Färdig Betulasjal

Sakta men säkert börjar rutinerna sätta sig här hemma och jag har lyckats hitta små luckor i vardagen där jag kan klämma in lite sticktid. En sådan stund är i sängen med en kopp te medan Kim sover/håller på att somna. Man offrar ju någon timmes dyrbar sömn, men det får det vara värt!

Detta har resulterat i att jag faktiskt är färdig med min enorma Betulasjal!

Mönster: Betula (Ravelry-länk)
Design: Clara Linnea
Garn: Solkustens 1-trådiga Gotlandsgarn
Stickor: 3,5

Jag valde att sticka den i Solkustens eget 1-trådiga Gotlandsgarn. Jag gillar ju när det är lite rivigt, och denna sjal är för en gångs skull tänkt till mig själv (jag ger bort många av de sjalar jag stickar annars, speciellt de lite skirare). Jag älskar att vara varm om halsen på vintern. Ordentligt varm, och det planerar jag att bli med denna sjal.

Den var också ett väldigt bra projekt när hjärnan var/är allmänt gravid- och amningsmosig. Ett enkelt mönster som man snabbt lär sig utantill och som det går bra att sticka litegrann på när man har tid. Även om det går en tid mellan gångerna...

Nu ska jag stoppa den stackars sjalen i en låda fram till vintern för den är en aning för varm att ha på sig nu...

Framöver har jag ett antal projekt på gång. Dels ett hemligt stickprojekt till ett födelsedagsbarn och dels en del nya kläder till Kim som ska sys. Han växer ju så fort att flera av de saker jag sytt till honom redan är för små. Jag är bland annat nästan färdig med en liten tröja och fler pyjamasar behöver han. Men det får bli ett annat inlägg!

Någon slags uppdatering...

Nytt år och nya tag? Ja, någon slags uppdatering är definitivt på sin plats i alla fall, så jag tar några bilder från Instagram där aktiviteten är något högre än här. Det känns som om livet bara rullar på och jag hinner varken blogga eller läsa bloggar... Eller något annat heller för den delen. Det känns som om jag bara jobbar, äter och sover (dagens gnäll!). Och blir större om magen. Tiden går så fort att vips kommer ungen vara ute och jag hann knappt fatta att jag var gravid! Vill inte riktigt ha det så...

Detta foto är taget för ett gäng veckor sedan, magen är betydligt större än så nu. Det har varit en intensiv tid eftersom jag har mina reumatiska diagnoser. En av dem gör att jag har en slags antikroppar som gör att barnet löper risk att få hjärtblock. Detta innebär att hjärtfrekvensen går ner så mycket att fostret i värsta fall dör, annars behöver födas med pacemaker. Jag har därför gått en gång i veckan och skannat hjärtat. Risken att utveckla hjärtblock är som störst i vecka 18-24. De veckorna har vi nu passerat och allt har sett bra ut. Snacka om att kunna pusta ut, men det har varit lite krävande rent mentalt att inte veta...

Resultatet av att vi är ok:ade på  den fronten är i alla fall att man börjat våga köpa lite prylar till Larven (som hen kallas än så länge). Först ut detta underbara babynest från Fröken Skogsbär. Visst är det fantastiskt?!

Jag har även köpt på mig en hel del tyger, mest begagnat. Plötsligt har sylusten vaknat, som har varit vilande i flera år. Det var bara det där med tiden...

Nu är jag i vecka 29 så det närmar sig med stormsteg. Det är fortfarande lite bökigt, måste ta sprutor i magen med blodförtunnande varje dag och gå på extra ultraljud eftersom fostret riskerar att växa dåligt när man har reumatism. Men, hittills har allt sett bra ut så vi tutar och kör!

På stickfronten då? Ja, den för lilla mössan Hedvig har hittat ett nytt hem hos femåriga Gry. Skönt att den hittade sig en nöjd ägare till slut.

Efter denna fadäs står jag ju fortfarande utan mössa, så nu har jag påbörjat en Richard The Roundhead Tam, av min favoritdesigner Kate Davies. Efter att ha stickat om den tre gånger och bytt till betydligt större stickor än i mönstret är den nu i alla fall lagom stor. Eller var det åtminstone innan blockning (vilket jag la den på idag). Bättre bilder kommer när den är helt färdig.

Sedan har jag även påbörjat en Betula-sjal av Clara Linnea, som jag länge suktat efter. Sjalen alltså, inte Linnea. Jag stickar den i Solkustens eget garn och det blir den enooorma varianten. Jag gillar ju som bekant stora sjalar...

Och Harald då? Jo, han mår bra och pälsen växer. Spana bara in dessa fötter!

I februari ska jag klippa honom för första gången. Är sjukt nervös inför det faktiskt! Och hoppas innerligt att det är lite mindre kallt då. Just nu behöver han verkligen all päls han har. Stackarn. Lite ångest är det att ha honom där ute på verandan i minusgraderna...

Ja, det var lite om vad som hänt sen sist. Nu hoppas jag att inläggen kan bli lite mer frekventa från mitt håll. Egentligen gillar jag ju att blogga jättemycket och jag tycker så mycket om alla er bloggläsare. Puss på er!

Fantoosh!

Mitt i allt broderade har även min Fantoosh! blivit färdig. Den är designad av en av mina favoriter, nämligen Kate Davies. Den finns i en liten och en stor version och jag valde den lilla helt enkelt eftersom garnet inte räckte till mer...

Mönster: Fantoosh!
Garn: Sockgarn innehållande bambu köpt av min sticklärare Sanna
Stickor: 3,75

Stickupplevelsen var överlag bra. Mönstret är väldigt lätt att begripa och sjalen är mycket lättstickad. Den har i huvudsak färdigställts under mina dagliga turer på tunnelbanan till och från jobbet.

Det enda jag blev något missnöjd med är nederkanten. Den ska vara lite flikig, men sjalen är inte designad så den flikar sig naturligt, vilken gör att all flikighet beror på hur hårt man blockar den. Vilket i sin tur gör att ju mer flikar desto sämre form får löven. Så jag satsade på ganska oflikigt. Min upplevelse är att det blir bättre om sjalen så att säga naturligt vill forma sig i något fliklikt, som man sedan förstärker med hjälp av blockningen.

Jag har dock goda förhoppningar att denna sjal faktiskt kommer användas av mig själv. Annars är det ju ofta så när jag stickar spets att jag ger bort det för det är lite för sirligt för mig. Men den här sjalen är ju faktiskt inte så sirlig. Ja, den som lever får se!

I övrigt är det ju en hektisk vecka. Ikväll var jag och lämnade in mina broderier till utställningen och fick då också en titt på vad som komma skulle, och jag måste säga att det ser riktigt häftigt ut!

Sedan ska jag ju gå och gifta mig på lördag och även om det är en enkel historia så är det lite att stå i. Önska oss tur med vädret!

Allt på en gång

Ja, lite så är det nu. Allt ska ske på en gång. Massor av roliga saker, massor av idéer som bubblar och framtidsplaner. Men ack så lite tid. Så lite stressad är man allt...

Ovan är ett exempel på allt som är på gång. 100 % teeswater-ull från Manduzanas fiberklubb. Jag blev riktigt kär i den här ullen och bestämde mig för att spinna den entrådig. Nu ska jag bara komma på ett bra sätt att ånga den, för det har jag lärt mig att man ska göra med entrådigt garn.

Nästa nystartade projekt är den nyutkomna sjalen Fantoosh! av Kate Davies, som är en av mina favoritdesigners. Egentligen skulle jag verkligen inte starta upp nåt nytt, men jag skyller på att jag måste ha en massa material att visa upp på kursen...

Sedan ska vi till Prag i helgen (rapport därifrån kommer, men tips om garnaffärer mottages tacksamt) och så är det ju bröllopsplanering också. Igår var vi och såg ut tyg och modeller till klänningarna hos Orkan Lia. Ska bli så spännande att få komma och prova sen!

Vintervinge

Jag har teststickat ett mönster som heter Vintervinge och som är designad av Maia. I helgen blev jag klar och idag smög jag iväg på lunchen för att fota den i det lilla dagsljus som fanns...

Det är en s.k. stola, alltså en rektangulär avlång skapelse som används som sjal. (Det blev en synnerligen krånglig förklaring av något alldeles uppenbart.)

Garnet jag stickat i är BC-garns Baby Alpaca och det gick åt två härvor, alltså sammanlagt 100 g. Garnet var egentligen tänkt till en babykappa till min kompis bebis men efter ett raseriutbrott på det mönstret blev det så här istället.

I mönstret är det egentligen tre rapporter, men jag valde att göra fyra eftersom jag använde lite tunnare garn. Sedan stickade jag helt enkelt på tills garnet var slut.

Överlag tyckte jag mönstret var jättebra. Det är verkligen en väldigt lättstickad, men ändå rolig, sjal och jag kan varmt rekommendera den till nybörjare inom spetsstickningen, då man snabbt lär sig mönstret utantill och det är samma repetition hela tiden. För mig har den varit en perfekt tunnelbane- och TV-stickning!

Enligt säkra källor har jag fått veta att mönstret kommer publiceras på Ravelry inom en mycket snar framtid, så håll utkik!

För övrigt ska ni titta förbi Dieselverkstadens stickkafé i morgon om ni är ens det minsta sugna på att träffa undertecknad. Jag är inbjuden dit som inspiratör nämligen, så jag har plockat ihop en hel kasse full av olika alster som jag ska visa upp och prata om. Bland annat mitt allra första egenkomponerade broderi som jag gjorde i syslöjden i åttan. Bara en sån sak!

Färdig och fotad Haruni

Harunin är nu färdigblockad och dessutom fotad (ville fota den mot en betongvägg, men det var förvånansvärt svårt att hitta en bra sådan här i betongförorten). Så här blidde den i alla fall:

Mönster: Haruni designad av Emily Ross
Garn: Malabrigo Sock
Stickor: 3,5

Jag är sent ute med min Haruni, många av er har stickat den för flera år sedan. Men jag bara älskar mönstret! Det är så välgjort och enkelt och ändå blir det en sådan fin sjal.

Jag valde att sticka två extra rapporter på sjalens själva kropp/tallrik/ vadfasikenmannuvillkalladet eftersom jag gillar riktigt stora sjalar och tycker att många av de mönster man stöter på är för små. Det blir inte mer än sjaletter, och det har jag ingen användning av.

Nu är jag lite sugen på att sticka en till i lite mindre spräckligt garn, så att mönstret framträder lite tydligare. Men jag är nöjd med denna, perfekta murriga färger för mig. Så jag kommer faktiskt behålla den själv även om jag inte är den som bär spetssjal varje dag.

Det här garnet köpte jag faktiskt när jag och pappa var i Florida 2011, så det känns ju extra bra att ha knaprat lite på sin stash! Redan då bestämde jag mig för att det skulle bli just en Haruni, så inte vet jag varför det dröjde ända till nu innan det blev av!

Och en liten närbild på sjalens spets, som jag tycker är det finaste på hela sjalen:

Älsk ställde upp som fotograf OCH provmodell. Kanske han skulle klä i en Haruni också?!

Idag hade jag även tänkt köpa knappar till Rasmus Owlets (själva ögonen alltså), men vissa omständigheter gjorde att det inte blev så.

Först skulle jag flexa ut från jobbet lite tidigare, det blev i praktiken sju minuter. Sedan skulle jag handla lite mat först på vägen. Jag plockar på mig maten i affären och när jag ska betala inser jag att jag glömt plånboken på jobbet. Tillbaka till jobbet och inser då att jag även glömt passerkortet vid skrivbordet.

Efter en kvarts bankande blev jag insläppt och kunde till slut hämta min påse på Coop. Men då var redan den frysta spenaten i princip rinnande så då fanns inte utrymme för knappjakt. Bättre lycka i morgon, eller vad säger ni?

Vad blev då resultatet?

Ja, vad blev egentligen resultatet av en veckas stickande på Vindö? Ganska mycket faktiskt. Dels har jag stickat färdigt min Haruni och igår la jag den på blockning:

Fler och bättre bilder kommer sen när den torkat...

Sedan började jag på en ny sjal också, närmare bestämt en Sommarsorbet designad av Playsweetmusic. Det rosaaktiga garnet är restgarn från Beatrice-sjalen och det blågröna är av samma sort, med andra ord merinosilke från Sannstick.

Enligt mönstret ska varannan rand vara avig, men jag är inte så värst förtjust i det så jag testade att sticka slätstickning istället. Jag tycker det blev ganska bra, så det får nog fortsätta vara så. Oroar mig lite för storleken. Den blir inte alls lika stor som alla andras blir, men det beror väl på min berömda ovana att sticka hårt. Kanske får lägga ill några ränder...

Helt lätt att fota var det inte heller, med en liten herre som var väldigt intresserad av garnnystanen. Jaja, det får väl bli bättre, hundfria, bilder en annan gång!

Sedan har jag börjat på ytterligare ett projekt, närmare bestämt tröjan Chuck. Har inte kommit så långt, men en liten uppfattning får ni i alla fall. Tycker den blir jättefin!

Garnet är Cascade 220 Heathers. Det är ett garn som verkligen lämpar sig väl till flätstickning. Jag hoppas storleken blir rätt. Nu gjorde jag för en gångs skull en provlapp först. Den stämde precis på ena ledden och inte alls på andra. Så klok blev man av det!

Sedan höll jag på att glömma att jag stickat klart Rasmus Owlet också (fast det var innan Vindö). Den ligger nu och marineras i väntan på att jag hittar de perfekta knapparna att ha som ögon. Jag repade ju upp den en gång eftersom den tycktes bli för liten, men nu tror jag att den är alldeles för stor istället, så den kan nog gott marineras ett tag till.

Färgen på den här tröjan är verkligen helt omöjlig att fånga på kort, men detta är någorlunda likt i alla fall. Den är dock lite mörkare i verkligheten. Garnet är från Wålstedts och inhandlades på min tripp till Dala Floda i våras.

Jag har nu börjat jobba igen. Känns lite trist, speciellt med tanke på att resten av familjen fortfarande har semester. Men nästa vecka börjar även N jobba, då kommer det kännas bättre *skadeglädje*.

Startitis

Efter att jag blev klar med Beatrice har jag drabbats av en allvarlig släng av startitis (ni vet den där åkomman som är så vanlig bland stickare, och som gör att man startar en massa nya projekt hela tiden istället för att sticka färdigt dem man redan har). Varför är det så mycket roligare att starta nytt än att slutföra? Det är som om att jag, bara för att jag färdigställt ett UFO, tycker jag förtjänar att starta tio gånger så många nya projekt...

Först ut är en Haruni (ja, jag vet att jag är några år efter alla andra...). Garnet (Malabrigo sock) köpte jag när jag var i Florida 2011. Men att fota är ju en smärre omöjlighet, det ser mest ut som en oformlig klump just nu.

Nästa nystartade projekt är en Owlet till min vän Lindas son Rasmus. Ni som varit med ett tag kanske minns att jag stickade en liten kofta till honom medan han fortfarande låg i magen, men att den var för liten redan från början trots att jag stickade strl 6 månader. Man får hoppas det går bättre denna gång!

Även denna är ganska svår att fota. Färgen blir alldeles för ljus. Jag har försökt redigera den så att den ska vara mer lik den riktiga färgen, men den är ännu lite mörkare i verkligheten.

Men startitisen har inte bara drabbat stickådran utan även smittat av sig vad gäller broderier. Ovanstående projekt går framåt ord för ord. Någon som kan gissa vad det ska stå?

I övrigt är jag gräsänka den här veckan. Det märks inte minst på mathållningen. Dagens middag bestod av lite tacosrester, en och en halv raggmunk och ett stekt ägg att fylla ut med. Det blir som det blir, men mycket handarbete blir det i alla fall!

Beatrice tamejfan!

Jag vet att jag tjatar, men Beatrice är ju klar... Och när man varit såååå nära att repa upp något flertalet gånger så är det väldigt skönt att istället se det färdigt.

Jag påbörjade alltså denna sjal för ett år sedan till en kollega. Livet var lite taskigt mot henne just då, så jag tyckte hon behövde något som muntrade upp.

Sedan började problemen...

Jag har nog stickat lika många varv bakåt som framåt. Jag vet inte vad svårigheterna bestod i riktigt, men jag kom liksom aldrig in i mönstret. Eller i varje fall inte förrän varv 135 eller liknande...

Nu är jag glad att jag gjorde klart den. Och Jessika blev glad och överraskad som fick den, även om det blev ett år senare än beräknat...

Att ge upp eller inte ge upp...

... det är frågan. Som ni kanske minns så började jag ju på denna sjal redan i våras. Ganska omgående stickade jag fel och kunde inte räkna ut vad jag hade gjort för fel. Så jag tog med den till Stickstämman i somras så fick Sanna, som gjort mönstret, hjälpa mig upp på banan igen. Sedan dess har jag stickat några varv då och då.

Hur svårt kan det va?!

Men det går mycket långsamt framåt. Jag stickar fel precis hela tiden. Jag har nog aldrig stickat så mycket bakåt. För varje varv jag gör stickar jag två bakåt känns det som... Problemet är nog att jag inte kommer in i mönstret, rapporten fastnar liksom inte och då ser man inte heller om man gör fel. I morse var jag desperat och på vippen att repa upp alltihop! Nu gjorde jag som tur var inte det. Skam den som ger sig!

Angående det föregående inlägget så har jag nu fått svar från fotobolaget. De i sin tur skyller på skolan eftersom det är de som bestämmer om det ska vara porträtt eller halvkroppsbilder. Då förärades de med ett ilsket mail till för det är ju inte bara det det handlar om. Det måste väl ändå vara fotografens ansvar hur hen framställer barnen?! Eller åtminstone reagera när ungen står och försöker se sexig ut! Från skolan har jag inte hört ett pip. Suck...

Rosa dödskallesjal

Det är ett jäkla tjat om dödskallesjalar hos mig just nu... Men nu har jag faktiskt anledning, för Malenas sjal blev färdig i helgen och så fick hon den på sitt kalas i söndags. Så här blidde den:

Garnet är Litet nystans eget handfärgade (vilka för övrigt har de fenomenala blockningsvajrar som jag tog upp i förra inlägget) och den är virkad med virknål 2,5. För att få ett snyggare "avslut" på sjalen så virkade jag på en kant. Den är gjord med Drops Fabel.

Och för att det hela skulle bli lite mer barnsligt så slängde jag på några tofsar och lite pärlor också för säkerhets skull!

Kanten är virkad efter detta mönster, vilket jag sett att många använt sig av. Men jag skippade tredje varvet helt för jag ville inte att kanten skulle bli för bred. Sjalen är ju trots allt bara barnstorlek.

Hur som helst så blev Malena glad i både sin sjal och sitt kalas och det är ju huvudsaken, även om barnkalas måste vara den mest utsökta tortyrform som någonsin uppfunnits...

Tur i alla fall att hon valde att ta med den batteridrivna, skällande och hoppande Chihuahua som hon fick av faster till sin mamma. Vi har tillräckligt med skällande hundar här!

Så, nu ska jag sluta tjata om dödskallar ett tag fram över. Åtminstone tills bästa Eva varit i London i slutet av september och köpt en härva garn till åt lilla mig.

Du är bäst som vanligt Eva!!!

Blockningsvajrar!

Vilken makalös manick! Ja, jag premiärtestar alltså mina blockningsvajrar idag, som jag köpte i London i våras. Och de är ju underbara! Så enkelt, men så praktiskt. Och alla uddar blir likadana och man slipper sätta en nål i varje spets.

Tyvärr tycks de inte finnas i Sverige (än), men de lär väl gå att importera. Och jag kan bara säga: gör det! (Fast jag har hört ett par små fåglar viska att Stäkets Hantverk & Design ska ta in dem i höst).

Dödskallar till Malena

Som ni ser är det dödskallesjalen till min kära bonusdotter som snart är färdig. Och det är bra för kalaset är i morgon och då ska hon få den. Hoppas den hinner torka bara...

Jag gjorde en svart spetskant som ni ser och funderar på att kanske få till ett par tofsar också. Men, ni får se hela när hon har fått den!

Dödskallar, dödskallar, dödskallar...

Jag visade en bild från semestern där jag virkar på en dödskallesjal. Jag har sett många som gjort den och självklart kunde inte jag heller låta bli! Jag tror ursprungsvarianten finns här, men jag virkar efter denna variant där ögonen sitter fast.

En bit har jag kommit i alla fall...

Bilden blev ganska dålig, men ni ser på ett ungefär i alla fall.

Dessvärre har garnet tagit slut. Jag har inget mer och det är köpt i London. Jag har inte hittat det i Sverige än, så det blir väl till att importera lite. Det är så omständligt bara. Note to self: man ska aldrig köpa bara en härva av garnet när man är utomlands.

När Malena fick syn på sjalen utbrast hon: Jag vill också ha en!!! Så nu har jag bestämt att hon ska få en i födelsedagspresent. Jag kan lika gärna virka den medan jag väntar på garnet till den första...

Garnet i denna är Litet nystans handmålade garn som jag köpte på Stickstämman. Malena är ju hjärntvättad och gillar bara rosa. Själv gör jag det inte, men denna härvan var riktigt fin. Nöjd bonusunge och nöjd plastmorsa!

Semester

Sämre kan man ju ha det...

Nytt på stickorna

Stort tack för alla era fina kommentarer om min tröja! Jag blir alldeles överväldigad! Men, någon paus på stickorna blir det inte så nu är nya projekt igång.

Först ut är västen Norrsunda Helgonblomma ur boken Maskor och medeltid. Jag tjuvstartade ju den redan för ett tag sedan, men jag tvingade mig snabbt att pausa den för att få färdigt den randiga tröjan. Men nu när den är klar har jag satt fart igen:

Norrsunda Helgonblomma

Jag är riktigt nöjd med resultatet hittills och framförallt med färgerna. Jag valde ju liknande, men murrigare, färger som på den som finns i boken.

Sedan har jag påbörjat en sjal också, nämligen sjalen Beatrice som min HV-lärare Sanna designat. Mönstret kan du hitta här.

Beatrice

Garnet är också Sannas handfärgade merinosilke. Så mjukt och vackert!

För övrigt ska jag och älsk åka till London över helgen. Jag fyllde nämligen 30 häromdagen, så det blir min födelsedagspresent till mig själv. Tips på bra garnaffärer som måste besökas mottages tacksamt!

Whippoorwill

Tack för alla era kommentarer i förra inlägget om hjärtanas vara eller icke vara. Kan bara säga som Tina gjorde i en av kommentarerna att om man inte är 100% nöjd så är det lika bra att repa upp för annars gnager det bara i en. Så med andra ord har jag repat upp vanten (igen!) och stickar nu en till utan hjärtan. Fortsättning följer...

Men, det var inte det jag skulle blogga om idag för äntligen är den klar, min Whippoorwill! Och så här blev den i all sin prakt (mästerfotografen mamma som fotat):

Som jag skrev förut så hade jag ju vissa problem med att blocka den eftersom den var för stor. Så det slutade med att mamma fick gå och köpa sig en egen hoppmatta så vi kunde slå ihop våra båda "plattuppsättningar" till en stor:

Mönster: Whippoorwill (Ravelry-länk). Storlek large.
Garn: Malabrigo Sock i färgerna Terracotta och Boticelli Red. Båda garnerna inhandlades i Paris i höstas. (För övrigt måste detta vara ett av världens bästa garner, jag bara älskar det!).
Stickor: 4 mm

Stickupplevelsen överlag var dock ganska tråkig. Det är väldigt mycket slätstickning och det blir inte roligt förrän man är nere på sista decimetern. Men behöver man en TV-stickning eller konferensstickning (som någon kallade det i Online stickkaféet på facebook) så är den perfekt.

Det slutgiltiga resultatet väger dock upp för den tråkiga stickupplevelsen. Detta är en riktig Hedvig-sjal. Stor och robust och inte alltför "pimpinett". Den kommer definitivt bli välanvänd. Jag tycker även om att den inte är rak i överkant, utan böjd så att den lätt följer med på ett naturligt sätt när man slänger den runt halsen.

Så, hoppas ni har en fin fortsatt kväll. Mig hittar ni på stickkaféet på facebook!