Monday, June 10, 2013

Och vad händer här då?

Inte mycket kan ni tycka, men faktum är att det pågår en massa här, bara inte på handarbetsfronten. Vi håller nämligen på och bygger ett staket! Det är tänkt att hålla Harry på plats så man slipper passa honom hela tiden så att han inte lufsar över till grannen. Självklart tyckte jag inte någon av de där "byggsatserna" var bra nog så vi bygger ett helt eget staket. Varför göra på det enkla sättet liksom?!

Som synes på bilden har vi fått i plintarna i backen och stolparna är på väg upp. Om de blev raka återstår väl att se...

Vidare har vi dragit upp en massa fula tujor och jag har köpt syrener som ska ner i hålen ni skymtar på bilden. Jag ääälskar syrener!

Eftersom en annan ju är van att handskas med mer mjuka material så är man ju värsta färskingen på snickerifronten och det känns som om allting blir hundra gånger omständigare än om någon som är van skulle göra det. Och så gör man en sak, och kommer efteråt på att det vore mycket smartare att göra på ett annat sätt. Ja ja, detta staket kommer rymma flera olika misstag och mer eller mindre lyckade lösningar, men det blir byggt med kärlek i alla fall!

På bilden ser vi till exempel älsk i snyggaste skydda-ögonen-från-stänk-när-man-sågar-metall-munderingen. Tyvärr missade han att skydda knäna när han sågade av armeringsjärnet...

Vi har ju som sagt även gjutit i betong och cement, vilket var en ny bekantskap för mig. Och jag måste erkänna att jag imponeras av er som gjuter i betong för nöjes skull. Jag tyckte det var riktigt kladdigt och bängligt!


Vi kunde ju dock inte hjälpa att notera hur lik form hålen för plintarna och Harry har, så vi var ju bara tvungna att prova... Harpan var nog måttligt road...


Nåväl, jag återkommer med uppdatering när staketet väl är klart!

På handarbetsfronten rör det sig mycket lite just nu. Västen går långsamt framåt. Tyvärr har jag stickat fel för femtioelfte gången på sjalen Beatrice så där har jag tappat modet lite. Jag kommer liksom inte in i mönstret. Var är Sanna när man behöver henne?!

I övrigt planterar jag och återupptäcker hur roligt det är att ha en trädgård! Jag har bott i lägenhet hela mitt liv men jag och mamma hade en liten kolonistuga när jag var barn som vi odlade i hej vilt. Sedan har det intresset legat i träda  - tills nu! Jag går, kort sagt, i barndom igen...


9 comments:

Evas Pyssel said...

Heja på !!! Det blir säkert toppen när det blir klart. Och som du säger.....byggt med kärlek .
Du har väl kollat garnbutiken jag bara "sprang" på i London.
Kram på dig !!! // Eva

Evas Pyssel said...
This comment has been removed by the author.
Eva Hudin said...

Lycka till med projektet och framförallt ska ju Harpan bli nöjd...

Jag satte upp ett staket för några år sedan runt min lilla täppa. När sonen kom och fick se det skakade han förtvivlat på huvudet och sa med myndig ton, DET SKA RIVAS. Har du inget vattenpass, morsan? Det ser ju inte klokt ut!

För övrigt undrar jag om inte Harpan tycker det är roligare att lufsa runt i environgerna :-)

Hälsar
Eva

sofia said...

Åh vad mysigt att ha en trädgård att greja i!!

Pixi said...

Det kommer att bli hur bra som helst!!Skönt med( inhägnad) det har vi med till våra hundar och javisst är det härligt med egen trädgård, det är en sån frihet..Kram på dej =)

Anelma handarbetar said...

Vad härligt och fint det kommer att bli.

Kram Birgit

Eva said...

Svårt avundsjuk på trädgården!
Dock inte på att vara ägare till taxherre som sätter upp den minen...;D
Känns igen väl!
(Annars är jag allt lite sotis på taxägande också!)

Manduzana stickar said...

Haha, lilla Harry då! :)

Fiff said...

Men man lär sig mycket bättre när man får testa sig fram! Vi bygger också staket (läs:min man). Och ja, syréner rules! Dessutom växer de ganska snabbt, och så småningom kommer du att kunna ta nya plantor av dem och sätta på fler ställen :-)