Carl-Einar Häckner

Okej, jag måste erkänna. Jag har en ordentlig crush på Carl-Einar Häckner. Det har jag haft i flera år. Jag såg honom första gången på Liseberg när jag var femton, och sedan dess har jag och farmor gått på allt som haft med honom att göra som vi har kunnat hitta i denna ändan av Sverige.

Nu såg jag honom igen i söndags och kom då på att jag glömt visa upp detta broderi. För några år sedan hade han en annons för en av sina varietéer i form av ett korsstygnsbroderi. Självklart kunde jag och farmor inte låta detta bero, som de fanatiker vi är, utan det hela var tvunget att tillverkas i full skala:

Carl-Einar <3

Farmor satte sig med ett förstoringsglas och ritade upp annonsen och jag broderade. Vi tog även ett kort på den och skickade till honom, men tyvär fick vi inget svar... det bekommer dock inte oss utan vi är fortsatt fanatiska fans!

Mi primer amor es el mar

Som jag sa så gjorde jag klart mitt hemliga projekt igår. Att det har varit hemligt beror ju naturligtvis på att det är en födelsedagspresent, närmare bestämt till min (andlige) bror Eric. Eric är sjöman och ska därför naturligtvis ha en bonad med sjömansrelaterat motiv. Här ser vi bonaden i halvfärdigt skick:

Det står Mi primer amor es el mar, vilket är spanska och betyder Min första kärlek är havet. Den är huvudsakligen broderad med stjälkstygn, men även lite kedjestygn och langetter, på vanlig överbliven lakansväv.

För att fylla ut ytorna fick jag och farmor den galna idén att vi skulle måla ytorna. Vi beslutade oss för att använda farmors gamla akvarellfärger, och eftersom hon är målerskan av oss så fick hon blanda färgerna.

Att måla med akvarellfärger på tyg är ju ett ganska vanskligt företag eftersom färgerna flyter ut så okontrollerat, så vi var hyfsat nervösa innan vi skulle börja. Speciellt för hur det skulle gå vid solen. Det vore ju en riktig fadäs om allt hade blivit misslyckat och jag var tvungen att brodera om allt igen.

Efter nogranna tester (vi har till och med testat att tvätta tyg målat med akvarellfärger, och det går!) vågade vi dock med försiktighet sätta i gång...

Under stor vånda och med enorm koncentration målade jag solen, själva skrovet, vågorna och seglen. Mycket vatten där man vill ha ljusa färger och lite där man vill ha mörkare. Svårt dock med mycket vatten p.g.a. risken att det flyter ut över hela tyget.

Som inspiration till denna bonad har jag ju använt mig av bilder på gamla sjömanstatueringar, och jag ville att mycket av tatueringskänslan skulle vara kvar, något jag tyckte jag lyckades ganska bra med. Skarpa konturer med ifyllda ytor. Lite fadade ytor för att det ska se lite gammalt ut.

Till texten försökte jag först mig på ett misslyckat försök att få stygnen att se ut som ett rep men efter flera upprepningar gav jag upp och det fick bli vanliga kedjestygn i blått i stället. De är ju mina favoriter, och varför ändra på ett vinnande koncept? Så här såg bonaden ut efter målning, medan den låg på tork:

Lyckades ganska bra med att få färgerna att inte flyta ut. Idag kom Eric och hälsade på från Kalmar där han bor just nu och då fick han äntligen sin försenade födelsedagspresent (han fyller år i september). Han såg rätt nöjd ut ändå, trots förseningen:

Sist men inte minst måste jag ju rikta ett stort tack till mina korridorgrannar på jobbet, nämligen Gunnel och Isabelle på Spanska institutionen, som hjälpt mig med spanskan. Min gymnasiespanska är definitivt inte vad den en gång var...

Tävling och vinst!

Puh! Just hemkommen från farmors kollektivhus där jag gjort färdigt mitt superhemliga projekt... Fast det får ni se mer av i morgon. För nu vill jag ju bara påpeka att en helt underbar tävling pågår hos Evas Pysselsida. Det man kan vinna är det här:

Det är alltså en adventskalender för oss stora barn. Det är fyra paket med stick- och virkrelaterat innehåll, ett för varje advent. Tävlingen pågår t.o.m. 21 november så skynda in på Evas härliga blogg och var med!

Sen har jag ju äntligen lyckats fota de otroligt fina saker jag vann hos Par i Stickor:

Paketet består alltså av en väska/necessär med Indien-tema, vilket är extra passande eftersom jag är Indien-nörd, fina stickmarkörer, tjusiga strumpstickor från Knit-Pro och två nystan Fame. Vet inte riktigt vad jag ska göra av garnet än, är det någon som har något förslag på mönster som passar Fame som är lite roligare än dem man hittar på Garntjänst?

Hur som helst, tack för den fina vinsten Mary-Ann, jag blev jätteglad!

Färdig "Pippitröja"

Sådär, nu är min "Pippitröja" färdig! Så tråkigt att montera, men det snöblandade regn som fallit över Stockholm de senaste dagarna skyndade på processen rejält...

Motvillig modell

Det enda som saknas är stropparna i halesen, men eftersom jag inte kan bestämma mig för hur jag vill ha dem eller om jag vill ha dem överhuvudtaget, så får det fortsätta vara så. I övrigt är jag nöjd och den värmer skönt i kylan...

Ha en bra dag alla!

Rapport från symässan

Pust! Är just hemkommen från symässan, som passande nog flyttat till Stockholmsmässan i Älvsjö, vilket är närmare för mig. Jag var där med min mamma (som också är en grym handarbeterska).

Det primära målet för dagen var, förutom att frossa i garner och tyger och annat, att mamma skulle köpa sig en ny symaskin, något hon lyckades med efter knappa fem minuters vistelse i lokalen. Måste vara någon form av rekord! Det blev en Singer Confidence (mamma kan inte tänka sig något annat än en Singer) för mässpriset 2995 kr. Kommer dock inte ihåg vad den hade kostat från början, men det var betydligt mer i alla fall...

Trots det faktum att vi inte har någon bil och därmed var tvungna att bära den till pendeltåget (vilket inte alls var så jobbigt som jag nu vill ge sken av...) så var mamma så här fantastiskt nöjd efter sitt köp! -->

Det var nog en riktigt bra idé att komma på söndag eftermiddag för det var inte alls så mycket folk som jag hade befarat, och ändå tycktes det inte alltför utplockat i de olika montrarna.

Rent allmänt tycker jag det känns som att mässan blivit betydligt mindre. Det är även mindre aktiviteter runt omkring såsom workshops, modevisningar m.m. Jag upplevde att fler designers och liknande tidigare ställde ut sina knäppa kreationer mellan montrarna, men i år var dessa knasiga, men fina, kreationer i ull det enda i de vägen jag kunde hitta.
<--

Det är även lite tråkigt att det är så många utställare som inte har med själva mässans tema att göra. De säljer bara en massa krimskrams och jag upplever att de huserar på alla mässor, oavsett vad de handlar om. Jag brukar även gå på hundmässan och jag tycker det är samma kramsförsäljare där. Något irriterande faktiskt, när man inte är ute efter att köpa tramsiga klockarmband i fula färger.

Själv föll jag pladask för Fingerfärdas fina yllebroderier. Jag är lite inne på det just nu eftersom jag tänkt brodera på en röd ullkappa så småningom. Ful som jag är tar jag en massa kort för att ha som inspiration och sedan går jag hem och knåpar ihop mina egna mönster.

I samma monter fanns också fantastiska broderier med fornnordisk ornamentik. Sjukt fina! Måste provas! Fast jag tror någon av mina kollegor som håller på med fornnordisk religion kan leta upp autentiska slingor åt mig från runstenar eller så. Det vore ju grymmast!

Symässans stora fördel är ju dock att man får så mycket inspiration och kan gå och nypa och känna på garner och drömma om att vara miljonär. Här ovan är en bild från Ullcentrums monter där jag efter stor beslutsångest lyckades införskaffa ett par härvor garn. Att jag kunde handla något alls, efter Harrys senaste veterinärorgier, är enbart tack vare älsk och hans lilla finansiella bidrag... <3 Detta fick i alla fall följa med hem:

1 nystan Marks & Kattens Fame Rand i lila/blåa nyanser

5 nystan Marks & Kattens Mohair i lila

2 härvor lila/rosa ullgarn från Ullcentrum

1 härva MerinoSilk från Ullomera

Det blev väldigt mycket lila, eller ja, väldigt mycket färger överhuvudtaget för att vara jag. Men man blir ju så inspirerad av alla vackra garner som finns. Ska försöka låta bli att börja sticka med alla dessa samtidigt nu...

Harry och garn!

Kan meddela att lilla Harpan har piggat på sig och att han fick komma hem igår. Skönt! Han tycks dock inte ha en aning om att han är nyopererad och är inte riktigt med på noterna att vara konvalescent och förstår inte alls varför han bara får gå korta promenader och inte får springa lös. Och så är det ju den där hemska tratten...

Trattkantarellen

Sen har det varit fest i brevlådan också. Fick hem åtta nystan Drops Karisma i naturvit, gammelrosa och mörkbrun. Sååå fint garn! Tänkte det skulle bli ett par sockor och ett par vantar, antingen Drops 116-6 och 116-53 eller 116-8 och 116-54. Hmmm... beslutsångest (fast jag har ju ett tag på mig att fundera med tanke på att jag ska sticka halsdukar och inget annat framöver...)! Vad tycker ni?

Drops Karisma

Sen vann jag tävlingen hos Par i stickor också! Wiiii! Vilken nybörjartur jag har! Extra spännande eftersom priset är hemligt. Jag väntar med spänning...

Hundoro och stickexperiment

Usch vilken helg det blev. Det började bra med att vi åkte ut till landet för att stänga sommarstugan för vintern. Mys med öppen brasa, löv och stickning. Allt var frid och fröjd tills Harry (min lilla vovve som syns här på bilden bredvid) började kräkas som en galning på söndagen. Han slutade inte efter att vi kommit hem heller och när det på kvällen luktade blod om det bestämde jag mig för att åka in med honom till djursjukhuset. (Tack till Gurra och Helena som hjälpte mig med skjuts och moraliskt stöd!) Väl där konstaterades att något fastnat i tarmen på honom och att tarmen var så vätskefylld att den höll på att explodera... Det blev akutoperation i natt och det visade sig att han svalt ett helt ekollon. Nu ligger han kvar på sjukhuset och vi hoppas att det inte blir några komplikationer. Hule! Mattes lilla pälskling...


Vad gäller mer handarbetsmässiga saker så har jag påbörjat ett nytt stickprojekt. Det är nämligen så att min pojkvän och ett gäng kompisar har ett litet "ploj"-band som heter Steffes Bluesband. De gör covers på kända rocklåtar och uppträder mest på den lokala pizzerian. Nu ska de ha julspelning den 18:e december och har fått för sig att de vill ha halsdukar stickade till detta tillfälle. Jag kan ju självklart inte låta bli...

Tanken är att det ska bli svart/vita halsdukar med varje bandmedlems porträtt på och sedan ska det stå Steffes Bluesband. Älskling (som är bandets trummis) fick vara först ut som försöksperson. Jag tog en bild av honom, och sedan hjälpte Erik mig att göra om den till svart/vitt (precis som vi gjorde med Maths flagga).

Nästa steg var att göra om den till ett mönster, vilket Erik också hjälpte mig med. Då de olika stickmönsterprogrammen som finns här ute i sajber inte fungerade särskilt bra så gjorde vi om honom till ett pärlplattemönster i stället, för det går ju också att sticka efter.

Efter detta kilade jag iväg till Trouvadi, Stockholms bästa garnbutik, och införskaffade garn. Det blidde tre nystan Schachenmayr nomotta, riktigt tunn ull. Jag ville inte köpa mer garn än så eftersom jag inte vet om jag kommer lyckas med projektet än. Jag har nu börjat sticka på den första halsuken i alla fall och kommit så här långt:

Som synes så går det inte alltför fort fram. Garnet är så tunt eftersom det annars skulle bli alldeles för brett, jag stickar på stickor 2,5 och mönstret (som är med här på bilden) är sjukt pilligt. Dessutom är de sex personer i bandet, så frågan är om jag kommer hinna göra sex halsdukar till den 18:e december?! Ja, den som lever får se...