Från en ilsken plastmorsa!

Här kommer nu ett inlägg som inte handlar ett enda dugg om handarbete, utan om en annan fråga som för mig känns alltmer angelägen. Nämligen om den utveckling som jag tycker går bakåt vad gäller barn och uppdelning i pojkar och flickor.

Upprinnelsen till detta var nämligen att vi hade kalas för Malena förra helgen och hon fick läppglans av en av sina klasskompisar, eller ja, av klasskompisens mamma eftersom det sannolikt är hon som köpt presenten. Resultatet var att vi sen hade bråk i flera dagar om huruvida man går till skolan sminkad när man är sex år eller inte. Det är ju en helt sjuk diskussion att ha med en sexåring!!! Och det är ju inte så att hon vill ha smink som t.ex. utklädnad utan hon vill ha smink i skolan för att vara fin och för att passa in. Sex år!

Och inte är det konstigt att de små liven blir hjärntvättade. Malena gillar t.ex. den företeelse som kallas Bratz och är nåt slags extrem-barbie:

Mina tankar går snarast till porrfilm när jag ser dessa. Och detta är gjort för småflickor! En grov sexualisering av barn, och inte på barnens egna villkor. Inser vi inte vad vi gör med våra barn?!

Jag ska nu citera en vän till mig vid namn Inos som har mycket bra tankar kring detta:

"Lite ang. påverkan och klädernas betydelse för hur barn bemöts. För den som orkar läsa;-)
Känns som jag tjatat om det en MILJON gånger, men sanningen att säga så spelar det inte någon större roll, eftersom det ändå inte är alla som förstår. Det handlar INTE bara om att tjejmodellerna (tex jeans och tröjor) är kortare/smalare/mindre än pojkmodellerna i samma centilong, utan även om färger, mönster,...

volanger och puffärmar samt material i kläderna.
Flickors kläder är gjorda för stillasittande lkar, lugna lekar. Lekar i dockvrån och lägga pärlplattor och trä pärlhalsband. Deras kläder är ofta i ömtåliga material, eller med ömtåliga detaljer. De är i ljusa färger där smuts och fläckar syns omedelbart. Byxorna är tajta och låga i midjan, vilket minskar fömågan att röra sig. Tröjorna är ofta ganska urringade i halsen, visar nästan magen ibland.
Pojkarnas kläder å andra sidan är i regälare material, de är lediga i modellerna, vilket ger en ökad rörelsefrihet.
Det uppmuntrar till rörliga och vilda lekar, springa, hoppas, klättra. Färgerna är ofta dova, tex mörkblått, grönt, brunt, grått etc. Färger där fläckar inte syns lika lätt.
Vidare har kläder för pojkar ofta "tuffa" tryck, typ racerbilar, spiderman eller andra superhjältar. Det är tuffa döskallar och rocknroll för hela slanten.
Eller "lilla farbrorn-stilen", dvs prydlig skjorta, slipover(vafan heter det så??), tom slipsar. De ser ut som små miniatyrer av pappa på golfbanan/kontoret/whatever. Mini-me lixom. Urk.
Flickplaggen har också två olika riktningar; istället för de tuffa trycken man ser på pojkavdelningen är det volanger, rosetter, gulliga kaniner/random gulligt djur, prinsessor och ja, prinsessor. Och puffärmar. Nämnde jag att tom. bodys för småtjejer ofta är lite "insydda"/figursydda i midjan?
Och så finns det motsvarigheten till pojkarnas Mini-me; -Lilla slampan. Dvs kortkorta tajta kjolar i typ lack (bla Kappahl är experter på slamp-kläderna), fuskpälsdetaljer, bling och kedjor, minitoppar och barn-BH-ar.
Vuxenkläder(för vuxna med jävligt kass smak -sa någon husvagn?) i barntappning. Urk igen.
Och barnen bemöts efter vad de har på sig, både pojkar och flickor. Ofta bedöms pojkar som busiga och tuffa, i sina "pojkkläder/färger". Genom att välja bort de könsstereotypa kläderna från de stora kedjorna (bland andra) ger man barnet fler möjligheter, man binder inte barnet till att vara "sitt kön", att "göra kön", så som barn gör, eftersom barn betraktar andra barn och vill göra likadant, vill passa in.
När barnet vet att "jag är flicka", och ser hur de andra flickorna ser ut och beter sig vill hon göra likadant. Också ha långt hår i prinsesstofs. Också ha rosa volangklänning (även om den är ivägen som FAN i leken). Och vara FIN, alltid FIN.
Det där är vuxna bra på att uppmuntra; inte "hej, vad roligt att se dig idag, hur mår du?" utan "hej, Ååååh har du fått en ny tröja, vad FIIIN den är!". Eller, vad FIIIN du är i håret!" Och ungen åmar sig och putar med bröstet. Och så börjar strävan efter att vara just FIN, att få höra de där orden från de vuxna, från de andra barnen. Och om orden uteblir? Då måste ju nåt vara fel!Vaddå, är jag inte FIN längre, duger jag inte??
Vårt samhälle är ett monster som konsumerar människor, män som kvinnor, och allra godast är barnen. Lättast att manipulera, lättast att forma. Och vi vuxna hjälper till.
Och är man inte vacker kan man inte vara lycklig, kan man inte hitta en partner, får man inget jobb(i många fall).
Och nya lagar gäller för varje sekel. "Såhär ska du se ut för att duga".
Lång,kort eller lagom, Smal tjock, nej kurvig. Det är finast att vara blek, nej solbränd!
Och vi följer. Vi formar oss. Och konsumerar. Vi gapar och sväljer hela skönhetshetsen med allt vad den innebär med hull och hår, och sen spyr vi upp skiten för att mata våra ungar med den.
Att börja vara medveten är en början. Att lära sig se och genomskåda. Se konsekvenser och samband. Att DU är en bra förälder spelar inte sådär jävla stor roll, eftersom ditt barn växer upp i det samhälle vi alla lever i."

 

Jag kan inte annat än att hålla med. Avlägsen känns den tid när små flickor kunde marknadsföras som i ovanstående lego-reklam. Det skulle helt enkelt inte hända idag. Men jag tänker fortsätta försöka, trots att Malena blir sur så fort jag gör något åt henne som inte är rosa. För det som är hjärntvättat kan avgiftas, det är min fasta övertygelse.

Och under tiden kan ju den mamma som köper smink till andras barn utan att fråga först ge fan i det. Förstör din egen unge istället och lämna min plastunge i fred!

För övrigt är jag inne i en hysterisk period nu, men heltidsstudier och mer därtill, heltidsjobb och så flyttar vi om ett par veckor. Så, ge inte upp om jag blir lite frånvarande i cyber. Jag kommer tillbaka!