Rösta på mina vantar!

Nu under februari månad har Garnverket vanttävling och självklart är jag med och tävlar med mina gröna FeminInos-vantar!

De har fått en riktigt bra position i skyltfönstrets centrum, men har konkurrens av många andra superfina vantar...

Garnverket ligger på Hantverkargatan 14 i Stockholm och röstningen pågår till och med 15 februari. Så skynda skynda!

Tant Koftas kofta

Först och främst måste man ju bara konstatera att bloggen nu är färdig och har fått sig ett rejält ansiktslyft! Ett abnormt stort tack till världens bästa och duktigaste Maja som är den som gjort hela designen! Du är helt enkelt bäst! Det blev så himla fint och jag är supernöjd och alldeles nyinspirerad att blogga massor nu när bloggen är fin igen. Ni som har hängt med ett tag vet ju att en av Bloggers uppdateringar så att säga vanställde min förra design och ingen har lyckats rätta till den, tills jag nu kände att det var dags att göra om den helt och hållet i stället.

I övrigt måste jag berätta om den fantastiska kurs jag varit på idag, nämligen en kurs i hur man stickar Tant Koftas kofta uppifrån och ner, med ingen mindre än Tant Kofta själv! Kursen var en dag och ägde rum på allas vår favoritbutik Litet nystan.

Men innan vi fick sätta igång med våra framtida koftor så fick vi dels göra en provlapp, och dels göra en mycket intressant färgövning. Varje deltagare hade tagit med sig några olika dockor garn var. I alla möjliga färger och alla möjliga kvaliteter. Först la vi alla i en stor hög...

Sen fick vi i uppdrag att sortera dem i olika högar utefter färg. Det var lättare sagt än gjort och det var intressant att se hur det kunde skilja sig från person till person. För en person var en viss docka självklart lila och för en annan var samma garn självklart blått.

Efter det fick vi i uppdrag att sortera dem utifrån hur ljusa eller mörka färgerna var. Också detta var lite knepigt, men vi fick tipset att kisa, sänka belysningen eller ta ett foto som man sedan gör svartvitt. Då ser man lättare vilka som hänger ihop och vilka som inte gör det.

Det kan vara bra att tänka på när man exempelvis ska sticka en randig tröja, för om man tar ett garn ut den ljusa högen och ett ur den mörka högan så kommer ränderna uppfattas mycket tydligt, medan om man tar två garner ur samma "ljushetshög" så kommer de ta ut varandra mer eller mindre och flyta ihop (även om de är två skilda färger).

Lotta (som är Tant Koftas riktiga namn) hade med sig en provlapp där man ser detta väldigt tydligt. De nedersta färgerna skiljer sig väldigt mycket i ljushet, de i mitten lite mindre. De längst upp är väldigt lika varandra och flyter därför ihop så att man knappt ser att de är randiga. Provlappen är stickad med ett parti slätstickning och ett parti rätstickning och man ser verkligen vilken skillnad det blir om man har den ena som bakgrundsfärg eller den andra.

Efter denna spännande genomgång fick vi sätta igång att sticka på våra egna koftor. Själv hade jag tagit med mig garnet från Fjällbete som jag köpte på Stckstämman i somras. Detta ska få bli min första uppifrån och ner kofta. Färgerna är lite konstiga på bilden, men ni får ett hum om hur det blir i alla fall.

Så, tack Lotta och Karin för en jättebra kurs! Jag har stickat maniskt hela kvällen... Och tack Maja för att jag har så grymt snygg blogg!

Skrytkafé

Jag har ju glömt att rapportera om torsdagens broderikafé som var minst sagt speciellt! Det var nämligen inget vanligt broderikafé, utan ett riktigt skrytkafé. Och det med rätta!

Flera hade nämligen blivit klara med sina broderier. Och då handlar det inte om några små fjant-broderier utan om stora kuddar med yllebroderi på. Först ut var Lena, vars kudde till och med var monterad! Sååå fin...

Sedan hade även Elin färdigställt en till kudde, egendesignad dessutom. Fantastiskt fin även om vi har vant oss vid att Elin färdigställer saker i lite snabbare takt än oss andra...

Och som om inte det vore nog så hade även Synnöve dragit till med att färdigställe ett stort yllebroderi! Bara monteringen kvar. Heja heja!

Själv kunde jag definitivt inte skryta med att vara färdig med någonting alls. Istället fortsatte jag på folkdräktssjalen. Det går ju framåt, men det har jag sagt de senaste fyra åren...

Jag måste också bara kommentera de tvåändsstickade halvvantar som Annika gjort. Tyvärr blev alla bilder jag försökte ta på dem suddiga, men här hos Maria kan ni se dem i all sin prakt. Såg just att vi dessutom döpt våra inlägg till samma sak. Ha ha!

För övrigt funderar jag på att köpa en padda. Egentligen tycker jag de verkar totalt onödiga, men jag funderar på om det kunde ge mig mer möjligheter att läsa bloggar och så. Jag hinner inte alls läsa i den utsträckning jag vill hemma, så jag tänkte att det vore perfekt att fördriva tiden med på bussar och tunnelbanor. Sen tänkte jag att man kanske kunde ha sina stickmönster i den också. Någon med erfarenhet som tycker något? Är det värt det?

Jean-Paul Gaultier

Denna man behöver väl ingen närmare presentation för er. Och som många av er säkert vet så har han ställt ut 120 av sina kreationer på Arkitektur- och designcentrum på Skeppsholmen i Stockholm.

Jag och mamma var där igår och det var en helt fantastisk utställning. Jag är ju inte överdrivet intresserad av mode sådär, men jag blev helt hänförd. Många av kläderna är ju mer konstverk än klädesplagg.

På bilden högst upp är en av de klänningar han designade åt Petra Mede när hon ledde Eurovision och här till höger en riktig klassiker med hans karaktäristiska "strutbröst".

Man har ju även sett denna typ av form i flera varianter och mest kända är väl de kreationer han skapade åt Madonna i början av 90-talet. Ett par av dessa fanns med på utställningen, varav den mest kända syns på bilden här nedan.

Nedan följer några bilder till inifrån utställningen. Jag tog typ kort på allt och skulle vilja visa upp allt också. Det skulle dock bli ett väldigt långt inlägg så ni (läs: jag) får nöja mig med ett litet urval.

Den här här ovan var jag ju bara tvungen att ta med för den är så bisarr. Min farmor gick och såg utställningen idag, men tyckte den var för brutal. Och då är ändå min farmor av ganska hårt virke!

På många av dockorna hade de projicerat ansikten som rörde sig, vilket var väldigt läskigt och gjorde att de så nästan levande ut...

Nedan är också ett exempel på en av de mer bisarra kreationerna. Någon slags sjöjungfrudräkt med tillhörande kryckor!

Dessutom fanns det ett stickat och virkat plagg med som inte precis gick av för hackor. Jag tog mycket närbilder, vore kul att göra en bootleg någon gång (fast jag tror jag skippar hatten).

En av mina stora favoriter var dock indian-brudklänningen eller vad man ska kalla den. Så pampig och vacker!

Utställningen pågår bara denna veckan ut, så skynda er att gå om ni inte redan varit där! 

Men gå på dagtid om ni kan för det var så mycket folk igår kväll när vi var där, så vi fick knappt plats. 10 minuter efter att vi kom in meddelade de att det var fullt i lokalerna så att de stoppade biljettförsäljningen i en halvtimme. Helt galet!

Stickstämma 2013, del 2

Dag två av Stickstämman inleddes med frukost i matsalen. Mat var något man inte led brist på under dessa dagar. Varannan timme fick man mat och varannan timme fika. De amerikanska lärarna var mycket förundrade över vår svenska fika-tradition...

Sedan påbörjade jag kurs i flätstickning med Ivar Asplund. Denna kurs bytte jag till eftersom jag av någon outgrundlig anledning anmält mig till flerfärgsvirkning. Och jag är ju inte särdeles förtjust i att virka... Kan nog ha något att göra med att anmälningen ägde rum klockan tolv på natten en vardag!

Ivar stickar de mest fantastiska flätstickade tröjorna, varav den röda här ovan är min favorit. För att se mer av dem tycker jag ni ska besöka hans blogg (länk ovanför bilden).

På lördagskvällen åkte jag och  Pysselfarmor en liten biltur (ja, vi var slöa och ja jag vet att alla andra gick) till Ristafallet, som låg alldeles i närheten av folkhögskolan.

Där tog hon denna fina bild av mig med vattenmassorna i bakgrunden. Fast hon var nervös att jag skulle backa för långt och trilla i...

Efter det åkte vi vidare på vår tur och tittade på Åreskutan som låg bara någon mil bort. Och nej, vi gick inte upp på toppen. Vi nöjde oss med att vara nedanför och titta upp på den. Och förfasas över hur otroligt mycket flådiga hotell och liknande som byggts överallt. Den by som en gång var Åre syns i princip inte längre...

Min sista kurs var i tvåändsstickning med flera färger, också den med Ivar. Nedan ser ni några exempel på hans fina tvåändsstickade alster:

För övrigt så har vi blivit visade en alldeles makalös manick. Nämligen en antitrasslare! Ytterst användbar när man tvåändsstickar, men även vid vanlig flerfärgsstickning.

Gjord av en snurrande ostbricka från IKEA och två bitar dräneringsrör. Man stoppar ett nystan i varje rör och sedan snurrar man hela pjäsen med foten medan man stickar. Genialiskt!

Tyvärr kommer jag inte ihåg vad du hette som uppfunnit denna makalösa manick, men om du läser det här kan du hojta så jag kan skriva ditt namn om du vill.


Hela stämman avslutades med att Nancy Bush höll en föreläsning om estnisk stickning, vilken var lång men intressant. Med sig hade hon bland annat dessa vackra vantar från Muhu och övriga Estland som hon visade upp:

Nedan ser ni ett exempel på vad jag stickade från alla tre kurser jag gick. Dels är det början på Hammerdalsvanten från krusevant-kursen. Sedan är det en liten tvåändsstickad provlapp där jag övat på olika typer av ökningar, och slutligen en flätstickad provlapp som ser likadan ut på båda sidor, något som var nytt för mig.

Färden hemåt gick bara bra och inga punkteringsfadäser eller liknande inträffade! Bara allsång och middagspaus på Max i Sundsvall. Tack Malin, Inger och Anna för trevligt sällskap till och från Stickstämman!

Och framförallt ett stort tack till Eva och Sanna som gjort dessa underbara dagar möjliga. Vi uppskattar verkligen allt jobb ni lagt ner på detta. Det var oerhört välarrangerat och givande på alla sätt. Tack till er!

Amandas FeminInos-vantar

Amanda, med bloggen Manduzana stickar, har ju provstickat mitt FeminInos-mönster och nu är hon färdig. Så här superfina blev hennes vantar:

Jag blir alldeles lycklig inuti av att se att någon annan har färdigställt ett par vantar efter mitt mönster. Det är första gången och det är bara sååå coolt! Tack Amanda för att du tog dig tid till detta!

Jag har ett par provstickerskor till som är på gång, men jag funderar på att tjuvsläppa mönstret lite tidigare och hoppas på att Amanda har upptäckt de flesta av felen som funnits i mönstret.

Så, nu ska jag under helgen rätta till felen. Så länge ligger mönstret uppe på Ravelry här, fast det finns ännu ingen fil att ladda hem. Men, det kommer snart!

I helgen blir det för övrigt både trädgårdsmässa (för första gången i mitt liv) och HV-kurs. Inte helt fel således!

När andra stickar ens eget mönster...

Mönstret till FeminInos-vantarna håller just nu på att provstickas av ett gäng ytterst eminenta provstickerskor. Det är verkligen häftigt att se andra sticka efter det mönster man själv har gjort... Det är svårt att förklara, men det är en speciell känsla. Jag tror baske mig jag blir lite lycklig av det!

Här ovan ser ni Amandas underbara skapelser! Tyvärr är de upprepade en bit nu eftersom jag är en hemsk människa och hade skrivit fel på hålvarvet. Som tur är har jag så tålmodiga provstickerskor att de inte mördade mig för det...

Anettes klarröda vantar är också på G, men de ska också göras om eftersom den grå färgen inte riktigt fungerade som kontrast. Ska bli spännande att se fortsättningen!

Spännande ska det också bli att se fortsättningen på Ingrids vantar i olika lila nyanser. Det är verkligen spännande att se vilka varierande uttryck vantarna får beroende på vilka färgkombinationer man väljer.

Som sagt, helt underbart att se dessa vantar växa fram! Stort <3 till er alla!
Stort <3 även till mina nya följare som har trillat in på senare tid! Välkomna hit, jag hoppas ni kommer trivas!

Syfestivalen trots allt...

Som de flesta av er vet var det ju Syfestival i Älvsjö i helgen och jag hade tänkt bojkotta arrangemanget i vanlig ordning. Men så ringer farmor och säger att hon vill gå för gamla tiders skull. Det var nämligen prick tio år sedan hon och jag var där sist. Hon hade lurat med mig för att hon skulle köpa en symaskin till sitt kollektivhus. Men det var bara en bluff, egentligen köpte hon en symaskin till mig som jag fick när jag fyllde 20 år. Jag gick på allt och anade ingenting!

Och en del shoppande blev det ju igår, trots att jag gnäller på att mässan blivit för kommersiell...

Dels blidde det garn till en tröja från underbara Kalinka. Jag har funderat på det länge och nu slog jag till! Det ska bli denna tröja, fast i en randig version. Sen är jag sysugen nu när jag har ett syrum så jag shoppade loss hos Znok. De har så fina tyger, både för barn och vuxna.

Jag måste säga att jag tyckte mässan var lite bättre i år jämfört med de senare åren. Det var inte lika mycket scrapbooking och liknande, men fortfarande för mycket pärlor, kalsonger och golvmoppar för min del. Jag ska inte tjata om det, vill ni läsa mina intryck av mässan på senare år kan ni göra det här.

Nu ska jag jobba lite med mönstret till mina FeminInos-vantar. Äntligen går det framåt med det projektet! Mer om det inom kort...

Ett kollektivt broderi växer fram...

Nu är vi tre stycken som fått fast våra självporträtt på vårt gemensamma broderiprojekt, jag, Elin och farmor. Jag sydde på mig själv i torsdags på broderikaféet och så här är resultatet hittills:

Lite suddig bild, men det får ni överleva. Det ska bli kul att se de andras självporträtt sedan...

Även andra fantastiska saker tillverkas ju på våra torsdagskvällar, t.ex. denna Carina Olsson-fågel:

Eller varför inte Barbros klassiska bonad nedan?

Själv stickar jag vidare på min randiga tröja. Bakstycket är nu klart och jag håller på med framstycket. Men jag ser fram emot helgen då jag ska på kurs i tvåändsstickning med Sanna igen! Yey!

Kavelfransens dag

Ja, i lördags var det verkligen kavelfransens dag. Jag var på det andra, och sista, kurstillfället med Carina Olsson (scrolla ner för att läsa om det första). Denna gång hade jag spetsat in mig på att lära mig göra kavelfrans på riktigt...

Det var ju inte så svårt som det ser ut, även fast jag fick en redig blåsa på pekfingret eftersom jag tog i så för att göra den riktigt tät. Man tar bara två stycken stickor, storlek ca 5,5 och en träbit. Sedan borrar man hål i träbiten och sticker in stickorna. Sedan virar man garn runt hela ekipaget och snörper åt vart tionde varv med lintråd. Lätt som en plätt! Och så här blev resultatet:

Nu ska det pyntas med lite broderier nedanför och vips har man ett par dekorativa muddar. Någon annan som ägnade kursen åt att tillverka muddar var farmor, och de såg ut så här vid dagens slut:

När jag idag skulle sätta mig och brodera på eftermiddagen vällde det in nyfikna småtjejer i köket, så det hela slutade med en härlig syjunta där alla satt och broderade på varsitt projekt. Himla roligt men det blev inte så många stygn gjorda för min del!

Som ni ser har Malena nu börjat öva på Lucia-sångerna på allvar. Det innebär att man måste gå runt i förra årets alldeles för trånga nattlinne dagligen. Vidare är min Signe-mössa (se nedan) snart färdig, men ni får nog vänta till nästa helg med att få en titt på den för det är väl då man får en chans att vistas i "solljus" igen.

Men nu vill jag så här på söndagkvällen önska er alla en fantastisk vecka!

Ännu mera broderi!

Det är väldigt mycket broderi här på bloggen just nu, och nu kommer ytterligare ett inlägg med detta som ämne. Detta eftersom jag i helgen påbörjade en kurs i Folkligt broderi med den eminenta kursledaren Carina Olsson som jag gått på kurs för vid ett tidigare tillfälle också (vill ni titta närmare på det kan ni göra det här).

Förra gången jag gick var fokus på att brodera på stickat, men denna gång på folkligt broderi överlag. Carina är känd för sina muddar, men vantarna ovan är något av mina favoriter.

Likaså denna kudde, med vita snörävar som hennes dotter ritat förlagen till. Hur charmig som helst!

en

Och för att inte tala om denna fantastiska kjolväska! Man ser inte var tyget slutar och broderiet börjar...

Själv påbörjade jag en egen "kjolväska", av samma typ som Elin har, att förvara mina nyklar och min telefon i på jobbet när man har kläder utan fickor, vilket är typ alltid. Mer av den får ni se sen!

Om två veckor är det dags för nästa kurstillfälle (man måste ju ha något att trösta sig med när det är uppehåll på HV ända till i januari...).

Broderikaféet revisited

Det är inte bara att blogga jag inte hunnit med så mycket under hösten, jag har inte heller varit på broderikaféet sedan i slutet av sommaren. Men i torsdags ändrade jag på detta, och jag vill bara dela med mig av lite av den inspiration som ett besök där ger...

Upphovskvinnan till denna underbara pudel kommer jag tyvärr inte ihåg vad hon heter just nu, men fantastiskt fin är den i alla fall och visar på att man kan använda yllebroderi till många olika typer av broderi.

Inte heller här kommer jag ihåg namnet men det är ett väldigt intressant experiment med olika typer av bottensömmar. Om någon av er namnlösa läser här så pip genast till så ska jag ändra denna fadäs!

Vem som har gjort ovanstående superfina vantar med broderade detaljer (jag är speciellt förtjust i hästen) vet jag dock mycket väl, för det är Pysselfarmor. Kika genast in där om ni inte gjort det tidigare!

För min egen del går dödsbroderiet framåt i sakta mak. Över hälften av texten är gjord nu i alla fall, så jag börjar känna en gnutta hopp...

I övrigt är det kursrikt för mig just nu. Jag har varit tvungen att uppväga den långa pausen på HV med både en kurs i folkligt broderi och en i magic loop. Mer om dem vid ett senare tillfälle!