Blockningsvajrar!

Vilken makalös manick! Ja, jag premiärtestar alltså mina blockningsvajrar idag, som jag köpte i London i våras. Och de är ju underbara! Så enkelt, men så praktiskt. Och alla uddar blir likadana och man slipper sätta en nål i varje spets.

Tyvärr tycks de inte finnas i Sverige (än), men de lär väl gå att importera. Och jag kan bara säga: gör det! (Fast jag har hört ett par små fåglar viska att Stäkets Hantverk & Design ska ta in dem i höst).

Dödskallar till Malena

Som ni ser är det dödskallesjalen till min kära bonusdotter som snart är färdig. Och det är bra för kalaset är i morgon och då ska hon få den. Hoppas den hinner torka bara...

Jag gjorde en svart spetskant som ni ser och funderar på att kanske få till ett par tofsar också. Men, ni får se hela när hon har fått den!

Rösta på Stickpodden!

Jag har ganska precis upptäckt det här med podradio, eller närmare bestämt Stickpodden. Det var Inger, som jag åkte med till Stickstämman, som visade mig podradions mysterier och nu är jag fast!

Och nu är det ju dessutom så att Stickpodden är nominerad till Svenska podradiopriset 2013!

Självklart har jag röstat och det tycker jag ni alla andra ska göra också! Själva Stickpodden hittar ni här och rösta kan ni göra här.

Heja heja!

Och heja mig som ska ge bort den rosa dödskallesjalen till Malena på söndag... Blir nog en lååång fredagkväll...

Dödskallar, dödskallar, dödskallar...

Jag visade en bild från semestern där jag virkar på en dödskallesjal. Jag har sett många som gjort den och självklart kunde inte jag heller låta bli! Jag tror ursprungsvarianten finns här, men jag virkar efter denna variant där ögonen sitter fast.

En bit har jag kommit i alla fall...

Bilden blev ganska dålig, men ni ser på ett ungefär i alla fall.

Dessvärre har garnet tagit slut. Jag har inget mer och det är köpt i London. Jag har inte hittat det i Sverige än, så det blir väl till att importera lite. Det är så omständligt bara. Note to self: man ska aldrig köpa bara en härva av garnet när man är utomlands.

När Malena fick syn på sjalen utbrast hon: Jag vill också ha en!!! Så nu har jag bestämt att hon ska få en i födelsedagspresent. Jag kan lika gärna virka den medan jag väntar på garnet till den första...

Garnet i denna är Litet nystans handmålade garn som jag köpte på Stickstämman. Malena är ju hjärntvättad och gillar bara rosa. Själv gör jag det inte, men denna härvan var riktigt fin. Nöjd bonusunge och nöjd plastmorsa!

Stickstämma 2013, del 2

Dag två av Stickstämman inleddes med frukost i matsalen. Mat var något man inte led brist på under dessa dagar. Varannan timme fick man mat och varannan timme fika. De amerikanska lärarna var mycket förundrade över vår svenska fika-tradition...

Sedan påbörjade jag kurs i flätstickning med Ivar Asplund. Denna kurs bytte jag till eftersom jag av någon outgrundlig anledning anmält mig till flerfärgsvirkning. Och jag är ju inte särdeles förtjust i att virka... Kan nog ha något att göra med att anmälningen ägde rum klockan tolv på natten en vardag!

Ivar stickar de mest fantastiska flätstickade tröjorna, varav den röda här ovan är min favorit. För att se mer av dem tycker jag ni ska besöka hans blogg (länk ovanför bilden).

På lördagskvällen åkte jag och  Pysselfarmor en liten biltur (ja, vi var slöa och ja jag vet att alla andra gick) till Ristafallet, som låg alldeles i närheten av folkhögskolan.

Där tog hon denna fina bild av mig med vattenmassorna i bakgrunden. Fast hon var nervös att jag skulle backa för långt och trilla i...

Efter det åkte vi vidare på vår tur och tittade på Åreskutan som låg bara någon mil bort. Och nej, vi gick inte upp på toppen. Vi nöjde oss med att vara nedanför och titta upp på den. Och förfasas över hur otroligt mycket flådiga hotell och liknande som byggts överallt. Den by som en gång var Åre syns i princip inte längre...

Min sista kurs var i tvåändsstickning med flera färger, också den med Ivar. Nedan ser ni några exempel på hans fina tvåändsstickade alster:

För övrigt så har vi blivit visade en alldeles makalös manick. Nämligen en antitrasslare! Ytterst användbar när man tvåändsstickar, men även vid vanlig flerfärgsstickning.

Gjord av en snurrande ostbricka från IKEA och två bitar dräneringsrör. Man stoppar ett nystan i varje rör och sedan snurrar man hela pjäsen med foten medan man stickar. Genialiskt!

Tyvärr kommer jag inte ihåg vad du hette som uppfunnit denna makalösa manick, men om du läser det här kan du hojta så jag kan skriva ditt namn om du vill.


Hela stämman avslutades med att Nancy Bush höll en föreläsning om estnisk stickning, vilken var lång men intressant. Med sig hade hon bland annat dessa vackra vantar från Muhu och övriga Estland som hon visade upp:

Nedan ser ni ett exempel på vad jag stickade från alla tre kurser jag gick. Dels är det början på Hammerdalsvanten från krusevant-kursen. Sedan är det en liten tvåändsstickad provlapp där jag övat på olika typer av ökningar, och slutligen en flätstickad provlapp som ser likadan ut på båda sidor, något som var nytt för mig.

Färden hemåt gick bara bra och inga punkteringsfadäser eller liknande inträffade! Bara allsång och middagspaus på Max i Sundsvall. Tack Malin, Inger och Anna för trevligt sällskap till och från Stickstämman!

Och framförallt ett stort tack till Eva och Sanna som gjort dessa underbara dagar möjliga. Vi uppskattar verkligen allt jobb ni lagt ner på detta. Det var oerhört välarrangerat och givande på alla sätt. Tack till er!

Stickstämma 2013, del 1

Nu är jag (tyvärr) hemkommen från den underbara Stickstämman i Undersåker i Jämtland och självklart måste jag visa er lite bilder därifrån...

Vi var fyra stickerskor, som inte kände varandra sedan innan, som hade bestämt oss för att samåka. Allting gick bra tills vi hade fem mil kvar (av typ 60). Då fick vi punka på vänster framhjul! Suck... Ännu mer suck att det var punka även på reservdäcket trots att vi blev erbjudna hjälp av ett gäng israeliska turister. När det visade sig att de inte kunde göra så mycket för att hjälpa oss så övergick vi istället till att dansa ringdans till Hava Nagila i vägrenen. En mycket märklig upplevelse...

Till slut kom vi i alla fall fram till Hållands folkhögskola och jag och Kräftis (som alltid är med mig när jag åker någonstans) installerade oss i vårt rum.

Utsikten var ju inte direkt att klaga på i skymningen...

Dagen efter började med välkomsttal från Sanna och Eva som var stämmans eminenta arrangörer. Här visar även första dagens lärare upp sig. Till vänster Sanna och Eva, sedan Ivar och de två lärare som hade krusevante-kursen som jag inte kommer ihåg namnet på. Till höger har vi tre riktiga kändisar, Elise Duvekot, Nancy Bush och Nancy Marchant.

På eftermiddagen på torsdagen började min första kurs, nämligen den i jämtländska krusevantar. Mycket vackert material hade lärarna med sig, men tyvärr blev kursen något av en besvikelse.

Vi fick inte så mycket historia till livs och mönstren innehöll många fel, vilket innebar att man fick ägna halva kursen åt att räkna om mönstren. Lite trist eftersom det var denna kurs jag sett fram emot mest.

Lite mer historia fick vi dock senare då Jämtlands hemslöjdskonsulent Ingela Fredell höll en föreläsning om Jämtländska vanttraditioner. Många fina exempel på vantar hade hon med sig också.

Detta till trots höll jag humöret på topp då jag, efter att ha repat upp tre gånger, till slut kom igång med mina Hammerdalsvantar. Det gäller att hålla tungan rätt i mun när man stickar med stickor 1,5!

På kvällen var det marknad i skolans gymnastiksal. Större aktörer som t.ex. Litet Nystan blandades med lokala förmågor, vilket var kul!

Jag skulle hålla mig måttlig tänkte jag. Det gick sådär...

Denna bild tog jag hemma igår och självklart kunde inte Lilleman hålla sig borta så han fick vara med!

Men, nu håller batterierna på att ta slut i datorn så del 2 av rapporteringen från Stickstämman kommer en annan dag...

Gone knitting...

Hejdå, nu drar jag till Stickstämman i Jämtland! Det ska bli sååå kul, men jag har svår separationsångest från Lilleman...

Men, rapport får ni självklart när jag kommit hem igen! 

Pinocchio

Nu är jag hemkommen från diverse landet-vistelser och annat som vi hunnit med. Och inte bara det, jag har även hunnit impulsköpa en ny hund!

Pinocchio heter han och är, som ni ser, en likadan som Harpan. Fast denna är en minivariant. Nu är han fem månader och ville bo hos oss...

Jag fick ta hem honom på prov i några dagar först för att se hur Harpan skulle hantera att få en lillebror...

Som ni ser så har det gått alldeles utmärkt! Harpan tar det hela med förvånansvärt stor ro och utan att blinka upplåter han halva sin korg till den nya lilla krabaten. <3

Så, det var inte mycket tvivel kvar. Idag var jag och skrev på pappren så nu är han min på riktigt och vi älskar varandra! <3

Nu har jag bara en veckas semester kvar, men nästa vecka blir ju bäst för då är det dags för Stickstämma utanför Åre! Vilka mer ska dit?