Årets diss - Syfestivalen

Jag och mamma besökte Syfestivalen i Älvsjö igår och japp, jag dissar Syfestivalen även i år. Egentligen ännu mer i år än föregående år. Tycker bara den blir sämre och sämre... (Dessutom får ni ursäkta den urursla bildkvaliteten i detta inlägg, glömde kameran hemma så jag fick köra med mobilen istället).

För det första, och detta är nog det mest störande momentet, så finns det så mycket där som inte har någonting med sömnad, garn eller textil eller någonting att göra. Säkert en tredjedel av alla stånd är sådana här, där man kan köpa ex. plånböcker, väskor, strumpor, städredskap och annat krimskrams som man kan köpa på vilken gratismarknad som helst, som ex. Malmamarken. Jag har ingen lust att betala inträde för att få möjlighet att köpa deras trams.

Och scrapbooking och smyckestillverkning i all ära, men behöver man verkligen tio stånd med pärlor av olika slag? Tycker att dessa typer av stånd har mer "rätt" att vara där, men när den typen av stånd som inte direkt har att göra med temat för mässan uppgår till ungefär hälften av alla stånd som finns så tycker jag att det är under all kritik.

En annan sak som stör mig oerhört är att det numera i princip bara handlar om kommers. Man går på en mässa för att handla. Punkt. Ovanstående instickade cykel var ett av få objekt som visades upp som någon form av utställning och som inte direkt syftade till att vara ett kommersiellt objekt.

Jag var ofta på Syfestivalen när jag var i tonåren, i egenskap av så kallad "lajvare". Vad jag minns av hur det var då så gick man och tittade på utställningar från olika skolor och projekt och olika textilutbildningar och andra hade "modevisningar" man kunde titta på. Även andra, såsom vi lajvare hade uppvisningar som folk kunde gå och titta på.

Av detta finns numera intet, utan allt handlar om att olika stånd ska sälja så mycket som möjligt. Det enda som bryter detta är några få bord där någon slags sorgliga ursäkter till workshops pågår.

Detta kommersiella fokus får mig att bli aningen illamående och jag handlade knappt någonting. Det enda jag verkligen inte kunde låta bli var garn och mönster till dessa vackert benämnda vantar (och mössa). Utöver det köpte jag lite spill av linne för tio kronor att göra armband av, samt en rulle guldtråd att brodera med.

Visst fanns favoriter där, som ex. Fingerfärda, Ullcentrum och Korps handelsbod och visst fanns det fina garner att klappa på. Men sammanfattningsvis gick jag ut därifrån undrandes vad jag hade betalat för. Egentligen. Jag har hört att det är mindre krimskrams på vårens mässa, så jag funderar på att gå dit då och ge det ett försök. Är inte det bättre så är nog mitt förhållande med Syfestivalen över.

Och så får ni ursäkta mitt supergnälliga inlägg!