och renovering. Mer tid för stickning, mer tid att göra klart, mer tid för er kära bloggläsare!

Så, avslutningsvis hoppas jag ni alla får ett riktigt gott nytt handarbetsår 2013!