Jämtlandsroadtrip

Nu är vi (tyvärr) hemkomna efter vår en vecka långa roadtrip i Jämtland, jag och mamma. Storsjön runt kan man säga att det blev och jag tänkte här bjuda på en resumé.

Det första och allra mest fantastiska som hände på hela veckan var att vi var och hälsade på Molins alpacka i Hoverberg. Vilket underbart välkomnande vi fick! Vi blev bjudna på kaffe, vi blev visade alpackorna och fick hur mycket information som helst! När jag berättade att vi drömmer om en egen liten gård med några alpackor blev vi erbjudna att komma upp nästa vår och vara med på klippningen. Ska bli sååå kul! Vilka goa människor...

Och vilka goa djur! Lugna, nyfikna och väldigt sociala. Och supergulliga läten har de. Brita, som tog emot oss, sa att "de väcker känslor" och det stämmer verkligen. De stora ögonen med sina långa ögonfransar är verkligen uttrycksfulla. Ja, ni hör. Jag är kär!

Efter besöket i hagen fick vi dessutom känna och klämma på all fin ull. Den är, som ni såklart vet, hur mjuk som helst. Och den luktar ingenting eftersom den inte innehåller lanolin som fårull gör.

Två kilo ull fick följa med oss hem. En påse vit och en påse svart (det är så häftigt att de verkligen kan bli kolsvarta) och det ska bli väldigt spännande att prova spinna den sedan.

Tusen tack igen till Brita och Anna-Klara för att vi fick komma och titta, det gjorde hela vår resa! (Och den som inte får nog av alpackor kan spana in min instagram för där finns ett par bilder till...)

Efter detta åkte vi upp till en fjällstuga i Gräftåvallen, där vi tog en rejäl dagstur ena dagen. På kvällarna satt vi och stickade och mös i stugan. Hur mysigt som helst!

Uppe på fjället passade vi också på att ta snajdiga foton av den färdiga Fjällbeteskoftan. Men de får ni se i ett annat inlägg...

Efter fjällturen tog vi en vända till Åre eftersom mamma aldrig varit där. På vägen tillbaka besökte vi Rista-fallet såklart (snart har hela familjen en varsin bild framför det).

Sedan var det dags för den tre timmar långa turridningen på Aspås turridning, något jag fruktat lite för eftersom jag inte är någon storryttare precis, men som ni ser gick det ganska bra...

Jag lyckades faktiskt både galoppera och tölta med hyfsad framgång, men jag har fortfarande ont i ljumskarna!

Mamma, däremot är ju en van ryttare (rider en gång i veckan på sin medryttarhäst) så hon satt avslappnat i sadeln, även om tölt var nytt för henne också.

Efter ridningen åkte vi in och bodde de sista nätterna på Jamtlis vandrarhem i Östersund. Där fick vi det största rummet på hela vandrarhemmet och det var verkligen en smärre salong vi och hundarna hade helt för oss själva.

Sista dagen gick vi på själva muséet. Det var roligt, men bilderna blev inte toppen. Jag ska inte plåga er med halvskumma, suddiga bilder på broderier. Åk dit istället! Sen kan man köpa en fin yllebroderisats i shoppen också, det gjorde jag!

I lördags började vi den långa färden hem, deppiga som få... Som tur är hittade vi en till alpackagård utanför Sandviken, Adora alpacka, där vi gjorde en snabbvisit. Jag gick inte lika bananas där, utan fick med mig ett halvt kilo brun ull och en hel drös nya foton...

Nu lider vi av stor hemkomstdepression. Tillbaka i betongförorten och trängseln på tunnelbanan är inget man längtat efter precis. Inte heller att tvätta bilen, vilket återstod att göra igår.

Om vi inte var övertygade innan så är vi det nu. Det är Jämtland vi vill flytta till! Nu återstår "bara" allt det praktiska...

Urd!

Nu är hon äntligen här - Urd! Namnet har hon fått av de fornnordiska nornorna och hon är en Kromski Sonata. Sååå fin är hon!

Tillsammans med henne fick jag en mängd tillbehör - spolar i olika storlekar, jumbovinge, lazy kate och tre olika härvträn. Dessutom fick jag en hel del ull och en del som var så att säga halvspunnet. Därför invigde jag henne med att tvinna ihop två stycken redan spunna singlar, de till höger på bilden ovan.

Jag är riktigt nöjd med resultatet och ser fram emot att spinna "på riktigt" på henne!

Men först ska jag ha en semestervecka till, vilken ska spenderas tillsammans med mamma på en liten roadtrip norröver. Så jag återkommer om en vecka med en liten rapport därifrån. Ha det bäst så länge!

Rasmus Owlet

Rasmus Owlet har ju varit färdig en stund, men saknat knappar. Efter mycket letande hittade jag till slut de perfekta ögonen/knapparna.

Mönster: Owlet av Kate Davies
Garn: Entrådigt från Wålstedts
Stickor: 5,5 och 6

Rasmus är två år, men jag stickade storlek 3-4 år i tunnare garn och mindre stickor. Jag tror dock den är för stor för honom, men hellre för stor än för liten. Förhoppningsvis kan han ha den i vinter när det är som kallast.

Det är verkligen helt omöjligt att fånga tröjans färg på bild, men dessa är hyfsat lika.

Tröjan kommer levereras nästa söndag. Rasmus bor nämligen i Rättvik, och jag och mamma ska åka förbi där på väg upp till Jämtland, där vi ska roadtrippa i en vecka.

Ny inspiration från våra grannländer

Jag har äntligen köpt en bok som jag suktat efter en längre tid, nämligen Håndplagg till bunader och folkedrakter av Heidi Fossnes. En riktig praktbok som, vilket titeln antyder, avhandlar vantar, muddar och liknande till norska folkdräkter.

Boken innehåller både fina foton, mycket information och mönster till de olika modellerna, vilket gör den till mer än bara en mönsterbok och inte heller bara en ren inspirationsbok. Det uppskattar jag!

Mina favoriter är de svartvita Selbu-vantarna (t.ex. de här) och de färglada vantarna från Kautokeino (t.ex. de här). Och så älskar jag ju alla fina broderier såklart! Det är kul att se hur de liknar de svenska, men inte riktigt...

Sen har jag också införskaffat ett riktigt fint stickhäfte som jag sett florera på många bloggar och sticksidor på sistone, nämligen Barnstickning på stickor 3½-4 av Lena Holme Samsöe (hur fasiken gör man danskt ö?).

Det här lilla häftet innehåller en förvånansvärt stor mängd fina barnmönster. Jag brukar sällan falla för så många modeller på en och samma gång. Allra mest gillar jag Bella och jag vill sticka en kofta och en jumper. Den ena får bli till Malena, den andra har jag en liten idé om en liten tös som kan klä i en sådan...

Det andra favoritmönstret är Flickornas prickkofta (även om jag nu inte förstår vad som är så flickigt med den...) och även denna vill jag sticka till Malena. Mönstren går dock bara upp till åtta år, och eftersom Malena nu fyller åtta om några veckor så får det bli fart på stickorna inom den närmaste tiden. Hon kommer bli väl ekiperad i höst!

Vidare har jag äntligen hittat knappar till Rasmus owlet, så nu är den färdig. Mer om den i nästa blogginlägg!