Fnörg....

Här kommer en liten pausbild till er som undrar var jag tagit vägen på sistone. Anledningen till att det är så tyst från mig just nu, både här och där, är nämligen av denna art:

Mmmm... stress...

Japp, jag håller på och skriver uppsats (om arkiven och kulturpolitiken) och den ska in på tisdag kl. 23.59, så fram till dess förblir det tyst från mig. Hoppas ni andra får en lite mer inspirerad och spännande helg än jag, så hörs vi nästa vecka!

Tråkiga broderikaféet

Nåja, den titeln lät ju ganska hemsk men faktum är att många av oss döpt om broderikaféet till just tråkiga broderikaféet. Inte alls för att det är tråkigt egentligen, tvärtom det är underbart, utan för att man tar med sig sina allra tråkigaste broderier dit. Varför det då? Jo, för att när man sitter och pratar och har roligt med alla de andra brodöserna så tänker man inte på vilket tråkigt broderi man har! Smart va?! Så alla de där pestiga skapelserna som man av någon anledning måste bli klar med men aldrig skulle få för sig att ta fram en mysig kväll i soffan får följa med till Wayne´s Coffee varannan torsdag. Så här så det glada gänget ut igår kväll:

Mitt tråkiga projekt är ett beställningsprojekt till Linda (jag är ledsen att jag kallar din bonad för tråkig men jag dör för att det går så långsamt...). Kortsstygn på frihand på svart linne. Inte det mest avslappnande. Ja ja, det går långsamt framåt men det går framåt i alla fall:

Även farmor hade med sig sitt tråkbroderi:

Ganska väldigt mycket roligare får man säga att Barbros färdiga marsma är, som hon påbörjade i årets upplaga av Elins blingbling-kurs.

En marsma är alltså en himla smart sypåse, där man får plats med precis allt och lite till. Har försökt surfa runt lite i jakt på marsmans historia och varför den heter som den gör osv. men jag hittar nada information i ämnet. Så, om någon vet får ni gärna upplysa mig!

De som är nyfiken på fler exempel kan i alla fall ta del av Elins marsmor (säger man så i plural?) här och här. Visst är de fina? Någon dag måste jag ju bara ta och göra mig en egen. Enkla är de att sy också eftersom hela "utsidan" bara består av ett enda tygstycke som man sedan rullar. Bra jobbat Barbro!

Fast denna var ju redan färdig, så det var ju inte det hon faktiskt broderade på igår utan igår arbetade hon på följande vågmönstrade tingest. Ska bli spännande att se när det blir klart!

Någon vars teknik är helt fenomenal och som alltid broderar små, sirliga broderier (som skulle göra mig galen!) superfint är Jenny. Här är hennes bidrag från igår kväll:

En riktig favorit är ju naturligtvis också Pysselfarmors muddar. Här ser ni de senaste alstren:

Annika, bilderna på dina muddar blev tyvärr alldeles suddiga, så de får följa med nästa gång!

I övrigt vill jag tipsa om ett litet event som äger rum i morgon kl. 12.00 och framåt i Tantolunden här i Stockholm, nämligen Ta slöjden till gatan. Man kommer ha möjlighet att prova på allt från origami till virkning och det kommer finnas fika och musik. Och det bästa av allt? Det är gratis!

Att ta sig an ett UFO...

Minns ni sockorna jag påbörjade för över ett år sedan i Florida? När jag kom hem därifrån hamnade de av någon outgrundlig anledning i total träda. Kanske för att jag insåg att de var på väg att bli alldeles för stora. Hur som helst har jag nu äntligen tagit tag i detta UFO. Jag repade upp de förra, bytte till mindre stickor och har nu kommit ungefär lika långt igen:

Selbudeath

Sedan har jag blivit utmanad av Riot Yarn. Jag ska besvara 11 frågor och sedan hitta på elva nya frågor att ställa till elva personer. Så, here we go...

1. Hur kommer det sig att du började blogga?

Det föll sig naturligt när jag överhuvudtaget insåg att det fanns en hel handarbetsbloggvärld där ute. Då ville jag också vara med, ett beslut jag inte ångrat en sekund! Jag har fått många fina vänner, både i sajber och i verkligheten. Puss på er!

2. Har du något tix och i så fall vad?

Hmmm.... Kommer inte på något. Det är nog bättre att fråga min sambo om.

3. Spotify eller riktiga skivor?

Måste det ena utesluta det andra?

4. Lakrits eller choklad?

Chips.

5. Vad drömmer du om?

Just nu? Att flytta till något större!

6. Vilken är den bästa present du någonsin fått?

Vet inte riktigt men hamburgertelefonen jag fick i julklapp ligger ganska högt upp på listan...

7. Har du något favoritgarn?

Jajamänsan, Malabrigo Sock och Kampes tvåtrådiga ullgarn har klara topplaceringar!

8. Vem är den bästa stickdesignern genom tiderna?

Farmor.

9. Stickning eller virkning?

Ojojoj, där vinner stickning överlägset!

10. Hur många timmar i veckan handarbetar du?

*host*

11. Rundstickning eller stickning på två stickor?

Rundstickning.

Sådär, nu väljer jag att vidare utmana Eva, Manduzana, Nettan, Pysselfarmor, Elin, Rosenvante, 4U2, Sara, Disa, Annefia och Eva Hudin.

De frågor jag vill att ni ska besvara är:
1. Gräver du i smöret?
2. Vad gäller toapapper: är du en vikare eller skrynklare?
3. Hund eller katt?
4. Vilken person som du aldrig träffat skulle du vilja träffa?
5. Vad skulle du säga till mig om du stötte på mig?
6. Vad stod det i ditt senaste sms? (ok, man får censurera...)
7. Om du skulle få anlägga en ny kroppsdel av något slag, vad skulle det vara? (Personligen skulle jag vilja ha svans...)
8. Vad är det roligaste du stickat/virkat/sytt osv?
9. Favoritfärg?
10. Kjol eller byxor?
11. Ojojoj, nu börjar det bli svårt att komma på något... Ris, pasta eller potatis?

Nya tillägg till handarbetsbiblioteket

Jag har strul med kommenterandet igen. Hos vissa av er fungerar det, medan andras bloggar bara vägrar ta emot mina kommentarer. Suck vad trist det är när det inte fungerar.

Ja ja, jag har hur som helst fyllt på handarbetsbiblioteket lite med två böcker. Först ut är Att dikta en spets: om knyppling i Sverige av Kristina Malmberg och Eileen Trager. Detta känner jag är en lite undanskymd bok om ett mycket spännande, men kanske också lite undanskymt, ämne.

Boken är en historisk skildring av knyppling i Sverige, det är alltså inte fråga om någon handbok. Man går igenom landskap för landskap och berättar om specifika knypplingstraditioner bland kvinnorna i just den trakten. Visste ni till exempel att man från början knypplade på fri hand och att man fortfarande gör det i Skåne och Dalarna? Jag gottar mig i boken och får lust att plocka fram knyppeldynan igen...

Den andra boken som fick följa med hem är New Twists on Twined Knitting av Laura Farson. Detta är alltså en amerikansk bok om tvåändsstickning och jag köpte den mest bara för att för ärligt talat är en hel del av mönstren i den ganska fula. Fast det finns en del fint också, denna lilla mössa är ju till exempel hysteriskt söt. Det finns även en Traditional Swedish Sail Hat. Hur traditionell är den kan man fråga sig?

Det som är lite roligt med boken är att man använder sig av helt andra typer av garn än vad som förespråkas här i Sverige. Dels använder man sig av supertjockt garn istället för tvåtrådig ull och det där med att det ska vara z-tvinnat tyckts inte alltför viktigt. Hur som helst blir jag sugen på att ta mer tid till tvåändsstickningen också, men just nu måste jag repa upp så då känns det ju vääääldigt segt att ta tag i... Nästan lika segt som bloggers kommentarsfunktion...

Ankis FeminInos-vantar

Shit vad mycket jag haft att göra på sistone. Stackars bloggen har blivit alldeles åsidosatt och handarbetandet också. Förra veckan hade jag dels inlämning på ett arbete, dels tenta i juridik och i morgon ska det första utkastet till uppsatsen som ska skrivas nu in... Puh!

Men en sak har jag hunnit färdigställa i alla fall:

Japp, ett par gröna FeminInos-vantar. Det är (håll i er nu) pappas frus systers man som beställt dem till sin hustru Anki.

Som ni kanske ser är dessa en något kortare variant än originalvantarna. Detta eftersom Anki är lite mindre aparmad än Inos. Jag har alltså skippat bården som gick ovanför resåren på de förra vantarna. I övrigt är de precis likadana. Nästan... Eftersom beställaren så önskade så har jag även pimpat baksidan lite med den framtida vantägarinnans namn.

De är stickade i samma garn, Kampes tvåtrådiga ullgarn, som de andra vantarna. Måste säga att jag bara älskar detta garn. Och jag blev väldigt förtjust i färgen, trots att jag normalt inte är något större fan av grönt.

Vad gäller framställningen av mönstret har det däremot inte gått alltför mycket framåt. Får inte riktigt till det i Paint. Ska försöka med Excel nu efter att det där nedrans utkastet har blivit inlämnat. Vill få ut det till mina högt ärade provstickerskor som väntar ju! Usch vad fort tiden går... Nya tag i helgen kanske?

Förresten, så måste jag ju bara berätta vad som hände oss i lördags! Vi satt i bilen i frid och ro på E4:an när det plötsligt sa pang och hela vindrutan spräcktes. Det var som att dra ner en rullgardin framför ögonen och jag som satt i passagerarsätet fick glassplitter över hela mig. Älsk, som körde, lyckades som tur var hålla sig kvar i rätt fil och svängde av ner till en mack. Så här såg bilen ut när vi klev ur:

Hela jag glittrade av glassplitter, men vi klarade och med bara små, små skärsår. Troligen var det helt enkelt blöt snö som ramlade ner på oss från en skylt. En bärgare fick komma och hämta bilen och nu kör vi runt i en liten hyrbil. Ibland känner man att man lever...

Glad påsk!

Slänger in en lite försenad påskhälsning... Glad påsk till er alla!

Här sitter vi mest hemma med stackars Malena som fått hjärnskakning efter att hon gjort en redig vurpa med cykeln. Nåja, mycket stickning blir det i alla fall, och vi har även målat ägg. Här kan ni beskåda mina alster:

A nightmare before easter...

Hoppas ni alla har en riktigt fin påskhelg, både det som har varit och det som är kvar av den!

Och stort tack till alla ni som gillade mina vantar, det kommer fler av dem inom kort!

Färdiga FeminInos-vantar

Ojojoj, vad jag är rörd över alla era fina kommentarer på mitt förra inlägg. Inte klokt vad underbara ni är! Varm i hjärtat är bara förnamnet... Idag börjar jag med medicinen, så vi får se vad som händer men jag kan säga att en riktigt bra polygrip är reumatikerns bästa vän!

Men, en god nyhet är i alla fall att äntligen, äntligen. äntligen är FeminInos-vantarna helt färdiga! Så här blev det till slut:

Som ni som hängt med ett tag ser, så valde jag att repa upp vantarna med hjärtana och sticka dem utan istället. Sammanlagt har jag nog stickat fem vantar innan jag blev helt nöjd, ha ha! Men det är lika bra att repa upp när man inte är nöjd. Annars skaver det bara i en...

Garnet är Kampes tvåtrådiga ull, jag bara älskar det garnet! Det är liksom garn på riktigt. Men man får dock valka vantarna lite när man stickat klart dem så att de blir mjuka och sköna.

Som ni ser är vantarna ganska långa, det beror på att Inos, som ska få vantarna, är en aparmad människa (det är jag också). Det innebär att man alltid får ett glapp mellan vantarna och ärmen på jackan. Därför gillar vi aparmade lååånga vantar...

Nu håller jag på att försöka knåpa ihop mönstret i Paint, det var verkligen lättare sagt än gjort. lååångsamt framåt går det. Om någon har förslag på ett smidigare sätt så är det välkommet. Sen ska det ut till mina provstickerskor och efter det kommer det dyka upp här på bloggen!