Någon form av kontroll

Jag måste bara visa er min senaste härva handspunnet garn! Jag har ju hållit på och experimenterat ganska mycket på senaste tiden med den ull jag fick med när jag köpte spinnrocken, men nu kände jag att jag ville prova på "riktigt", så den här gången blev det alpackan jag fått från Manduzanas fiberklubb.

Det är första gången jag hade en plan för ett spinnprojekt och det faktiskt blev som jag planerat, eller som i det här fallet, ännu bättre! Det är en riktigt häftig känsla när man känner att man börjar få lite lite kontroll. Jag är supernöjd!

Det blev entrådigt och inte supertunt. Det är så fint att jag knappt vill sticka någonting med det, men jag vet en liten dam här hemma som är väldigt sugen på att det ska bli något till henne...

I övrigt är jag superdunderförkyld. Jag har inte varit förkyld på snart två år, men nu fick jag så jag teg. Är inne på sjätte dagen nu och jag orkar inte ens sticka. Bara att skriva detta blogginlägg är sjukt ansträngande, så nu blir det sängläge igen!

Jämtlandsroadtrip

Nu är vi (tyvärr) hemkomna efter vår en vecka långa roadtrip i Jämtland, jag och mamma. Storsjön runt kan man säga att det blev och jag tänkte här bjuda på en resumé.

Det första och allra mest fantastiska som hände på hela veckan var att vi var och hälsade på Molins alpacka i Hoverberg. Vilket underbart välkomnande vi fick! Vi blev bjudna på kaffe, vi blev visade alpackorna och fick hur mycket information som helst! När jag berättade att vi drömmer om en egen liten gård med några alpackor blev vi erbjudna att komma upp nästa vår och vara med på klippningen. Ska bli sååå kul! Vilka goa människor...

Och vilka goa djur! Lugna, nyfikna och väldigt sociala. Och supergulliga läten har de. Brita, som tog emot oss, sa att "de väcker känslor" och det stämmer verkligen. De stora ögonen med sina långa ögonfransar är verkligen uttrycksfulla. Ja, ni hör. Jag är kär!

Efter besöket i hagen fick vi dessutom känna och klämma på all fin ull. Den är, som ni såklart vet, hur mjuk som helst. Och den luktar ingenting eftersom den inte innehåller lanolin som fårull gör.

Två kilo ull fick följa med oss hem. En påse vit och en påse svart (det är så häftigt att de verkligen kan bli kolsvarta) och det ska bli väldigt spännande att prova spinna den sedan.

Tusen tack igen till Brita och Anna-Klara för att vi fick komma och titta, det gjorde hela vår resa! (Och den som inte får nog av alpackor kan spana in min instagram för där finns ett par bilder till...)

Efter detta åkte vi upp till en fjällstuga i Gräftåvallen, där vi tog en rejäl dagstur ena dagen. På kvällarna satt vi och stickade och mös i stugan. Hur mysigt som helst!

Uppe på fjället passade vi också på att ta snajdiga foton av den färdiga Fjällbeteskoftan. Men de får ni se i ett annat inlägg...

Efter fjällturen tog vi en vända till Åre eftersom mamma aldrig varit där. På vägen tillbaka besökte vi Rista-fallet såklart (snart har hela familjen en varsin bild framför det).

Sedan var det dags för den tre timmar långa turridningen på Aspås turridning, något jag fruktat lite för eftersom jag inte är någon storryttare precis, men som ni ser gick det ganska bra...

Jag lyckades faktiskt både galoppera och tölta med hyfsad framgång, men jag har fortfarande ont i ljumskarna!

Mamma, däremot är ju en van ryttare (rider en gång i veckan på sin medryttarhäst) så hon satt avslappnat i sadeln, även om tölt var nytt för henne också.

Efter ridningen åkte vi in och bodde de sista nätterna på Jamtlis vandrarhem i Östersund. Där fick vi det största rummet på hela vandrarhemmet och det var verkligen en smärre salong vi och hundarna hade helt för oss själva.

Sista dagen gick vi på själva muséet. Det var roligt, men bilderna blev inte toppen. Jag ska inte plåga er med halvskumma, suddiga bilder på broderier. Åk dit istället! Sen kan man köpa en fin yllebroderisats i shoppen också, det gjorde jag!

I lördags började vi den långa färden hem, deppiga som få... Som tur är hittade vi en till alpackagård utanför Sandviken, Adora alpacka, där vi gjorde en snabbvisit. Jag gick inte lika bananas där, utan fick med mig ett halvt kilo brun ull och en hel drös nya foton...

Nu lider vi av stor hemkomstdepression. Tillbaka i betongförorten och trängseln på tunnelbanan är inget man längtat efter precis. Inte heller att tvätta bilen, vilket återstod att göra igår.

Om vi inte var övertygade innan så är vi det nu. Det är Jämtland vi vill flytta till! Nu återstår "bara" allt det praktiska...

Bär med mjölk och vårkänslor

Jag har semester och ägnar den (bland annat) åt att spinna. Jag är färdig med Berries with milk t.ex:

Det är, som sagt, 100% cheviot köpt i Manduzanas Etsy-shop och handfärgat av henne. Det var svårt att spinna men jag är ändå nöjd att resultatet blev både tunnare och jämnare än mitt första spinnförsök. Fast lite ångrar jag att jag inte lämnade det entrådigt...

Sen har jag dessutom gått med i Manduzanas fiberklubb (via samma länk som ovan). Då får man under juni, juli och augusti hem ett paket med ull. Jätteroligt att få en total överraskning i brevlådan! Anmälningstiden har nu gått ut men om vi flörtar lite kanske Amanda drar till med en till fiberklubb i höst?!

Ullen är värsta lyxblandningen av Polwarth, Tussah silk och Baby camel. Självklart var jag tvungen att prova på direkten!

Supermjukt och fint är det och det är verkligen spännande att se hur olika olika fibrer beter sig när man spinner det. Just nu övar jag på att spinna tunt! Amanda har handmålat ullen och kallar den Vårkänslor. Passande namn eller hur ?!

Spånad

Jag har verkligen börjat bli biten på det här med att spinna nu. Och som alltid när jag blir biten så vill jag lära mig allt så fort som möjligt! Och sista veckan har det verkligen gått framåt vad gäller förutsättningarna för mitt spinnande. Dels har jag fått ärva denna skönhet:

Solveig heter hon och hon har varit min farfars farmors och är från ca 1850. Visst är hon vacker?! Hon har stått hemma hos min farmor så länge jag minns och hon har nog varit ämnad för mig ett tag eftersom jag är den enda som utvecklat hantverksintresse. Och nu när jag börjat spinna så tyckte farmor det var dags, så häromdagen flyttade hon hem hit till Norvigska palatset. Farmor har till och med fått henne lagad så hon är fullt fungerande så fort jag fått dit ett nytt "drivsnöre" (heter det så?). Underbart!

Men, så häromdagen dök följande bild upp i flödet på Facebook. Alltihop till salu för utropspriset 3000. Efter lite budgivning blev allt detta mitt för 4 200!

En Kromski Sonata med, som ni ser, massor av tillbehör till. En vanlig vinge med fem spolar till och en jumbovinge med tre spolar till. Samt en lazy kate, kardor och diverse härvträn i olika storlekar. Jag är i spinnhimmelen!!! Den finns i Göteborg så den ska levereras till min farbror som bor där och sen måste jag vänta flera veckor innan vi kan ses och överlämna den. Hur ska jag stå ut?!

Tröstar mig under tiden med min nya, lite stabilare slända:

Ullen är 100% cheviot som jag köpte av Amanda. Ullen har det underbara namnet "Blueberries with milk", vilket är precis som det ser ut. Och trots att ullen är ganska svårspunnen, eftersom det är så långa fibrer, så blir det betydligt jämnare och snyggare än första försöket. Yey!

Mitt första egenspunna garn!

Ja, mitt första egenspunna garn är nu helt färdigt! Jag är sjuuukt stolt faktiskt. Det är spunnet på slända. Ullsammansättningen är något oklar men troligen är det Leicester uppblandad med något annat.

Sammanlagt är det ca 180 gram, och det blev uppdelat på två härvor eftersom det blev alldeles för tungt att göra det till en härva.

Man ser verkligen skillnad på den första och andra härvan med avseende på tjocklek och jämnhet. Kul att se att man utvecklas framåt. Den första härvan är vad man skulle kunna kalla 'varierande'...

Jag har minsann vissa planer för dessa härvor. Vi får se om jag lyckas innan jag visar upp det här.

Premiärtovning

Nu har jag äntligen vågat mig på att testa tovning, häromdagen på kursen jag går på Överjärva gård. Jag har funderat på det länge, men det har aldrig blivit av, förrän nu.

Jag hade skaffat mig ull i lite olika färger från Ullcentrum och tänkte att påskägg vore en passande sak att premiärtova. Det verkade lagom svårt och lite kul att ha i riset, vilket är det enda påskpynt vi har här hemma i Norvigska palatset.

För er som inte tovat tidigare (vilket de flesta av er säkert gjort) kan jag meddela att det är blött. Och slaskigt. Man behöver varmt vatten och såpa, och gärna något att "rulla" det man ska tova på, även kallat ett jalusi. Det går dock även bra med händerna eller t.ex. en wettextrasa.

Man börjar med att linda ullen ganska hårt runt ena fingret och fortsätter sedan lager på lager till man har en boll som är så stor man vill ha ägget. Då dränker man den i vatten och sätter igång att "dutta" på den. När man sedan tovat ihop den hyfsat kan man gå hårdare fram och rulla den som en köttbulle mellan händerna eller på jalusiet, hela tiden medan man häller över mer vatten.

När man är nöjd med hur ihoptovad och hård bollen är sköljer man den några gånger i rent vatten för att få bort såpan (vid sista sköljningen kan man ta en droppe diskmedel i vattnet). Om man inte är nöjd med bollens storlek så tovar man bara på mer ull.

Sedan formar man bollarna till ägg medan de fortfarande är blöta. Efter torkning kan man välja att frisera dem om man vill, eftersom de gärna blir lite luddiga av hanteringen. Det gör man med en vanlig sax.

Själv lät jag luddet sitta kvar och pimpade mina enfärgade ägg med pärlor och broderier (de tvåfärgade tyckte jag var fina nog som de var) innan de åkte upp i riset. Fina blev de, men själv tyckte jag det var lite väl slaskigt det här med tovning. Får se hur många fler gånger det blir...

Jag kan även meddela att jag börjat frivilligarbeta i Fårens hantverksbod ute på Överjärva. Så vissa helger kan man hitta mig där framöver. Välkomna in!

Fååår years anniversary!

Ja, idag firar jag i N vår grandiosa årsdag, och detta genom att åka till Lagnö gård och titta på får (vilket är mycket passande eftersom jag hårt driver kampanjen flytta-till-tjottahejti-och-skaffa-får)!

Suuuupersöta är lammen och jag och Malena kom fram till att vi borde kidnappa det lilla flaskmatade lammet Fia. 

För övrigt har det hänt mycket nytt här i den tekniska utvecklingen.  Dels har jag skaffat en padda. Jag tänker mig att jag ska kunna blogga från den och även läsa andra bloggar via den. Då kan man pyssla med det exempelvis på väg till och från jobbet. Som det är nu har man inte direkt lust att slå på datorn när man kommer hem från jobbet och redan har suttit framför en dator i 8 timmar. Därför provbloggar jag också nu från mobilen...

Nästa stora händelse är att jag slutligen skaffat instagram! Typ ett århundrade efter alla andra, men ändå. Självklart heter jag @hedvighandarbetar där. Vad heter ni? Vill hitta er...

Hur som helst så har det varit en mysig dag och den blev ju inte mindre mysig av att jag fick med mig en hel kasse ull hemma. Både finull och pälsull, färgad och ofärgad. Yey!

Bergianska trädgårdens fiberutställning

För det första tror jag att jag fått ordning på datorn nu äntligen. Jippie! Då kanske det faktiskt går att börja blogga och läsa andras bloggar igen utan att varje gång bli dränkt i popup-fönster! Håll tummarna...

För det andra måste jag visa några fina bilder från Bergianska trädgårdens fiberutställning som jag och mamma besökte igår.

Representerat fanns självklart linet...

... och bomullen.

Men också fibrer som för mig var lite mer ovanliga, såsom exempelvis Rami, som utvinns ur en växt som i mångt och mycket liknar våra vanliga brännässlor (fast utan brännhår). Det används mest till tyger och dukar, men även till stickgarn som synes.

Beredningen är ganska lik linets. Man behandlar stjälkarna med t.ex. ånga så att barken och blasten går att separera, sedan kan man utvinna själva fibrerna efter en rötningsprocess. Det är de förädlade fibrerna som används att spinna med. De råa fibrerna kan användas till repslagning och annat där lite grövre fibrer lämpar sig.

Det var dock inte bara denna nässelväxt som fanns representerade utan också vår "vanliga" brännässla. Ett riktigt mjukt garn blev det av den...

Kanske man skulle prova när nässlorna nu snart tittar upp?!

Av de andra lite ovanligare fibrerna så föll jag nog mest för bananen. Såååå mjukt både före och efter spinning.

Jag vill genast prova även om jag från spinnar-gruppen på facebook hörde att det torrfäller alldeles väldigt. Någon som har några erfarenheter?

Ur olika former av ananasplantor kunde man också framställa starka fibrer, även om det är väldigt arbetsintensivt att få fram dem. Men de har exempelvis använts i tyger och till mer robusta saker som rep och liknande.

Utställningen innehöll också en avdelning som behandlade växtfärgning. Man fick bl.a. se skillnaden på färgning med gul lök och röd lök...

Samt olika typer av indigo...

Sammanfattningsvis en rolig och lärorik utställning, även om jag tyckte inträdet var lite saftigt (80 kr och bara bestående av två rum).

Men den håller på till och med 13 april så passa på att gå sista veckan!

Ull!

Som ni förstått är ju senaste flugan här hemma att spinna. Och nu vill jag ju naturligtvis lära mig allt om det. Men jag börjar med att köpa ull färgad av bästa Amanda:

Berries with milk heter denna fnork (eller kardband tror jag jag förstått att det heter?) passande nog. Jag föll pladask för både färgen och namnet!

Nu vill jag ju inget hellre än att sätta igång, men samtidigt vill jag vänta tills jag blivit lite duktigare och öva på nåt mindre fint. *beslutsångest*