Monday, August 25, 2014

Jämtlandsroadtrip

Nu är vi (tyvärr) hemkomna efter vår en vecka långa roadtrip i Jämtland, jag och mamma. Storsjön runt kan man säga att det blev och jag tänkte här bjuda på en resumé.

Det första och allra mest fantastiska som hände på hela veckan var att vi var och hälsade på Molins alpacka i Hoverberg. Vilket underbart välkomnande vi fick! Vi blev bjudna på kaffe, vi blev visade alpackorna och fick hur mycket information som helst! När jag berättade att vi drömmer om en egen liten gård med några alpackor blev vi erbjudna att komma upp nästa vår och vara med på klippningen. Ska bli sååå kul! Vilka goa människor...

Och vilka goa djur! Lugna, nyfikna och väldigt sociala. Och supergulliga läten har de. Brita, som tog emot oss, sa att "de väcker känslor" och det stämmer verkligen. De stora ögonen med sina långa ögonfransar är verkligen uttrycksfulla. Ja, ni hör. Jag är kär!

Efter besöket i hagen fick vi dessutom känna och klämma på all fin ull. Den är, som ni såklart vet, hur mjuk som helst. Och den luktar ingenting eftersom den inte innehåller lanolin som fårull gör.

Två kilo ull fick följa med oss hem. En påse vit och en påse svart (det är så häftigt att de verkligen kan bli kolsvarta) och det ska bli väldigt spännande att prova spinna den sedan.

Tusen tack igen till Brita och Anna-Klara för att vi fick komma och titta, det gjorde hela vår resa! (Och den som inte får nog av alpackor kan spana in min instagram för där finns ett par bilder till...)

Efter detta åkte vi upp till en fjällstuga i Gräftåvallen, där vi tog en rejäl dagstur ena dagen. På kvällarna satt vi och stickade och mös i stugan. Hur mysigt som helst!


Uppe på fjället passade vi också på att ta snajdiga foton av den färdiga Fjällbeteskoftan. Men de får ni se i ett annat inlägg...

Efter fjällturen tog vi en vända till Åre eftersom mamma aldrig varit där. På vägen tillbaka besökte vi Rista-fallet såklart (snart har hela familjen en varsin bild framför det).


Sedan var det dags för den tre timmar långa turridningen på Aspås turridning, något jag fruktat lite för eftersom jag inte är någon storryttare precis, men som ni ser gick det ganska bra...


Jag lyckades faktiskt både galoppera och tölta med hyfsad framgång, men jag har fortfarande ont i ljumskarna!

Mamma, däremot är ju en van ryttare (rider en gång i veckan på sin medryttarhäst) så hon satt avslappnat i sadeln, även om tölt var nytt för henne också.

Efter ridningen åkte vi in och bodde de sista nätterna på Jamtlis vandrarhem i Östersund. Där fick vi det största rummet på hela vandrarhemmet och det var verkligen en smärre salong vi och hundarna hade helt för oss själva.

Sista dagen gick vi på själva muséet. Det var roligt, men bilderna blev inte toppen. Jag ska inte plåga er med halvskumma, suddiga bilder på broderier. Åk dit istället! Sen kan man köpa en fin yllebroderisats i shoppen också, det gjorde jag!


I lördags började vi den långa färden hem, deppiga som få... Som tur är hittade vi en till alpackagård utanför Sandviken, Adora alpacka, där vi gjorde en snabbvisit. Jag gick inte lika bananas där, utan fick med mig ett halvt kilo brun ull och en hel drös nya foton...


Nu lider vi av stor hemkomstdepression. Tillbaka i betongförorten och trängseln på tunnelbanan är inget man längtat efter precis. Inte heller att tvätta bilen, vilket återstod att göra igår.


Om vi inte var övertygade innan så är vi det nu. Det är Jämtland vi vill flytta till! Nu återstår "bara" allt det praktiska...


8 comments:

Eva Hudin said...

Vilken reseskildring! Jo, vid det där fallet har man stått :-)
Hoppas verkligen det blir Jämtland, att drömmen blir verklighet!

anli said...

Vilken härlig resa. Jämtland är verkligen ett paradis på jorden, och tänka sig att i just Aspås bor stora delar av en mycket kär familj.

/Garnfröken

krakel said...

Alpackor! Ja, de är ju hur fina och söta som helst. Och Jämtland ska vi inte tala om. Om det inte låg så långt från familjen skulle jag gärna bo där.

Lillbatting said...

Jag vill också ha en alpacka! Sa de något om hur de skulle trivas i en etta på tredje våningen?

Ann-Sofie said...

Jag kan verkligen förstå att ni lider av hemkomstdrepression. Vem skulle inte göra det. En sådan roadtrip sätter igång många och djupa tankar. Den där längtan att flytta ut och bli 'off-grid' med ekorrhjulet delar du med andra, tro mig!

Evas Pyssel said...

Vilken härlig resa. Och inspirerande. Och du är som jag sååå förtjust i alpackorna. Helt underbara djur. Jag var och hälsade på min "fadderalpacka" för ett tag sedan och fick en påse ull av henne med mig hem. Den är ju hur skön som helst.
Nu ska jag leta upp dig på Instagram .
Kram Eva

Siv said...

Vilken härlig resa ni gjort! Och vem vill inte bo i Jämtland?? I synnerhet i trakterna runt Storsjön.
Dottern min funderade på att skaffa alpackor, men de är ju inte gratis precis, så det blev får i stället. I alla fall till att börja med.

Manduzana stickar said...

Åh, nu är jag verkligen avis! Alpackor och Rista-fallet och Jämtland och...och allt fiiiint. Jag vill också!