Alla kolambroderierna

Hoppas ni alla haft en fantastisk midsommar trots vädret! Själv tyckte jag det mest var skönt att utan dåligt samvete kunna sitta inne och sticka och spinna.

Jag tänkte jag skulle lägga upp bilder på samtliga färdiga kolambroderier. Det här ovan är sytt i järvsösöm, men i helt "fel" färger.

Nästa kolambroderi är Hallandssöm och en indisk version av Fröllingestjärnan från 1830-talet.

Sista broderiet har ni redan sett, men det är i alla fall en kolam-variant av svartstick.

Utställningen är nu i full gång, fram till i slutet av augusti, sedan kommer den åka vidare till Landskrona.

dieselverkstaden.se/evenemang/heliga-cirklar-tusen-tradar/

I samband med utställningarna kommer jag även hålla broderikurs både i Stockholm och Skåne på temat: Bygdebroderi i indisk tappning. Mer info om det kommer snart!

Mer kolambroderi

Mitt kolambroderande går framåt. Och det är tur det för nästa lördag är det dags för vernissage!

Mitt andra broderi blir i järvsösöm, men som ni ser en ganska oortodox sådan. Järvsösöm brukar ju normalt sys enbart i rött, men här blir det alla färger man kan tänka sig! Det är ju Indien det handlar om trots allt...

Mer får ni såklart se när det är klart!

Och vill ni veta mer om utställningen kan ni läsa om den här. Som ni ser ska jag även hålla en kurs i slutet av augusti på detta tema. Mer info om det kommer inom kort!

Mitt första kolambroderi

I sommar ska jag och Elin tillsammans delta i en utställning på Dieselverkstaden. Den sker i samarbete med konstnären och fotografen Kärsti Stiege.

Hon har varit i Indien och fotat kolam. Kolam är "målningar" gjorda av rispulver, som kvinnorna i Sydindien (framförallt) åstadkommer utanför sina hus. De tros ge lycka och rikedom åt huset. När jag själv reste i Sydindien, i samband med mitt fältarbete inför uppsats i religionshistoria, blev jag fascinerad av denna konstform och fotade många av dem själv, nedan ett exempel på det:

Vid högtider och festivaler gör man dem större och mer färgglada, medan de en vanlig grå tisdag kunde vara ganska enkla:

När jag funderade på hur jag ville utforma mina bidrag till utställningen så såg jag genast en koppling till svenska landskapssömmar. Jag ville helt enkelt brodera bygdebroderier i indisk tappning! Först ut är svartstick:

Det är en ny upplevelse att brodera till en utställning. Eller till ett så specifikt ändamål överhuvudtaget. Det känns så flyktigt på något sätt, för vad ska hända med broderierna sen? Men samtidigt är ju det ganska passande för just den här utställningen, för är det något som är flyktigt så är det kolam...

Utställningen startar den 13 juni (jag kommer dock inte vara där då för jag tänkte ta och gifta mig den dagen), sedan pågår den augusti ut. Mot slutet av sommaren pekar allt på att jag även kommer hålla en liten kurs/workshop i kolaminspirerade broderier. Kan man inte tåla sig till dess kommer man kunna gå en med Elin redan 13-14 juni.

Mer information om det kommer längre fram!

Äntligen broderilust!

Äntligen är min broderilust tillbaka, som jag har väntat! Det betyder att det går framåt med min bonad. Hela texten är till exempel färdig, som ni ser här bredvid. Jag har ju tidigare bara visat delar av den, men det ska alltså stå Hur svårt kan det va?

Jag bytte ju jobb i våras och arbetar nu för första gången som ensam arkivarie. Den ska därför sitta på mitt jobb som en pepp framförallt till mig själv. Men det kan nog finnas en och annan handläggare som också kunde behöva kontemplera lite över dess innehåll...

På kuppen har jag blivit kär i svartsstick. Rent estetiskt har jag varit det länge, men detta är första gången jag broderar det och komponerar eget. Så här ser början på ramen ut:

Det är så roligt att sitta och skissa och sedan se hur det blir när man broderar det. Vissa saker blir jättebra, andra gör man om. Likaså att sitta och bläddra i böcker och på nätet, inspireras av någon krumelur här och där och däremellan hitta på eget.

Just nu sitter jag hemma med nackspärr, så särdeles mycket broderat blir det inte. Men då kan man ju passa på att blogga om det!

Startitis

Efter att jag blev klar med Beatrice har jag drabbats av en allvarlig släng av startitis (ni vet den där åkomman som är så vanlig bland stickare, och som gör att man startar en massa nya projekt hela tiden istället för att sticka färdigt dem man redan har). Varför är det så mycket roligare att starta nytt än att slutföra? Det är som om att jag, bara för att jag färdigställt ett UFO, tycker jag förtjänar att starta tio gånger så många nya projekt...

Först ut är en Haruni (ja, jag vet att jag är några år efter alla andra...). Garnet (Malabrigo sock) köpte jag när jag var i Florida 2011. Men att fota är ju en smärre omöjlighet, det ser mest ut som en oformlig klump just nu.

Nästa nystartade projekt är en Owlet till min vän Lindas son Rasmus. Ni som varit med ett tag kanske minns att jag stickade en liten kofta till honom medan han fortfarande låg i magen, men att den var för liten redan från början trots att jag stickade strl 6 månader. Man får hoppas det går bättre denna gång!

Även denna är ganska svår att fota. Färgen blir alldeles för ljus. Jag har försökt redigera den så att den ska vara mer lik den riktiga färgen, men den är ännu lite mörkare i verkligheten.

Men startitisen har inte bara drabbat stickådran utan även smittat av sig vad gäller broderier. Ovanstående projekt går framåt ord för ord. Någon som kan gissa vad det ska stå?

I övrigt är jag gräsänka den här veckan. Det märks inte minst på mathållningen. Dagens middag bestod av lite tacosrester, en och en halv raggmunk och ett stekt ägg att fylla ut med. Det blir som det blir, men mycket handarbete blir det i alla fall!

Broderikaféet revisited

Det är inte bara att blogga jag inte hunnit med så mycket under hösten, jag har inte heller varit på broderikaféet sedan i slutet av sommaren. Men i torsdags ändrade jag på detta, och jag vill bara dela med mig av lite av den inspiration som ett besök där ger...

Upphovskvinnan till denna underbara pudel kommer jag tyvärr inte ihåg vad hon heter just nu, men fantastiskt fin är den i alla fall och visar på att man kan använda yllebroderi till många olika typer av broderi.

Inte heller här kommer jag ihåg namnet men det är ett väldigt intressant experiment med olika typer av bottensömmar. Om någon av er namnlösa läser här så pip genast till så ska jag ändra denna fadäs!

Vem som har gjort ovanstående superfina vantar med broderade detaljer (jag är speciellt förtjust i hästen) vet jag dock mycket väl, för det är Pysselfarmor. Kika genast in där om ni inte gjort det tidigare!

För min egen del går dödsbroderiet framåt i sakta mak. Över hälften av texten är gjord nu i alla fall, så jag börjar känna en gnutta hopp...

I övrigt är det kursrikt för mig just nu. Jag har varit tvungen att uppväga den långa pausen på HV med både en kurs i folkligt broderi och en i magic loop. Mer om dem vid ett senare tillfälle!

Långsamhetens lov...

...sjunger jag. Fast inte alltid. Jag är just hemkommen från borderikaféet (vi var ett gäng tappra damer som svettades i det inte precis luftkonditionerade fiket). Med mig dit hade jag som vanligt (numera) det stora tråkbroderiet Arne. Och det går bara fööööör långsamt... Idag hann jag två och en halv bokstav. Storartat...

Dödsbroderiet

Det börjar gå mig så fullständigt på nerverna att det numera går under bteckningen Dödsbroderiet istället för det mer måttliga Tråkbroderiet. Att sy korsstygn på frihand på svart linne är inget jag vill rekommendera.

Men, det går ju framåt i alla fall. En tredjedel av texten är klar så håll ut Linda, någon dag (eller ja, år) så kommer du få din bonad!
Och till er andra: Don´t try this at home!!!

Tråkiga broderikaféet

Nåja, den titeln lät ju ganska hemsk men faktum är att många av oss döpt om broderikaféet till just tråkiga broderikaféet. Inte alls för att det är tråkigt egentligen, tvärtom det är underbart, utan för att man tar med sig sina allra tråkigaste broderier dit. Varför det då? Jo, för att när man sitter och pratar och har roligt med alla de andra brodöserna så tänker man inte på vilket tråkigt broderi man har! Smart va?! Så alla de där pestiga skapelserna som man av någon anledning måste bli klar med men aldrig skulle få för sig att ta fram en mysig kväll i soffan får följa med till Wayne´s Coffee varannan torsdag. Så här så det glada gänget ut igår kväll:

Mitt tråkiga projekt är ett beställningsprojekt till Linda (jag är ledsen att jag kallar din bonad för tråkig men jag dör för att det går så långsamt...). Kortsstygn på frihand på svart linne. Inte det mest avslappnande. Ja ja, det går långsamt framåt men det går framåt i alla fall:

Även farmor hade med sig sitt tråkbroderi:

Ganska väldigt mycket roligare får man säga att Barbros färdiga marsma är, som hon påbörjade i årets upplaga av Elins blingbling-kurs.

En marsma är alltså en himla smart sypåse, där man får plats med precis allt och lite till. Har försökt surfa runt lite i jakt på marsmans historia och varför den heter som den gör osv. men jag hittar nada information i ämnet. Så, om någon vet får ni gärna upplysa mig!

De som är nyfiken på fler exempel kan i alla fall ta del av Elins marsmor (säger man så i plural?) här och här. Visst är de fina? Någon dag måste jag ju bara ta och göra mig en egen. Enkla är de att sy också eftersom hela "utsidan" bara består av ett enda tygstycke som man sedan rullar. Bra jobbat Barbro!

Fast denna var ju redan färdig, så det var ju inte det hon faktiskt broderade på igår utan igår arbetade hon på följande vågmönstrade tingest. Ska bli spännande att se när det blir klart!

Någon vars teknik är helt fenomenal och som alltid broderar små, sirliga broderier (som skulle göra mig galen!) superfint är Jenny. Här är hennes bidrag från igår kväll:

En riktig favorit är ju naturligtvis också Pysselfarmors muddar. Här ser ni de senaste alstren:

Annika, bilderna på dina muddar blev tyvärr alldeles suddiga, så de får följa med nästa gång!

I övrigt vill jag tipsa om ett litet event som äger rum i morgon kl. 12.00 och framåt i Tantolunden här i Stockholm, nämligen Ta slöjden till gatan. Man kommer ha möjlighet att prova på allt från origami till virkning och det kommer finnas fika och musik. Och det bästa av allt? Det är gratis!

Delsbosöm eller järvsösöm?

Gjorde följande bygdebroderi redan i högstadiet, när jag tröttnat på att göra nyckelringar med små korsstygnsmotiv i:

Delsbosöm...

Min syslöjdslärare hävdade bestämt att det var frågan om delsbosöm, medan jag tycker det ser mer ut som den lite spretigare järvsösömmen. Tänkte att det kanske fanns någon upplyst person här ute i sajber som visste svar på denna kniviga fråga? Här nedan kommer i alla fall en lite närmare bild:

...eller järvsösöm?

Hur som helst pryder den sedan många år farmors köksvägg, och det lär den väl fortsätta göra oavsett vad det är för söm. Tänkte bara det kunde vara roligt att få veta...

Carl-Einar Häckner

Okej, jag måste erkänna. Jag har en ordentlig crush på Carl-Einar Häckner. Det har jag haft i flera år. Jag såg honom första gången på Liseberg när jag var femton, och sedan dess har jag och farmor gått på allt som haft med honom att göra som vi har kunnat hitta i denna ändan av Sverige.

Nu såg jag honom igen i söndags och kom då på att jag glömt visa upp detta broderi. För några år sedan hade han en annons för en av sina varietéer i form av ett korsstygnsbroderi. Självklart kunde jag och farmor inte låta detta bero, som de fanatiker vi är, utan det hela var tvunget att tillverkas i full skala:

Carl-Einar <3

Farmor satte sig med ett förstoringsglas och ritade upp annonsen och jag broderade. Vi tog även ett kort på den och skickade till honom, men tyvär fick vi inget svar... det bekommer dock inte oss utan vi är fortsatt fanatiska fans!

Mi primer amor es el mar

Som jag sa så gjorde jag klart mitt hemliga projekt igår. Att det har varit hemligt beror ju naturligtvis på att det är en födelsedagspresent, närmare bestämt till min (andlige) bror Eric. Eric är sjöman och ska därför naturligtvis ha en bonad med sjömansrelaterat motiv. Här ser vi bonaden i halvfärdigt skick:

Det står Mi primer amor es el mar, vilket är spanska och betyder Min första kärlek är havet. Den är huvudsakligen broderad med stjälkstygn, men även lite kedjestygn och langetter, på vanlig överbliven lakansväv.

För att fylla ut ytorna fick jag och farmor den galna idén att vi skulle måla ytorna. Vi beslutade oss för att använda farmors gamla akvarellfärger, och eftersom hon är målerskan av oss så fick hon blanda färgerna.

Att måla med akvarellfärger på tyg är ju ett ganska vanskligt företag eftersom färgerna flyter ut så okontrollerat, så vi var hyfsat nervösa innan vi skulle börja. Speciellt för hur det skulle gå vid solen. Det vore ju en riktig fadäs om allt hade blivit misslyckat och jag var tvungen att brodera om allt igen.

Efter nogranna tester (vi har till och med testat att tvätta tyg målat med akvarellfärger, och det går!) vågade vi dock med försiktighet sätta i gång...

Under stor vånda och med enorm koncentration målade jag solen, själva skrovet, vågorna och seglen. Mycket vatten där man vill ha ljusa färger och lite där man vill ha mörkare. Svårt dock med mycket vatten p.g.a. risken att det flyter ut över hela tyget.

Som inspiration till denna bonad har jag ju använt mig av bilder på gamla sjömanstatueringar, och jag ville att mycket av tatueringskänslan skulle vara kvar, något jag tyckte jag lyckades ganska bra med. Skarpa konturer med ifyllda ytor. Lite fadade ytor för att det ska se lite gammalt ut.

Till texten försökte jag först mig på ett misslyckat försök att få stygnen att se ut som ett rep men efter flera upprepningar gav jag upp och det fick bli vanliga kedjestygn i blått i stället. De är ju mina favoriter, och varför ändra på ett vinnande koncept? Så här såg bonaden ut efter målning, medan den låg på tork:

Lyckades ganska bra med att få färgerna att inte flyta ut. Idag kom Eric och hälsade på från Kalmar där han bor just nu och då fick han äntligen sin försenade födelsedagspresent (han fyller år i september). Han såg rätt nöjd ut ändå, trots förseningen:

Sist men inte minst måste jag ju rikta ett stort tack till mina korridorgrannar på jobbet, nämligen Gunnel och Isabelle på Spanska institutionen, som hjälpt mig med spanskan. Min gymnasiespanska är definitivt inte vad den en gång var...

Because you´re mine, I walk the line...

Som sagt, jag älskar bonader. Självklart då att pojkvännen skulle ha en. Broderade denna i födelsedagspresent åt honom i somras:

Linus på Linjen möter Johnny Cash

Texten är från Johnny Cashs låt I walk the line, och vad kunde väl vara mer passande att illustrera detta med än Linus på Linjen? Eller rättare sagt med Linus och Lina på Linjen. Jag har använt mig av kedjestygn (mina favoriter!) på grovt linne och valt att inte göra den alltför krusidullig. Det känns som att Linus inte är alltför förtjust i krusiduller...

A Tidy Home is a Sign of a Wasted Life

Jag älskar att brodera bonader av alla de slag. Så när min kollega Maths i våras, med anledning av sin ytterst ostädade lägenhet, kläckte ur sig orden "A tidy home is a sign of a wasted life" var ju saken avgjord. I hemlighet började jag smida planer för en bonad med dessa visdomsord.

Jag ville göra en mycket klassisk bonad, fast med ett oväntat budskap. Därav fick det bli korsstygn för texten och en klassisk svart inramning. Själva illustrationen är gjord med stjälkstygn och den runskrift som står på ena boken betyder "Tor" eftersom Maths skrivit en avhandling om den nordiska åskguden Tor.

När jag var hemma hos Maths häromdagen passade jag på att fota bonaden där den nu sitter i köket, så att säga i sin naturliga miljö. Med tanke på omgivningen känns det som den passar ganska bra där...