Monday, April 16, 2012

Ankis FeminInos-vantar

Shit vad mycket jag haft att göra på sistone. Stackars bloggen har blivit alldeles åsidosatt och handarbetandet också. Förra veckan hade jag dels inlämning på ett arbete, dels tenta i juridik och i morgon ska det första utkastet till uppsatsen som ska skrivas nu in... Puh!

Men en sak har jag hunnit färdigställa i alla fall:


Japp, ett par gröna FeminInos-vantar. Det är (håll i er nu) pappas frus systers man som beställt dem till sin hustru Anki.

Som ni kanske ser är dessa en något kortare variant än originalvantarna. Detta eftersom Anki är lite mindre aparmad än Inos. Jag har alltså skippat bården som gick ovanför resåren på de förra vantarna. I övrigt är de precis likadana. Nästan... Eftersom beställaren så önskade så har jag även pimpat baksidan lite med den framtida vantägarinnans namn.

De är stickade i samma garn, Kampes tvåtrådiga ullgarn, som de andra vantarna. Måste säga att jag bara älskar detta garn. Och jag blev väldigt förtjust i färgen, trots att jag normalt inte är något större fan av grönt.

Vad gäller framställningen av mönstret har det däremot inte gått alltför mycket framåt. Får inte riktigt till det i Paint. Ska försöka med Excel nu efter att det där nedrans utkastet har blivit inlämnat. Vill få ut det till mina högt ärade provstickerskor som väntar ju! Usch vad fort tiden går... Nya tag i helgen kanske?


Förresten, så måste jag ju bara berätta vad som hände oss i lördags! Vi satt i bilen i frid och ro på E4:an när det plötsligt sa pang och hela vindrutan spräcktes. Det var som att dra ner en rullgardin framför ögonen och jag som satt i passagerarsätet fick glassplitter över hela mig. Älsk, som körde, lyckades som tur var hålla sig kvar i rätt fil och svängde av ner till en mack. Så här såg bilen ut när vi klev ur:


Hela jag glittrade av glassplitter, men vi klarade och med bara små, små skärsår. Troligen var det helt enkelt blöt snö som ramlade ner på oss från en skylt. En bärgare fick komma och hämta bilen och nu kör vi runt i en liten hyrbil. Ibland känner man att man lever...



24 comments:

Cecilia said...

Fina vantar!
Himla otäckt med vindrutan! Och dyrt kan jag tänka mig...

Anonymous said...

Läskigt med olyckan! Men jag vill absolut ha ett mönster när det är klart ( köpa så klart menar jag) Och grönt shit vad snygga! Kram Anette

Nettan said...

Men hu!! Skönt att allt gick bra med er!
Vantarna är toksnygga i grönt. Gillar, gillar! :)
Kram

Pysselfarmor said...

Men vilken tur ni hade...ja snön var tung i lördags så blöt som den var. Jag var iväg till Uppsala på stickkurs...hujedamej vilken färd tur att vi inte plockat av vinterdäcken. Jag tog god tid på mig och hem var väglaget som vanligt.

Sicka fina vantar du stickat igen! Att jobba heltid och försöka få tid över till hantverk är inte heller så lätt alla gånger, samma bekymmer med tiden som inte räcker...
See you!

Blåbærlina said...

oh, så fine vanter!!
helt nydelige :O)

Saras pyssel said...

Skönt att allt gick bra ändå! Läskigt värre! Den gröna färgen i vantarna är underbar!

disa said...

Shit! Vilken tur att ni inte blev skadade! Huvva så otäckt. Helt underbara vantar!! Otroligt fina och jag som älskar grönt älskar nyansen på dem. =)

Manduzana stickar said...

Oj, vad läskigt med bilen! Men tur att ni klarade er undan allvarliga skador.

Siv said...

Gröna, sköna vantar! Jätteläckra helt enkelt.
Vilken tir ni hade som klarade er helskinnade från olyckan med vinrutan! Mardröm....

Anonymous said...

Vilken tur att inte hela rutan kom in över dig. Men usch och fy vad läskigt det måsta ha varit

Ozas Pysselverkstad said...

Vantarna är superfina! Min favoritfärg.

Läskigt med bilen. Tur att det gick bra.

Kram Åsa

Evas Pyssel said...

Oj det såg otäckt ut med vindrutan. Ser man inget kan man ju hamna var som helst. Tur att ni inte skar er. Vantarna var härliga. Vad roligt att få en sådan beställning.
Kram Eva

Ingmarie said...

Men oj oj .. det där var otäck .. men ni hade ju tur i oturen som inte åkte av vägen eller nåt ...Ja man blir ju inte lite rädd ...
Vilkan vantar så fina .. såg ju ut som om dom va gjorde i marsipan.
Mycke fina var dom ... Beställaren blir glad kan man tänka sig !!
Ha det bäst ...

Mmatilda said...

Läskigt med bilrutan. Men vantarna är superfina!

4U2 said...

Är inte heller så förtjust i grönt men dessa är jätte snygga!
Det där med vindrutan lät läskigt, vilken tur i oturen ni hade!

Pixi said...

Ohh Har du sj gjort mönstret !Ja det förvånar mej inte alls så duktig som du är !Som jag sa innan så hade ni tur... usch ja det kunde gått illa, tur att din pojkvän behöll modet o kunde köra t macken.. kram kram Hedvig!!

Annika said...

Den gröna färgen är jättefin (säger hon om gillar grönt), precis som dina vantar!
Man känner sig rätt liten när man råkar ut för något som det ni gjorde. Om man ska se något positivt i det, så kunde det ju ha gått mycket värre. Ni lever.
Ha´ det gott!

Susannesblogg said...

Så fina! Förutom mönstret så gillar jag drags-kon med snörbandet

Annefia said...

Usch så läskigt med bilen! Men känner sig verkligen liten när det händer nånting men det är ju tur att det gick bra i alla fall.

Gillar verkligen vantarna i den här färgen men så älskar jag grönt.

in-knit said...

Jättefina! Kommer dock att välja annan färg när jag provstickar mönstret. Grönt äger jag nog inget som passar.

Lisa said...

Hoppas det är ok om jag länkar til dig på min blogg?!

Gärdet said...

Oj!
Vilken chock!
:S

Underbara vantar!

Mona said...

Å så fine votter! Jeg syns de var fine i grönt :)

Yarn-Madness said...

Men fy, vad otäckt! Vilken tur att det inte hände något allvarligt! Vantarna är såklart supersnygga! :)