Smygtitt på Norvigska palatset

I helgen var jag och lyckades ta ett litet foto av vårt nya hus, det Norvigska palatset (Norbert + Hedvig = Norvig). Man ser inte så bra för jag tänkte att jag inte vågade gå in på tomten, det är ju faktiskt inte vårt förrän i oktober. Men så här ser det ut på framsidan:

Norvigska palatset

Fler och bättre bilder utlovas när vi får tillträde i oktober! Iiiiiiih vad jag längtar!

För övrigt står jag nu, efter ett par ilskna mejl, som tillverkare till rätt löv. Och till min stora förvåning och glädje har någon faktiskt lagt ett bud på det! Man blir ju riktigt nyfiken på vem det kan vara...

Sur Hedvig...

Först och främst tack för alla gratulationer till huset! Jag ska försöka få till en bild till er så fort som möjligt! Kanske kan smyga runt knutarna lite och fota i helgen...

Sen måste jag dela med mig av att jag är lite sur också. Och inte bara lite, utan ganska mycket sur på Hemslöjden. Det är nämligen så att de helt har tappat bort mitt namn. Det står varken med i utställningskatalogen eller på det fysiska lövet. Så överallt ser det ut som farmor är ensam tillverkare. Och nu ska löven auktioneras ut på Tradera till förmån för Vi-skogen. Fint så. (Länken till hela auktionen hittar ni här, vill ni buda på vårt löv kan ni göra det här). Men, även där står farmor som ensam tillverkare av vårt löv...

Men! Det slutar inte där! Här om dagen blev jag uppmärksammad av Fröken Textil att jag i stället står som medtillverkare på hennes löv! Nog för att jag kan tänka mig sämre sällskap, men mig veterligen har jag inte virkat en enda fast maska på hennes löv...

Om detta tycker vi inte! Jag har nu skickat ut sura mail både hit och dit för att åtminstone få stå som tillverkare av rätt löv på Tradera, så får vi hoppas att de kan lösa detta...

Håller även med Fröken Textil om att det är trist att de har fotat de flesta löven från fel håll. Man fick veta när man hämtade vad som var upp och ner och de flesta kommer bara till sin fulla rätt när de är rättvända. Trist...

Broderullkappan?

Hoppas ni alla haft en fin midsommar! Det har jag i alla fall, på svärpäronens landställe i Sörmland. Trodde jag skulle få massor av tid att sticka, men inte en enda maska blev gjord...

Något jag däremot får frågor om ibland är hur det går med broderullkappan. Minns ni den förresten? Om ni inte gör det kan ni läsa det första inlägget här.

Sporr, sporr, sporr...

Ja, hur går det med den? Mycket långsamt framåt. Men, allt är sporrat i alla fall och det tog en väldig tid eftersom tyget var så tjockt att sporrningen inte gick igenom. Jag fick alltså sporra båda sidorna för sig och nåla om mönstret och suck... Om någon har tips på hur man gör detta på ett enklare sätt så mottages de tacksamt!

En sak som gör hela projektet mycket långsamt är att jag måste ha allt hemma hos mamma eftersom vi inte får plats med det här hemma. Men vet ni vad?! Vi har köpt oss ett litet radhus som vi ska flytta in i till hösten! Yey! Då ska vi ha ett helt rum med plats för bland annat min symaskin. Underbart!

Ser du löven för alla träd?

I helgen var jag äntligen där. På den mest fantastiska utställningen någonsin! Ser du löven för alla träd på Liljevalchs där farmors och mitt löv finns uppsatt tillsammans med 1999 andra. Helt otroligt! Så här ser skogen ut från ovan:

Tyvärr blev jag lite besviken över vårt lövs placering. Dels sitter det i det "tråkiga" rummet, dels sitter det väldigt högt upp på trädet och längst in mot väggen. Känns lite trist med tanke på hur mycket jobb man lagt ner...

Och det var inte bara vårat löv, utan ganska många som hamnade i skymundan som jag kunde tycka förtjänade ett bättre öde. Lite synd att träden i det andra rummet står så nära väggarna att det knappt går att gå runt dem.

Men, nog med gnäll för överlag var det helt fantastiskt! Här, två av mina favoritlöv:

Men, utställningen är ju också så mycket mer än löven. Här kommer några exempel på annat som finns att titta på:

Det finns även en pysselverkstad där man kan få brodera på en lång duk, virka och sticka en jättestor rundstickning tillsammans.

Nu ska jag försöka hålla mig från att visa allt. Lite ska man ju lämna till er som inte varit där än. Man blir verkligen helt överväldigad av all kreativitet och tid som folk har lagt ner på detta projekt.

Kort sagt: gå dit!

På stickorna just nu!

Äntligen har stickorna kommit igång igen när man inte behöver spendera all sin vakna tid med näsan i en bok...

Här kommer en liten summering av vad som befinner sig på stickorna just nu:



Först ut är Selbudeath-sockorna som jag påbörjade för över ett år sedan och som sedan blev liggande tills för några veckor sedan. De har nu växt sig så långa att jag snart är framme vid hälen. Jag känner på mig att dessa kommer bli ett par riktiga favoriter!

Nästa projekt är en slätstickad tunika. Bakstycket är färdigt, här är framstycket på framväxt. Sjukt tråkig stickning, men den kommer nog bli fin när den blir klar. Jag har dock lite svårt att sticka i så tunt garn med så grova stickor så det blir lite ojämnt, men jag hoppas det rättar till sig lite vid blockning...

Sista projektet ut är ett buss- och tunnelbaneprojekt och är en liten hemlis som jag avslöjar mer om sen...

Näpp, nu blir det fotboll! Eller ja, fotboll för älsk. Stickning för mig... Perfekt kombination!

En alldeles egen russinburk...

Ojsan, hoppsan vilken lång bloggpaus det blev! Det var ju inte riktigt meningen, men ibland kommer livet emellan... Har pluggat som en dåre nu på slutet och dessutom jobbat alla dagar jag inte varit i skolan. Men, nu är allt inlämnat och klart så nu hann jag faktiskt sticka lite igår. Gissa om jag har haft abstinens, både efter stickorna och er!

Okej, först och främst vill jag bara påminna er om att gå till Lijevalchs, där nu utställningen med löven har böjat! Äntligen! Det var vernissage idag, men jag skippade det till förmån för någon dag när det kan tänkas vara lite mindre trångt...

Självklart tycker jag att ni alla ska gå dit om ni kan och titta på mitt och farmors och alla de andra fina löven. Har sett en del bilder där inifrån och det ser väldigt häftigt ut...

Vidare har världens bästa Nettan gjort det igen! Virkat något superfint till mig alltså... Denna gången en russinburk. Titta vad fin den är! -->

Stooooort tack Nettan! Jag blev så glad! Jag fick med ett fint litet brev också där det stod att det var så här Nettan såg mig och att det var mina färger. Man kan ju inte ha mer än rätt! Svart, vitt och grått såklart men den senaste tiden har jag även blivit galen i orange...

Om ni vill se fler fina russinburkar (och en massa annat såklart!) tycker jag ni ska gå in och spana på Nettans blogg Pysselstugan. När älsk fick se brevet och burken sa han: "tänk om ni i handarbetsvärlden skulle styra världen, då skulle det inte finnas någon svält och inga krig, alla skulle bara sitta och virka gulliga saker till varandra..." Håller ni inte med?

Inte nog med det. Burken har ju naturligtvis en baksida också, och den ser ut så här.
<--

Hedvigs Grejer. <3
Just nu håller jag på och söker arkivariejobb för fullt. Jag hoppas jag får ett snart så jag kan ha min fina burk på mitt nya skrivbord, så alla kollegor vet vems grejer det är frågan om. Håll tummarna för det!

Så, på fredag är alltså pluggeriet färdigt och jag börjar mitt sommarjobb som registrator på Socialstyrelsen. Till hösten får jag se om jag pluggar en termin till eller ännu hellre får ett jobb. Det betyder hur som helst att jag inte behöver läsa fem böcker i veckan längre och därmed , för en gångs skull, med gott samvete kan sitta och sticka eller brodera hela kvällarna. Jippie! Nu kommer det inte dröja lika länge förrän ni hör ifrån mig igen! Nu ska jag ge mig ut i sajber för lite välbehövliga besök hos er. Har saknat er!

Till Maja

Pust, nu är inlämning av uppsatsen och opponering på annans uppsats gjort och jag kan slappna av lite innan de två sista tentorna ska in. Har, som sagt, inte hunnit handarbeta så mycket på sistone men en sak har jag i alla fall lyckats knåpa ihop:

En liten nåldyna efter förlaga från Fingerfärda. Jag gjorde den till Maja, eller Fiff, som har den eminenta bloggen Fiffel & Tråd. Detta eftersom hennes mamma just gått bort i cancer. Känner så med henne som förlorat sin mamma alldeles för tidigt så jag tyckte hon kunde behöva lite uppmuntran...

Vet dock inte om den den är så praktisk som nåldyna betraktad, den är lite stor för det, men man kan ju alltid hänga upp den på väggen.

Glad att du blev glad i alla fall Maja. Tänker på dig och hoppas du kan se lite ljus i allt det mörka just nu! <3