Prag

Förra helgen var vi i Prag, i huvudsak för att titta på hockey-VM (min sambo är hockey-tokig), men självklart var jag också på jakt efter garn. Det hade jag inte mycket för. Det huvudsakliga intrycket var så här:

Fyra butiker hade jag planerat besök i. Två av dem var stängda, bland annat den ovan. Men att döma av skyltfönstret kanske inte det gjorde så mycket... Fashion Martina heter hur som helst butiken och ligger på Pristavni 47. Jag tyckte mig skymta lite Debbie Bliss-garner där inne, annars inte mycket att ha.

Nästa stängda affär var Purl yarn studio som ligger på Ceskoslovenske Armady 928/19. Detta var den enda butik som var riktigt lockande, och därför var det ju synd att den också var stängd.

De hade fina garner av kända märken så som Malabrigo och Rowan, samt Addi- och Knit Pro-stickor. Vad jag kunde se fanns det dock ingenting som man inte lika gärna kan få tag på i Sverige.

Men det var i alla fall ull i garnerna i denna butik, för det var inte helt lätt att hitta annars. Snarare såg det oftast ut så här:

100 % akryl (eller åtminstone 80) verkar vara tjeckernas grej. Nja, jag tror jag står över.

100% akryl var precis vad som gällde på den första öppna butiken vi hittade. Den hette Textilini Galanteria och låg inuti ett enormt shoppingcentrum som hette Palladium. En kombinerad sybehörs- och garnaffär. Men som sagt, inte ett enda nystan med ren ull hittade jag.

Sista stoppet var butiken Marlen på Karoliny Svetle. Enligt någon artikel jag hittade på nätet skulle de ha en stor samling egentillverkat garn. Det lät ju spännande med lite inhemskt garn, men när jag kom in i butiken insåg jag att det istället främst var fråga om en tygaffär.
<--

Suck. De hade en liten sektion garn bakom disken, men inget av det var någon höjdare, så jag gick tomhänt även därifrån. Inte en enda liten härva fick jag med mig hem, och istället bestod min Prag-shopping något oväntat av tre julkulor, en adventsstjärna och en tecknad version av Franz Kafkas Förvandlingen.

Sammanfattningsvis ska man, om man vill shoppa garn i Tjeckien, inte ha för höga krav på naturliga fibrer och inte försöka göra det annat än på en vardag eftersom många småbutiker har stängt på helgerna. Eller så struntar man bara i det och uppsöker närmaste bra webbshop istället.

London

Då var man hemkommen från London och lider just nu av postLondondepression. En stor del av tiden vi var där var det strålande varmt (nästan sommar) med t-shirtväder som följd. Träden hade löv, gräsmattorna var frodiga och syrenerna stod i full blom. Inte konstigt man blev lite deppig när man kom hem och knopparna knappt var synliga...

Vi, jag och älsk, bodde väldigt centralt visade det sig. Mycket mer centralt än jag någonsin har bott i London förut, vilket var en liten lyx. Det gick att gå från Piccadilly. Vi hann med allt från Harrods till att dricka vin på trottoaren i Soho. Fast man tycker ju att engelsmännen borde lärt sig så pass mycket om vin vid det här laget att de kunde servera det i vinglas åtminstone...

Någonting mycket smart var dock denna uppfinning. Ett picknickvinglas med lock! Som en yoghurt ungefär... Bara att köpa i närmaste mataffär och ta med sig till Hyde Park. Genial uppfinning!

Trots att vi misslyckades med de flesta saker man "ska" göra i London (köerna till Madame Tussauds och London Eye m.fl. var löjligt långa och St Pauls var stängt) så lyckades vi göra något annat som man ska i England, nämligen gå på fotboll:

Laget var älsks älsklingar Tottenham. Själv gillar jag ju inte fotboll. Jag brukar sticka under all sport det ska tittas på hemma hos oss, men här fick jag ju inte ta med mig stickningen in. Så jag tyckte de 86 minuter som förflöt innan det hände nånting överhuvudtaget i matchen var hyfsat sega...

Vi lyckades dock även gå på British Museum, eller i varje fall en del av det...

Självklart hämnades jag ju på all fotbollen genom att dra iväg älsk in i garnaffärer med jämna mellanrum. Först besökte jag de två varuhusen John Lewis (Oxford Street) och Liberty (Regent Street) som båda har fina garnavdelningar.

Lite kul att deras Åhléns har finaste Rowan och Debbie Bliss-garner... (inte alls avis). Det jag främst siktade in mig på var alla fantastiska mönsterböcker de hade. Men i slutändan blev det för mycket. Jag hade så svårt att välja att jag inte köpte någon...

Sedan ville jag ju besöka lite riktiga fackhandlar också så först ut var Loop som ligger på 15 Camden Passage, vid tunnelbanestationen Angel. En superfin garnaffär med otroligt fina garner, trevlig och kunnig personal och sist men inte minst: en stol för medföljande älskar.

Först plockade jag på mig massor av saker, men sedan insåg jag att jag skulle ju till en butik till, så då begränsade jag mig till blockningsvajrar (heter det så?) för sjalblockning som jag länge varit ute efter och en härva Hand Maidens Casbah i gul (!). Först tänkte jag att det skulle vara perfekt till ett par Saffran men sen har jag ju, som många andra, fått syn på denna sjal...

Sen, iväg till nästa garnaffär men ajaj där möttes vi av denna syn, trots att jag tittat upp öppettiderna på knitmap.com:

Så, min sammanlagda shopping i London bestod bara av två ting. Lite snopet, men bra för plånboken!

Nu i helgen ska vi ut på landet på Vindö hela tjocka släkten för att fira min farmor som fyller 80 och min pappa som fyller 55 (på samma dag). Det lär bli ganska intensivt men jag hoppas att jag kan stjäla åt mig lite sticktid...

Paris

Sådär, då var man hemkommen från Paris! Vi har haft en jättemysig helg med god mat och en massa spring fram och tillbaka för att hinna se så mycket som möjligt på de dagar vi var där. Så man kan lugnt säga att vi kompenserat för all mat, speciellt med tanke på Paris tunnelbanesystem där man får forcera minst fem trappor upp och ner för att komma till varje perrong. Det blir ett antal trappor på några dagar. Och gud förbjude att man vore handikappad eller hade barnvagn med sig...

Det allmänna intrycket av Paris är annars att det är en trevlig stad men att fransmän är lite väl om sig och kring sig för min smak. Sjukt irriterande är ju deras oförmåga och ovilja att prata engelska, vilket jag hade hoppats skulle vara en myt men som tyvärr inte var det. Jag tror att två av våra mat- och fikabeställningar blev rätt under hela helgen... Detta parat med en ibland inte helt ok inställning till att ge service bland exempelvis restaurangpersonal gjorde att vi stundom blev lite trötta på den "franska mentaliteten"...

Något som jag däremot uppskattade väldigt var den franska, gamla gotiska, arkitekturen på kyrkor och så med sina skräckinjagande gargoyler och annat som en sån som jag gillar, som i exemplet ovan på Sacré-Coeur. Eller varför inte nedanstående exempel på den stora kyrkogården Pére-Lachaise:

Denna kyrkogård var för övrigt en av de mest givande sakerna att titta på och jag och mamma gick runt i flera timmar och tittade på gravstorheter såsom Jim Morrisson, Edith Piaf, Marcel Proust, Moliére och min favorit Oscar Wilde, på vars grav jag skrev en liten hälsning...

Som ni ser var jag inte den första som kom på den tanken... Vad jag skrev är hemligt, men jag kan säga att det är ett av hans bästa citat. Varför försöka komma på något själv när Oscar redan uttryckt samma sak, fast mycket bättre?

Efter kyrkogården gav vi oss även upp i Triumfbågen, där man fick avnjuta denna pampiga utsikt.
<--

Under fredagskvällen hann vi även med ett snabbt besök i Louvren. Allt blev lite försenat eftersom vi spenderade väldigt mycket tid i garnaffärer under eftermiddagen så vi hade lite bråttom vid vårt besök. Men vi lyckades i alla fall hitta Mona Lisa,  Venus Milo och Hammurabis lag som jag helst av allt ville se. Det överhängande intrycket var dock att det inte gjorde så mycket att vi inte hade så mycket tid till övers för jag tyckte i övrigt inte att Louvrens samlingar var så fantastiska. Det kändes ganska mycket som det brittiska imperiets "leftovers" och vill man se de riktigt coola grejorna så ska man åka till ursprungslandet i fråga eller till British Museum.

Nåja, dagen efter tog vi oss i alla fall (efter ett antal timmars köande, dock färre antal än vi först befarat) upp i toppen av Eiffeltornet:

Mycket imponerande gjort av mamma som är allmänt höjdrädd annars. Hon tyckte dock att hissen var läskigast, inte att vara i toppen.

Från Eiffeltornet gick vi vidare till Notre Dame såklart. En mycket imponerande kyrka måste jag säga. Stor och stilig. Men tyvär satt gargoylerna så högt att de inte gick att fota (i alla fall inte med min kamera).

Något som däremot var väldigt trivsamt var att mata de små pippifåglarna på torget utanför Notre Dame. -->
Det var män som hade specialiserat sig på detta och som hade fåglarnas förtroende. De hjälpte en att komma igång genom att lägga lite fågelfrön i ens hand och sedan hålla upp sin hand tillsammans med ens egen. Så småningom kom fåglarna och satte sig och då tog de långsamt bort sina händer. Efter ett tag vågade fåglarna komma och sätta sig på en utan hjälp. Hur gulligt som helst och man kunde stå bra länge och titta på de små fåglarna!

Under lördagen hade vi även exceptionellt väder med 30 grader varmt och strålande sol. Det var nog sista riktiga sommardagen man fick vara med om i år! Härligt! Många mysiga fikor utomhus blev det, men mamma kunde konstatera att kaffet var sådär. Sådana här små koppar fick man, och däruti var det lilla kaffe som fanns så starkt att det nästan kunde gå iväg av sig själv. Tur man är en te-drickare...

Vi hann även med ett besök på Saint Chapelle, som är en jättefin gammal medeltidskyrka med höga glasfönster i mängder av olika färger och franska liljor överallt. Kyrkan ligger väldigt lustigt till, på Justitiedepartementets innergård och kön dit var remarkabelt långsam. Jag tyckte dock det var värt det när vi väl kom fram!

Som jag sa så lyckades jag på förhand lokalisera ett antal garnaffärer i Paris. Vi valde dock bara ut två av dem, eftersom dessa låg i närheten av varandra och vi inte hade hur mycket tid som helst. Den första vi besökte var Lil Weasel:

En jättetrevlig affär, med en lika trevlig kassörska som pratade riktigt bra engelska. Så bra att vi funderade på om hon kanske inte var från Frakrike.

Garnerna var arrangerade efter färger istället för efter kvaliteter, vilket kändes lite annorlunda, och de hade garner såsom Debbie Bliss, Malabrigo och Cascade Yarns m.fl. Shoppingen resulterade i tre härvor Malabrigo Sock (i vackra höstiga färger) och en Cascade Yarns Alpaca Lace i blågrönt till mig. Mamma köpte även tre nystan Malabrigo Lace till sig. Ett av dem i blåa toner och de två andra lilamelerade. De senare härvorna hade en lite rolig historia eftersom de hade spunnits upp av Malabrigo speciellt till den här affären och färgen bar namn efter affärens ägarinna (hon som pratade bra engelska). Carine tror jag hon hette. Kul att mamma råkade välja just den färgen som var så speciell, för det visste hon inte när hon valde den. Snygg var den också! (Bild på all vår shopping kommer längre ner...)


Garnaffär nummer två blev la droguerie. Egentligen hade vi gett upp letandet eftersom det tagit sån tid att hitta den första affären, men sen sprang vi rakt på den när vi var på väg ner i tunnelbanan vid Les Halles.

Här köpte jag ett litet kit med mönster, garn och knappar till en liten bebiströja med elefanter med fladdrande öron på. (Jag älskar elefanter...) Hur sött som helst, men storleken var för tre månader så det får nog ligga och vänta ett tag på lämplig bebis. Sen måste jag ju samla mod (och en ordlista) för att sticka efter franskt mönster!

Annars var just knappar butikens stora behållning. Det fanns hur mycket som helst av den varan och de hade satt upp alla sina knappar på väggen så man kunde stå där och frossa i timmar. Efter svår beslutsångest köpte jag ett gäng prickiga och ett gäng blommiga knappar och mamma köpte några också. Men det var inte lätt att bestämma sig bland det överflöd av fina knappar som fanns:

Som ni ser... Och det fanns inte bara knappar i mängder utan även garner, vävgarner och pärlor. Synd att man var tvungen att besinna sig av både ekonomiska och platsmässiga skäl...

Jag kan hur som helst varmt rekommendera båda butikerna för den framtida Paris-resenären. Och här kommer en bild på all vår shopping (till detta ska läggas ett pussel med bild av Eiffeltornet för vi är inte bara galna i garn, vi är galna i pussel också):

Puh! Detta blev ett långt inlägg! Nu ska jag gå in och se efter vad ni haft för er under tiden jag varit borta.

Ni som är nyfikna hur det går för det storartade lag 2 i pysselstafetten ska nu gå in och ta en titt hos Fiff, som ju fick temat skelett av mig och nu har gjort något alldeles fantastiskt av sitt tema...

 

Florida

Tjohopp! Nu är jag hemkommen igen och har sovit bort de värsta störningarna i dygnsrytmen. Här nedan kommer lite fler bilder från Florida för den som vill se. Sammanfattningsvis har vi haft en fantastisk resa, med sol, värme och, framför allt, många nya upplevelser!

En liten rolig sak är att de hade godis som hette "Swedish Fish". Vad som var så svensk med den kan man undra...

Jag var tvungen att köpa en påse bara för att... Jag lyckades till slut tvinga i mig den också, trots att det inte var särskilt gott.

De små, söta ödlor som fanns överallt var däremot riktigt söta. Dock svåra att ta kort på eftersom de snabbt ilade iväg om man kom för nära. De fanns av lite olika sorter, bl.a. en med en stor röd påse under hakan som den fällde ut ibland.

Peter och Carole hade dessa ödlor i sitt hus också. Jättemysigt att träffa en sådan i trappan på väg upp på morgonen. Synd att vi inte har så i Sverige tycker jag...

Del två av resan bestod för övrigt i att undersöka de södra delarna av Florida. Vi började med att köra över till västkusten, och Fort Myers. Den dagen hade vi mulet och regn hela dagen. Det kändes verkligen konstigt, men ändå skönt på nåt sätt. Dessutom behövde naturen det för det var väldigt torrt överallt. Det hindrade dock inte oss från att ta ett eftermiddagsdopp! Så här såg det ut vid havet på ön Captiva (som heter så eftersom piraterna höll sina fångar här):

Sedan fortsatte vi ner genom Everglades, som är det stora träskområde som täcker nästan hela södra Florida. Stora delar av det är naturskyddsområde, men inte hela och i övriga delar kan man åka s.k. airboat ut i träsket. Det gjorde vi naturligtvis. Här är pappa på plats i vår båt:

I Everglades vimlar det dessutom av alligatorer och vi fick se vår beskärda del av dem. De blev matade med marshmallows så de kom simmande mot båten. Det kändes väl sådär för en sån som jag som tycker att vilda djur ska förbli vilda...

Bakom disken i receptionen hade de dessutom en tam alligatorbebis. Tre och ett halv år var han och kunde göra high five på kommando. Jag fick tillfälle att gulla lite med honom. Tänkte ta med honom hem men Harpan lät meddela att han inte ville ha nån alligatorlillebror.

Efter besöket hos alligatorerna åkte vi ut på en lite mer stillsam båttur och tittade på lite mer stillsamma sjökor. Riktigt coola djur faktiskt! Såsar runt i havet och käkar sjögräs och liknande. De kommer in och lägger sig vid kajerna för att de tycker om det lite varmare vattnet där. Skellettet i deras händer ser ut nästan som en människas. Man kunde se dem riktigt bra när de kom upp till ytan för att andas. Det gjorde de var tredje till femte minut. Riktigt stora djur! Jag fick ingen riktigt bra bild på dem så ni får nöja er med denna bild på en sävlig pippi som satt på kajen där båten gick ifrån. Man kunde sätta sig precis bredvid honom utan att han reagerade. Han bara tittade på en lite undrande och fortsatte sedan fundera på livet eller liknande...

Sedan åkte vi vidare ut till Key West som är den yttersta ön på Floridas sydspets. Förutom att det var en massa hysteriska ungar där som firade sitt spring-break med att supa skallen av sig på barer där det står: "Clothing optional" så var vi även och tittade på Hemingways hus:

Här finns även ett märke som markerar USA:s allra sydligaste punkt, där det enbart är 90 miles till Kubas kust. Denna var vi naturligtvis också och tittade på men blev mer fascinerade av den hysteri som rådde bland turisterna där för att komma fram och få just sina familjemedlemmar fotade. Vi orkade inte ens försöka...

Vi var även på ett akvarie, men därifrån vill jag inte visa några bilder eftersom jag tyckte deras djurhållning var en ren katastrof. Stora hajar, rockor och havssköldpaddor trängdes i små, små bassänger. Det gillas inte.

På kvällen uppsökte vi dessutom en bar med något högre medelålder än de övriga och fick oss ett par drinkar och lite trevlig livemusik under någorlunda lugna former.

Efter detta var resan nästan slut och vi åkte upp till Miami i ett par dagar. Kontrasten var stor mellan Miami Beach, där det bara bor pensionärer, och Little Havana, där det bara bor kubaner och alla skyltar bara är på spanska.

Riktigt höga hus blandade med anonyma små villor i skiftande färger och former. Man såg även många halvfärdiga skyskrapebyggen som såg ut att ha kommit av sig helt, och man kan ju undra om det är finanskrisen som har spökat...

Sista natten bodde vi på ett riktigt sunkigt hak med motorvägen som granne på ena sidan och flygplatsen på den andra. Trots detta lyckades AC:n överrösta både bilar och flygplan. Men innan det hann vi naturligtvis med ett bad i Miami Beach:

Sen hittade jag ju till en jättetrevlig garnaffär också. Jag fann den i Miami och den heter Great Balls of Yarn:

Väldigt mycket fina garner hade de där och väldigt trevlig personal. Här den blå-gröna hyllan:

Och här är den röda... Pappa fick vänta i bilen medan jag hade svår beslutsångest över vad jag skull välja.

Till slut, efter mycket velande, blev det två härvor Malabrigo Sock och två härvor Malabrigo Lace, varav den blå härvan är en present till mamma. Jag fick inte plats mer mer i väskan eftersom jag köpt skor och jeans och annat som är riktigt billigt i USA. Nu återstår att se vad det ska bli av det...

Sammanfattningsvis var det en riktigt trevlig och händelserik resa, men jag är förbaskat trött på Pommes Frites! Nu ska jag påbörja det gedigna arbetet med att ta igen vad ni andra haft för er under de här två veckorna!

Ett prickfritt inlagg

Hej alla!

Har kommer en liten halsning fran Florida! Jag sitter vid min gudfars dator och har laddat over lite bilder fran kameran som jag tankte dela med mig av till er.
Just det, nagra fragde om det var jag pa bilden i forra inlagget. Svaret ar ja det ar jag. Fotografen heter Rostam Zandi. Har ar en annan bild pa mig, strax innan bad vid Keaton Beach:

Har ar soligt och varmt som synes. Vi bor ju, som sagt, hemma hos min gudfar Peter och hans fru Carole i Jensen Beach, strax norr om Miami. Sa har ser deras hus ut:

Harifran ar det inte langt till havet och de forsta tva dagarna agnade vi bara at att utforska naromradet och att bada saklart. Varmt i vattnet men helvete vad salt det ar!

Eftersom jag ar har med min biltokige far far man ju "sta ut" med en och annan bilrealterad aktivitet. Har var vi pa en bilauktion i Palm Beach. Jag tycker pappas huvudbonad matchar bilen pa ett mycket estetiskt satt...

Sjalvklart blir det lite stickande ocksa. Speciellt pa Peters och Caroles veranda i skuggan...

Det som ar pa gang ar foljande --> Ett par Selbudeath-sockor. Aven om sockanvandandande kanns ganska avlagset har sa vet jag att jag kommer alska dem nar jag kommer hem. Monstret ar saaa snyggt! Det hittar ni har (Ravelry-lank)!  For ovrigt har jag hittills lyckats lokalisera en garnaffar har i Florida. Den ligger precis dar vi bor, men ar lite val mycket ett IKEA for garn och tyg och liknande. Nastan alla garner var minst 80% akryl, sa det hade jag ju ingen lust att kopa... Har kollat upp ett par stallen i Miami som ser mer lovande. Det blev dock en bok kopt och diverse andra prylar, sasom bambustickor och fargglada virknalar med bambuhandtag. Sen hoppas vi pa battre shoppinglycka nasta gang! (Daremot har jag kopt jeans och skor och andra klader har, det ar lojligt billigt jamfort med Sverige...)

 Har ar mina fynd hittills:

Pappa och jag har aven hyrt en bil som vi korde upp till New Orleans forra veckan. Det var en skitcool stad med vackra hus och party dygnet runt. Samt liveband i varje gathorn. Speciellt det band vi sag forsta kvallen gillade. Det slutade med att pappa kopte tre skivor av dem... Har ar New Orleans dagtid. Detta ar de franska kvarteren dar partyt pagar som mest. Mardi Gras har redan varit men man ser fortfarande sparen av den stora karnivalen overallt. Tur i oturen var ocksa att dessa gamla kvarter klarade sig hyfsat bra undan Katrina-stormen. Det hade varit oerhort synd om de gamla husen hade forstorts.

Och sa har ser New Orleans ut pa natten. Ganska bisarr stamning for oss svenskar. Man koper en ol eller en drink (garna i en meter langa glas) och gar ut pa gatan. Sedan gar man in pa nasta stalle, fortfarande med samma ol i handen.

    

I New Orleans besokte vi aven de gamla kyrkogardarna ST. Luis Cemetary no. 1 och 2. Alla som har sett filmen Easy Rider kanner igen stallet...

Det ar alltsa en gammal katolk kyrkogard, fast som anvands an idag. De flesta gravar ar familjegaravar och nar det inte far plats fler sa skrapar man ihop det som ar kvar av liken och lagger i botten eller langst bak i graven. Har ligger ocksa ett par kandisar, bl.a. "vodoodrottningen" Marie Laveau (sags det i alla fall). Man ska rita tre XXX och knacka pa hennes grav och onska sig nagot. Jag nojde mig med att knacka...

I New Orleans rakade vi aven hamna i ett stort shoppingkomplex. Eftersom bade jag och pappa tycker sant ar ganska plagsamt sa gick vi snabbt darifran. Innan jag gick lyckades jag dock plata foljande skylt, som jag tycker sammanfattar sanningen pa ett bra satt...

I morgon ska vi aka vidare mot sodra Florida, traskmarkerna i Everglades, Key West och Miami. Vi hors nar jag kommer hem igen!

Obs. Ni far ursakta att detta inlagg kanske ser lite konstigt ut. Jag har brakat med Peters dator i tre timmar nu for att fa upp det, sa jag orkar inte ratta till sma skonhetsfel...