Långsamhetens lov...

...sjunger jag. Fast inte alltid. Jag är just hemkommen från borderikaféet (vi var ett gäng tappra damer som svettades i det inte precis luftkonditionerade fiket). Med mig dit hade jag som vanligt (numera) det stora tråkbroderiet Arne. Och det går bara fööööör långsamt... Idag hann jag två och en halv bokstav. Storartat...

Dödsbroderiet

Det börjar gå mig så fullständigt på nerverna att det numera går under bteckningen Dödsbroderiet istället för det mer måttliga Tråkbroderiet. Att sy korsstygn på frihand på svart linne är inget jag vill rekommendera.

Men, det går ju framåt i alla fall. En tredjedel av texten är klar så håll ut Linda, någon dag (eller ja, år) så kommer du få din bonad!
Och till er andra: Don´t try this at home!!!

Pimp my Foppa-toffel!

Alltså, de är ju sååå fula. Foppa-tofflor alltså. Jag vägrade länge att skaffa ett par, men till slut köpte jag ett par för 49 kr på nåt billighetshak. Och jag var ju tvungen att erkänna att de var både sköna och praktiska. Men, så fula.

När jag för ett tag sedan surfade runt på Mmatildas virkstad hittade jag dock boten mot denna extrema fulhet. Virka blommor och sätt på! Sagt och gjort. Så här blev resultatet:

Visst blev de mycket finare? Och så enkelt att göra, passar perfekt som mindre projekt när inspirationen inte är på topp, vilket den inte är för mig just nu. Klart roligare blir Foppa-tofflorna att ha på sig i alla fall...

Till mina stora blommor utgick jag från detta mönster. Det skadar ju inte att de är väldigt enkla och roliga att göra också när man, som jag, inte är någon storvirkare. Jag velade länge fram och tillbaka om jag skulle ha någon knapp i mitten eller inte, men det blidde så till slut. Ju piffigare ju bättre!

Självklart måste Malena få sina foppisar pimpade också, så till henne gjorde jag en mindre variant av samma blomma och gjorde dem bara i ett lager.

Jag är verkligen supernöjd med resultatet. Så, tack Mmatilda för inspirationen!

Levererade tåsockor

Ja, såklart gissade ni rätt! Det var ju tåsockor ni fick en smygtitt på. Tåsockor till Helena närmare bestämt och nu är de även levererade och fotade så nu är de redo att visas upp i bloggen. Så här såg de ut på:

Att sticka tåsockor är ett riktigt härke faktiskt för det är så pilligt med alla tårna att man håller på att bli galen. Varje gång svär jag att det här var sista paret jag stickar någonsin. Vi får väl se hur det blir med det...

Ett stort tack ska naturligtvis riktas till My för det var henne jag fick garnet. Vi hade garnmyz hemma hos henne en kväll och jag kläckte ur mig att min kompis ville ha riktigt hysteriska tåsockor. Vips så hade hon hämtat detta nystan och gett till mig. Tack My!

Garnet är för övrigt ONline Supersocke och eftersom det är tjockare än Drops Fabel som används i mönstret så stickade jag med tunnare stickor, nr. 2,5 närmare bestämt.

Hoppas nu att sockorna kommer värma dina frussna fötter i höst Helena. Eller så kanske de kommer till användning redan nu eftersom sommaren uppenbarligen vägrar infinna sig...

En till smygtitt

Jahapp. Mitt buss- och tunnelbaneprojekt som jag hintade om här är färdigt! Jag kan dock inte visa upp det i sin helhet än eftersom de inte blivit överlämnade till sin nya ägare än. Men en till liten smygtitt kan jag bjuda på...

Mmm... Ni anar säkert vartåt det barkar. Jobbigt att sticka men roligt när det är klart.

I övrigt letar jag efter inspiration. Hinner inte handarbeta så mycket som jag skulle vilja och då tappar jag lusten till allt i stället. Några tips?

Smygtitt på Norvigska palatset

I helgen var jag och lyckades ta ett litet foto av vårt nya hus, det Norvigska palatset (Norbert + Hedvig = Norvig). Man ser inte så bra för jag tänkte att jag inte vågade gå in på tomten, det är ju faktiskt inte vårt förrän i oktober. Men så här ser det ut på framsidan:

Norvigska palatset

Fler och bättre bilder utlovas när vi får tillträde i oktober! Iiiiiiih vad jag längtar!

För övrigt står jag nu, efter ett par ilskna mejl, som tillverkare till rätt löv. Och till min stora förvåning och glädje har någon faktiskt lagt ett bud på det! Man blir ju riktigt nyfiken på vem det kan vara...

Sur Hedvig...

Först och främst tack för alla gratulationer till huset! Jag ska försöka få till en bild till er så fort som möjligt! Kanske kan smyga runt knutarna lite och fota i helgen...

Sen måste jag dela med mig av att jag är lite sur också. Och inte bara lite, utan ganska mycket sur på Hemslöjden. Det är nämligen så att de helt har tappat bort mitt namn. Det står varken med i utställningskatalogen eller på det fysiska lövet. Så överallt ser det ut som farmor är ensam tillverkare. Och nu ska löven auktioneras ut på Tradera till förmån för Vi-skogen. Fint så. (Länken till hela auktionen hittar ni här, vill ni buda på vårt löv kan ni göra det här). Men, även där står farmor som ensam tillverkare av vårt löv...

Men! Det slutar inte där! Här om dagen blev jag uppmärksammad av Fröken Textil att jag i stället står som medtillverkare på hennes löv! Nog för att jag kan tänka mig sämre sällskap, men mig veterligen har jag inte virkat en enda fast maska på hennes löv...

Om detta tycker vi inte! Jag har nu skickat ut sura mail både hit och dit för att åtminstone få stå som tillverkare av rätt löv på Tradera, så får vi hoppas att de kan lösa detta...

Håller även med Fröken Textil om att det är trist att de har fotat de flesta löven från fel håll. Man fick veta när man hämtade vad som var upp och ner och de flesta kommer bara till sin fulla rätt när de är rättvända. Trist...

Broderullkappan?

Hoppas ni alla haft en fin midsommar! Det har jag i alla fall, på svärpäronens landställe i Sörmland. Trodde jag skulle få massor av tid att sticka, men inte en enda maska blev gjord...

Något jag däremot får frågor om ibland är hur det går med broderullkappan. Minns ni den förresten? Om ni inte gör det kan ni läsa det första inlägget här.

Sporr, sporr, sporr...

Ja, hur går det med den? Mycket långsamt framåt. Men, allt är sporrat i alla fall och det tog en väldig tid eftersom tyget var så tjockt att sporrningen inte gick igenom. Jag fick alltså sporra båda sidorna för sig och nåla om mönstret och suck... Om någon har tips på hur man gör detta på ett enklare sätt så mottages de tacksamt!

En sak som gör hela projektet mycket långsamt är att jag måste ha allt hemma hos mamma eftersom vi inte får plats med det här hemma. Men vet ni vad?! Vi har köpt oss ett litet radhus som vi ska flytta in i till hösten! Yey! Då ska vi ha ett helt rum med plats för bland annat min symaskin. Underbart!