Vasaloppsspinning

Jag vasaloppsstickar inte, jag vasaloppsspinner... (på min alldeles egna nyinförskaffade slända). Yey!

Älsks förkläde

Ni får ursäkta pausen. Datorn bestämde sig för att haka upp sig häromdagen. Fick köra någon form av recovery-tjohejsan som återställde datorn till hur den var när den var ny. Med andra ord är jag tvungen att installera om alla program på den. Suck... Och när jag väl fick igång den igen hade den 118 nya uppdateringar... Dubbelsuck...

För övrigt har jag ju kommit på att jag glömt att blogga om älsks julklappsförkläde som nu varit färdigt ganska länge.

Han var nämligen avundsjuk på Malenas och mina förkläden som farmor gjorde åt oss (som ni kan bevittna här). Klart älsken också ska få sig ett eget förkläde med sitt namn broderat på. Zebra-mönstrat är också lite mer hans stil än rutigt.

Nöjd blev han i alla fall och nu hoppas vi på lite kulinariska middagar här framöver när han ska testa det!

I övrigt ska jag fortsätta fylla datorn med nödvändigheter som numera är borta, typ virusprogram. Tur att alla bilder och övriga filer och sånt fanns på annat håll i alla fall, det är ju de som är viktigast...

Rösta på mina vantar!

Nu under februari månad har Garnverket vanttävling och självklart är jag med och tävlar med mina gröna FeminInos-vantar!

De har fått en riktigt bra position i skyltfönstrets centrum, men har konkurrens av många andra superfina vantar...

Garnverket ligger på Hantverkargatan 14 i Stockholm och röstningen pågår till och med 15 februari. Så skynda skynda!

Kurs i att tova och spinna

Jag har äntligen tagit tag i det där med att spinna som jag varit sugen på länge! Detta genom att påbörja en kurs i att tova och spinna på Överjärva gård i Solna.

Kursen anordnas av föreningen Kulturlandskaparna i Stockholms län. Den är på fem gånger och hålls varannan tisdag. Det fiffiga är att man komma dit vilka fem tisdagar man vill under ett helt år. De har flera lärare på plats och man får välja om man just det tillfället vill tova eller spinna. Mycket praktiskt då livets realiteter ofta annars gör att man annars missar något kurstillfälle!

Det första vi fick prova på var att karda. Jag har aldrig förut gjort det på allvar så det var kul att prova på även om det var tålamodsprövande att ens få ihop en liten hög med spinnbar ull.

Jag, som valt att sedan sikta in mig på att spinna då detta är det jag är mest intresserad av, fortsatte sedan till själva spinnandet. Vi fick använda så kallade sländor. -->

Den jag använde var en bottentyngd sådan, men vi fick lära oss att det finns topptyngda sådana också. Vilken man bör ha är en smaksak. Det tog ett tag innan man fick in någon form av rytm, men det var väldigt roligt. Det kommer nog även ta ett tag innan garnet blir någorlunda jämnt...

De lite mer erfarna körde ju på spinnrock såklart! Själv tyckte jag sländan snurrade alldeles lagom fort...

Som sagt, många valde att tova också och ovan är en bild på det inspirationsbord kursläraren hade lagt ut. Själv är jag inte så säker på att tovning är min grej (blött och slaskigt verkar det), men jag måste väl prova nu när jag ändå går denna kurs! Lite sugen blev jag på den där fina nyckelpigan som fungerade som nåldyna.

Efter tre timmar hade jag i alla fall lyckats knåpa ihop en mycket liten härva med egenspunnet, ytterst ojämnt garn. Den är inte precis vacker, men jag är mäkta stolt i alla fall!

Det känns jättehäftigt att ha gjort något så från grunden. Sedan är det ju jätteroligt att gå en kurs i något som man är fullständig nybörjare på.

Nu ska den tvättas (i 45 grader har jag lärt mig) och sedan hänga till sig lite. Och så återstår det väl att se om jag, liksom många av er blivit biten av the spinning bug...

Hammerdalsvantar

Som jag hintade om i förra inlägget så är ju Hammerdalsvantarna äntligen klara! Jag har "bara" stickat på dem ett halvår (dock i sällskap av en hel del andra projekt...)!

Mönstret finns här, men som jag redan sagt så är jag väldigt missnöjd med mönstret. Jag ska inte gå in på detaljerna igen, de finns att läsa annorstädes här på bloggen, men jag tycker att det är synd att man publicerar så pass dåliga mönster på en sådan sida som Textil hemslöjd.

Garnet däremot är underbart! Det heter Pirtin Kehräämö Kampalanka och kommer från Finnwool. Stickorna ska egentligen vara 1,5, men eftersom jag stickar så pass hårt fick jag gå upp till 1,75 för att kunna få dem på mig.

Den uppmärksamme ser ju också att jag inte hann innan nyår, utan att det blev 2013 på den ena vanten och 2014 på den andra. Så kan det gå!

Själv tillhör jag ju tumkilsivrarna men på dessa valde jag att sticka raka tummar som på originalmönstret. Efter allt strul med mönstret orkade jag helt enkelt inte tänka ut en tumkil också och den som var med på mönstret som alternativ fungerade inte alls!

Men, det känns skönt att de äntligen är klara. Det har känts länge som att jag bara påbörjar projekt och aldrig avslutar något. Därför har jag startförbud ett tag till. Måste få färdigt några fler saker först...

En helg med mig

Livet är ju som sagt lite sisådär just nu. Eftersom det är mycket att tänka på och mycket att bearbeta så bestämde jag mig för att ta några dagars ledigt och åka ut på Vindö för att kunna höra mina egna tankar lite bättre.

Jag har bara umgåtts med mig själv och med Lilleman såklart! Tagit långa promenader och suttit och myst framför brasan...

Och så har jag stickat förstås! Hur mycket som helst! Och, tro det eller ej, men Hammerdalsvantarna är faktiskt färdiga. Nu ska jag bara blocka dem så ska ni få se mer av dem sen.

Ett stygn i taget

Livet är på många sätt lite upp och ner just nu. Inte mycket händer på någon front alls.

Men en försenad julklapp kan man alltid brodera lite på. Ett stygn i taget så blir man nog lite hel igen så småningom...