Jämtlandsroadtrip

Nu är vi (tyvärr) hemkomna efter vår en vecka långa roadtrip i Jämtland, jag och mamma. Storsjön runt kan man säga att det blev och jag tänkte här bjuda på en resumé.

Det första och allra mest fantastiska som hände på hela veckan var att vi var och hälsade på Molins alpacka i Hoverberg. Vilket underbart välkomnande vi fick! Vi blev bjudna på kaffe, vi blev visade alpackorna och fick hur mycket information som helst! När jag berättade att vi drömmer om en egen liten gård med några alpackor blev vi erbjudna att komma upp nästa vår och vara med på klippningen. Ska bli sååå kul! Vilka goa människor...

Och vilka goa djur! Lugna, nyfikna och väldigt sociala. Och supergulliga läten har de. Brita, som tog emot oss, sa att "de väcker känslor" och det stämmer verkligen. De stora ögonen med sina långa ögonfransar är verkligen uttrycksfulla. Ja, ni hör. Jag är kär!

Efter besöket i hagen fick vi dessutom känna och klämma på all fin ull. Den är, som ni såklart vet, hur mjuk som helst. Och den luktar ingenting eftersom den inte innehåller lanolin som fårull gör.

Två kilo ull fick följa med oss hem. En påse vit och en påse svart (det är så häftigt att de verkligen kan bli kolsvarta) och det ska bli väldigt spännande att prova spinna den sedan.

Tusen tack igen till Brita och Anna-Klara för att vi fick komma och titta, det gjorde hela vår resa! (Och den som inte får nog av alpackor kan spana in min instagram för där finns ett par bilder till...)

Efter detta åkte vi upp till en fjällstuga i Gräftåvallen, där vi tog en rejäl dagstur ena dagen. På kvällarna satt vi och stickade och mös i stugan. Hur mysigt som helst!

Uppe på fjället passade vi också på att ta snajdiga foton av den färdiga Fjällbeteskoftan. Men de får ni se i ett annat inlägg...

Efter fjällturen tog vi en vända till Åre eftersom mamma aldrig varit där. På vägen tillbaka besökte vi Rista-fallet såklart (snart har hela familjen en varsin bild framför det).

Sedan var det dags för den tre timmar långa turridningen på Aspås turridning, något jag fruktat lite för eftersom jag inte är någon storryttare precis, men som ni ser gick det ganska bra...

Jag lyckades faktiskt både galoppera och tölta med hyfsad framgång, men jag har fortfarande ont i ljumskarna!

Mamma, däremot är ju en van ryttare (rider en gång i veckan på sin medryttarhäst) så hon satt avslappnat i sadeln, även om tölt var nytt för henne också.

Efter ridningen åkte vi in och bodde de sista nätterna på Jamtlis vandrarhem i Östersund. Där fick vi det största rummet på hela vandrarhemmet och det var verkligen en smärre salong vi och hundarna hade helt för oss själva.

Sista dagen gick vi på själva muséet. Det var roligt, men bilderna blev inte toppen. Jag ska inte plåga er med halvskumma, suddiga bilder på broderier. Åk dit istället! Sen kan man köpa en fin yllebroderisats i shoppen också, det gjorde jag!

I lördags började vi den långa färden hem, deppiga som få... Som tur är hittade vi en till alpackagård utanför Sandviken, Adora alpacka, där vi gjorde en snabbvisit. Jag gick inte lika bananas där, utan fick med mig ett halvt kilo brun ull och en hel drös nya foton...

Nu lider vi av stor hemkomstdepression. Tillbaka i betongförorten och trängseln på tunnelbanan är inget man längtat efter precis. Inte heller att tvätta bilen, vilket återstod att göra igår.

Om vi inte var övertygade innan så är vi det nu. Det är Jämtland vi vill flytta till! Nu återstår "bara" allt det praktiska...

Urd!

Nu är hon äntligen här - Urd! Namnet har hon fått av de fornnordiska nornorna och hon är en Kromski Sonata. Sååå fin är hon!

Tillsammans med henne fick jag en mängd tillbehör - spolar i olika storlekar, jumbovinge, lazy kate och tre olika härvträn. Dessutom fick jag en hel del ull och en del som var så att säga halvspunnet. Därför invigde jag henne med att tvinna ihop två stycken redan spunna singlar, de till höger på bilden ovan.

Jag är riktigt nöjd med resultatet och ser fram emot att spinna "på riktigt" på henne!

Men först ska jag ha en semestervecka till, vilken ska spenderas tillsammans med mamma på en liten roadtrip norröver. Så jag återkommer om en vecka med en liten rapport därifrån. Ha det bäst så länge!

Rasmus Owlet

Rasmus Owlet har ju varit färdig en stund, men saknat knappar. Efter mycket letande hittade jag till slut de perfekta ögonen/knapparna.

Mönster: Owlet av Kate Davies
Garn: Entrådigt från Wålstedts
Stickor: 5,5 och 6

Rasmus är två år, men jag stickade storlek 3-4 år i tunnare garn och mindre stickor. Jag tror dock den är för stor för honom, men hellre för stor än för liten. Förhoppningsvis kan han ha den i vinter när det är som kallast.

Det är verkligen helt omöjligt att fånga tröjans färg på bild, men dessa är hyfsat lika.

Tröjan kommer levereras nästa söndag. Rasmus bor nämligen i Rättvik, och jag och mamma ska åka förbi där på väg upp till Jämtland, där vi ska roadtrippa i en vecka.

Ny inspiration från våra grannländer

Jag har äntligen köpt en bok som jag suktat efter en längre tid, nämligen Håndplagg till bunader och folkedrakter av Heidi Fossnes. En riktig praktbok som, vilket titeln antyder, avhandlar vantar, muddar och liknande till norska folkdräkter.

Boken innehåller både fina foton, mycket information och mönster till de olika modellerna, vilket gör den till mer än bara en mönsterbok och inte heller bara en ren inspirationsbok. Det uppskattar jag!

Mina favoriter är de svartvita Selbu-vantarna (t.ex. de här) och de färglada vantarna från Kautokeino (t.ex. de här). Och så älskar jag ju alla fina broderier såklart! Det är kul att se hur de liknar de svenska, men inte riktigt...

Sen har jag också införskaffat ett riktigt fint stickhäfte som jag sett florera på många bloggar och sticksidor på sistone, nämligen Barnstickning på stickor 3½-4 av Lena Holme Samsöe (hur fasiken gör man danskt ö?).

Det här lilla häftet innehåller en förvånansvärt stor mängd fina barnmönster. Jag brukar sällan falla för så många modeller på en och samma gång. Allra mest gillar jag Bella och jag vill sticka en kofta och en jumper. Den ena får bli till Malena, den andra har jag en liten idé om en liten tös som kan klä i en sådan...

Det andra favoritmönstret är Flickornas prickkofta (även om jag nu inte förstår vad som är så flickigt med den...) och även denna vill jag sticka till Malena. Mönstren går dock bara upp till åtta år, och eftersom Malena nu fyller åtta om några veckor så får det bli fart på stickorna inom den närmaste tiden. Hon kommer bli väl ekiperad i höst!

Vidare har jag äntligen hittat knappar till Rasmus owlet, så nu är den färdig. Mer om den i nästa blogginlägg!

Färdig och fotad Haruni

Harunin är nu färdigblockad och dessutom fotad (ville fota den mot en betongvägg, men det var förvånansvärt svårt att hitta en bra sådan här i betongförorten). Så här blidde den i alla fall:

Mönster: Haruni designad av Emily Ross
Garn: Malabrigo Sock
Stickor: 3,5

Jag är sent ute med min Haruni, många av er har stickat den för flera år sedan. Men jag bara älskar mönstret! Det är så välgjort och enkelt och ändå blir det en sådan fin sjal.

Jag valde att sticka två extra rapporter på sjalens själva kropp/tallrik/ vadfasikenmannuvillkalladet eftersom jag gillar riktigt stora sjalar och tycker att många av de mönster man stöter på är för små. Det blir inte mer än sjaletter, och det har jag ingen användning av.

Nu är jag lite sugen på att sticka en till i lite mindre spräckligt garn, så att mönstret framträder lite tydligare. Men jag är nöjd med denna, perfekta murriga färger för mig. Så jag kommer faktiskt behålla den själv även om jag inte är den som bär spetssjal varje dag.

Det här garnet köpte jag faktiskt när jag och pappa var i Florida 2011, så det känns ju extra bra att ha knaprat lite på sin stash! Redan då bestämde jag mig för att det skulle bli just en Haruni, så inte vet jag varför det dröjde ända till nu innan det blev av!

Och en liten närbild på sjalens spets, som jag tycker är det finaste på hela sjalen:

Älsk ställde upp som fotograf OCH provmodell. Kanske han skulle klä i en Haruni också?!

Idag hade jag även tänkt köpa knappar till Rasmus Owlets (själva ögonen alltså), men vissa omständigheter gjorde att det inte blev så.

Först skulle jag flexa ut från jobbet lite tidigare, det blev i praktiken sju minuter. Sedan skulle jag handla lite mat först på vägen. Jag plockar på mig maten i affären och när jag ska betala inser jag att jag glömt plånboken på jobbet. Tillbaka till jobbet och inser då att jag även glömt passerkortet vid skrivbordet.

Efter en kvarts bankande blev jag insläppt och kunde till slut hämta min påse på Coop. Men då var redan den frysta spenaten i princip rinnande så då fanns inte utrymme för knappjakt. Bättre lycka i morgon, eller vad säger ni?

Vad blev då resultatet?

Ja, vad blev egentligen resultatet av en veckas stickande på Vindö? Ganska mycket faktiskt. Dels har jag stickat färdigt min Haruni och igår la jag den på blockning:

Fler och bättre bilder kommer sen när den torkat...

Sedan började jag på en ny sjal också, närmare bestämt en Sommarsorbet designad av Playsweetmusic. Det rosaaktiga garnet är restgarn från Beatrice-sjalen och det blågröna är av samma sort, med andra ord merinosilke från Sannstick.

Enligt mönstret ska varannan rand vara avig, men jag är inte så värst förtjust i det så jag testade att sticka slätstickning istället. Jag tycker det blev ganska bra, så det får nog fortsätta vara så. Oroar mig lite för storleken. Den blir inte alls lika stor som alla andras blir, men det beror väl på min berömda ovana att sticka hårt. Kanske får lägga ill några ränder...

Helt lätt att fota var det inte heller, med en liten herre som var väldigt intresserad av garnnystanen. Jaja, det får väl bli bättre, hundfria, bilder en annan gång!

Sedan har jag börjat på ytterligare ett projekt, närmare bestämt tröjan Chuck. Har inte kommit så långt, men en liten uppfattning får ni i alla fall. Tycker den blir jättefin!

Garnet är Cascade 220 Heathers. Det är ett garn som verkligen lämpar sig väl till flätstickning. Jag hoppas storleken blir rätt. Nu gjorde jag för en gångs skull en provlapp först. Den stämde precis på ena ledden och inte alls på andra. Så klok blev man av det!

Sedan höll jag på att glömma att jag stickat klart Rasmus Owlet också (fast det var innan Vindö). Den ligger nu och marineras i väntan på att jag hittar de perfekta knapparna att ha som ögon. Jag repade ju upp den en gång eftersom den tycktes bli för liten, men nu tror jag att den är alldeles för stor istället, så den kan nog gott marineras ett tag till.

Färgen på den här tröjan är verkligen helt omöjlig att fånga på kort, men detta är någorlunda likt i alla fall. Den är dock lite mörkare i verkligheten. Garnet är från Wålstedts och inhandlades på min tripp till Dala Floda i våras.

Jag har nu börjat jobba igen. Känns lite trist, speciellt med tanke på att resten av familjen fortfarande har semester. Men nästa vecka börjar även N jobba, då kommer det kännas bättre *skadeglädje*.

#semesterstickning

(Bloggar från mobilen och misstänker att den här bilden blir för stor, men i så fall ändrar jag den när jag kommer hem. Puss och kram!)

Är det förresten någon som vet hur man ändrar storlek på bilderna när man bloggar från mobilen/paddan?