Tuesday, September 11, 2012

Från en ilsken plastmorsa!

Här kommer nu ett inlägg som inte handlar ett enda dugg om handarbete, utan om en annan fråga som för mig känns alltmer angelägen. Nämligen om den utveckling som jag tycker går bakåt vad gäller barn och uppdelning i pojkar och flickor.

Upprinnelsen till detta var nämligen att vi hade kalas för Malena förra helgen och hon fick läppglans av en av sina klasskompisar, eller ja, av klasskompisens mamma eftersom det sannolikt är hon som köpt presenten. Resultatet var att vi sen hade bråk i flera dagar om huruvida man går till skolan sminkad när man är sex år eller inte. Det är ju en helt sjuk diskussion att ha med en sexåring!!! Och det är ju inte så att hon vill ha smink som t.ex. utklädnad utan hon vill ha smink i skolan för att vara fin och för att passa in. Sex år!

Och inte är det konstigt att de små liven blir hjärntvättade. Malena gillar t.ex. den företeelse som kallas Bratz och är nåt slags extrem-barbie:


Mina tankar går snarast till porrfilm när jag ser dessa. Och detta är gjort för småflickor! En grov sexualisering av barn, och inte på barnens egna villkor. Inser vi inte vad vi gör med våra barn?!

Jag ska nu citera en vän till mig vid namn Inos som har mycket bra tankar kring detta:

"Lite ang. påverkan och klädernas betydelse för hur barn bemöts. För den som orkar läsa;-)
Känns som jag tjatat om det en MILJON gånger, men sanningen att säga så spelar det inte någon större roll, eftersom det ändå inte är alla som förstår. Det handlar INTE bara om att tjejmodellerna (tex jeans och tröjor) är kortare/smalare/mindre än pojkmodellerna i samma centilong, utan även om färger, mönster,...
volanger och puffärmar samt material i kläderna.
Flickors kläder är gjorda för stillasittande lkar, lugna lekar. Lekar i dockvrån och lägga pärlplattor och trä pärlhalsband. Deras kläder är ofta i ömtåliga material, eller med ömtåliga detaljer. De är i ljusa färger där smuts och fläckar syns omedelbart. Byxorna är tajta och låga i midjan, vilket minskar fömågan att röra sig. Tröjorna är ofta ganska urringade i halsen, visar nästan magen ibland.
Pojkarnas kläder å andra sidan är i regälare material, de är lediga i modellerna, vilket ger en ökad rörelsefrihet.
Det uppmuntrar till rörliga och vilda lekar, springa, hoppas, klättra. Färgerna är ofta dova, tex mörkblått, grönt, brunt, grått etc. Färger där fläckar inte syns lika lätt.
Vidare har kläder för pojkar ofta "tuffa" tryck, typ racerbilar, spiderman eller andra superhjältar. Det är tuffa döskallar och rocknroll för hela slanten.
Eller "lilla farbrorn-stilen", dvs prydlig skjorta, slipover(vafan heter det så??), tom slipsar. De ser ut som små miniatyrer av pappa på golfbanan/kontoret/whatever. Mini-me lixom. Urk.
Flickplaggen har också två olika riktningar; istället för de tuffa trycken man ser på pojkavdelningen är det volanger, rosetter, gulliga kaniner/random gulligt djur, prinsessor och ja, prinsessor. Och puffärmar. Nämnde jag att tom. bodys för småtjejer ofta är lite "insydda"/figursydda i midjan?
Och så finns det motsvarigheten till pojkarnas Mini-me; -Lilla slampan. Dvs kortkorta tajta kjolar i typ lack (bla Kappahl är experter på slamp-kläderna), fuskpälsdetaljer, bling och kedjor, minitoppar och barn-BH-ar.
Vuxenkläder(för vuxna med jävligt kass smak -sa någon husvagn?) i barntappning. Urk igen.
Och barnen bemöts efter vad de har på sig, både pojkar och flickor. Ofta bedöms pojkar som busiga och tuffa, i sina "pojkkläder/färger". Genom att välja bort de könsstereotypa kläderna från de stora kedjorna (bland andra) ger man barnet fler möjligheter, man binder inte barnet till att vara "sitt kön", att "göra kön", så som barn gör, eftersom barn betraktar andra barn och vill göra likadant, vill passa in.
När barnet vet att "jag är flicka", och ser hur de andra flickorna ser ut och beter sig vill hon göra likadant. Också ha långt hår i prinsesstofs. Också ha rosa volangklänning (även om den är ivägen som FAN i leken). Och vara FIN, alltid FIN.
Det där är vuxna bra på att uppmuntra; inte "hej, vad roligt att se dig idag, hur mår du?" utan "hej, Ååååh har du fått en ny tröja, vad FIIIN den är!". Eller, vad FIIIN du är i håret!" Och ungen åmar sig och putar med bröstet. Och så börjar strävan efter att vara just FIN, att få höra de där orden från de vuxna, från de andra barnen. Och om orden uteblir? Då måste ju nåt vara fel!Vaddå, är jag inte FIN längre, duger jag inte??
Vårt samhälle är ett monster som konsumerar människor, män som kvinnor, och allra godast är barnen. Lättast att manipulera, lättast att forma. Och vi vuxna hjälper till.
Och är man inte vacker kan man inte vara lycklig, kan man inte hitta en partner, får man inget jobb(i många fall).
Och nya lagar gäller för varje sekel. "Såhär ska du se ut för att duga".
Lång,kort eller lagom, Smal tjock, nej kurvig. Det är finast att vara blek, nej solbränd!
Och vi följer. Vi formar oss. Och konsumerar. Vi gapar och sväljer hela skönhetshetsen med allt vad den innebär med hull och hår, och sen spyr vi upp skiten för att mata våra ungar med den.
Att börja vara medveten är en början. Att lära sig se och genomskåda. Se konsekvenser och samband. Att DU är en bra förälder spelar inte sådär jävla stor roll, eftersom ditt barn växer upp i det samhälle vi alla lever i."
 

Jag kan inte annat än att hålla med. Avlägsen känns den tid när små flickor kunde marknadsföras som i ovanstående lego-reklam. Det skulle helt enkelt inte hända idag. Men jag tänker fortsätta försöka, trots att Malena blir sur så fort jag gör något åt henne som inte är rosa. För det som är hjärntvättat kan avgiftas, det är min fasta övertygelse.

Och under tiden kan ju den mamma som köper smink till andras barn utan att fråga först ge fan i det. Förstör din egen unge istället och lämna min plastunge i fred!

För övrigt är jag inne i en hysterisk period nu, men heltidsstudier och mer därtill, heltidsjobb och så flyttar vi om ett par veckor. Så, ge inte upp om jag blir lite frånvarande i cyber. Jag kommer tillbaka!

 

20 comments:

Eva said...

Håller HELT med!
Jag har faktiskt ofta, nästan, gratulerat mig själv till att INTE ha barn och behöva kämpa med det där.
Och jag skulle garanterat aldrig köpa smink till en så liten tjej... Var ganska bra i skolan jag gick för evigheter sedan - smink förbjudet till högstadiet.
Lycka till med flytt och allt!

Susannesblogg said...

jag gillar ditt tänkvärda inlägg otroligt mycket.Det stämmer så bra.Dessa tankar skall jag ta med mig i morgon till jobbet och använda när jag bemöter barnen när dem kommer på morgonen.

Heldri said...

Håller med dig! Jag gillade rosa som liten men hade alltid kläder som var lekvänliga och jag älskade att klättra i träd och på stenar. Jag mår riktigt illa när jag hör folk prata om tuffa pojkar och gulliga prinsessor, barn är barn!

Saras pyssel said...

Det stämmer då väl! Jag gillar inte alla dessa puttinuttiga tjejkläder... Det känns lite skrämmande att min lilla dotter ska växa upp i det här!

skapa och inreda said...

Ett mycket bra och givande inlägg.
Arbetar själv som förskollärare och är utbildad genuspedagog.
Annika

Emmas dagar said...

Åh, vad jag önskar att vår 6-åring inte får läppglans och parfym i present på sitt kalas i helgen!

Jag håller med dig!

Cecilia said...

Illa nog med läppglans om hon varit tio år men SEX?! Det är helt horribelt!
Jag funderar lite över vad det är som är så attraktivt med att vara vuxen att barnen inte bara på ett naturligt, lekfullt sätt ska härma vuxenlivet utan ska utsättas för vuxnas behov av att leka med dockor, som de tar ut på levande varelser, sina egna och ANDRAS barn. Det är liksom omvända världen!
Tycker rätt illa om att se barn i 2-3-årsåldern i riktiga skinnjackor och gubbhattar och boots. Det är respektlöst mot barnen.
SÅÅÅ lättade att min dotter aldrig gillade varken Barbie eller Bratz. (Vi har haft andra saker att diskutera, men just de där slapp jag!)

Eva Hudin said...

När mina killar var i skolåldern blev det förbjudet med smink upp till sexan. Och då kunde inte småflickorna hävda att "alla andra har".

Bakslaget/Backlash mot flickor/kvinnor som Susan Faludi skrev om i början på 90-talet håller i sig.

Reklambranschen är inte oskyldig, de levererar det beställaren vill ha, eller kommer själva med idéer och hur ser de idéerna ut?

Jag förstår att du är förbannad, jag skulle bli helt jävla galen. Stå på dig för du har rätt!

/Eva

Anneli said...

Hjälp, jag hade blivit vansinnig. Läppstift till en sexåring? Tur att Malena har en så klok bonusmorsa!

Kram.

Siv said...

Har precis råkat ut för det här eländet med mina två barnbarn 6 och 7 år i år! Där 7-åringen är prinsesstypen och gärna vill ha läppgläns, medan 6-åringen är mer en pojkflicka, vilket känns mer rätt.
Stå på dig!

Lycka till med flytten!

Lapp-Lisa said...

Önskar så att jag också fick flytta till hus. ;) Bra inlägg i övrigt! I det avseendet är jag glad att jag har en pojke. Helt galet att en förälder köer sånt utan att fråga först.

Manduzana stickar said...

Jag kan bli helt galen på sådant! Stå på dig med Malena. Hon kommer att tacka dig för det när hon blir större.
Och stressa inte ihjäl dig :)

Fiff said...

Det är rätt! Fortsätt att trycka på, och ge inte upp!
När jag var liten så var det ingen tjej som hade smink innan 13-14årsåldern. Och jag hade nästan aldrig rosa på mig. Lekte hellre med bilar och lego och geggamojja (stora favvisen!) än mina dockor.
Läskigt med prinsess-modet tycker jag, huh!
Heja Hedvig ♥

disa said...

Jag instämmer helt!! =)

sofia said...

Alltså jag skrev precis mitt livs längsta kommentar på typ femtielva rader & så försvinner den!! Aaargghh! Hursomhelst, får se om jag orkar skriva om det framöver.... Men hörru Hedvig, nu har du inte varit inne hos mig på länge, komsikomsi, jag har nåt att visa!

Susilull said...

Du har helt rätt inställning! Och jag hoppas ditt bonusbarns riktiga mamma har samma inställning!

LadyNight said...

Bra inlägg! Och framför allt bra inställning. Håller med fullständigt. Tycker först och främst att det är ofattbart att man som förälder ger smink till en annans barn utan att fråga, speciellt vid så ung ålder. Ju tidigare smink smyger sig in i bilden, ju tidigare lär sig flickorna att de inte duger som de är. Idag är människan en produkt som ska "säljas" till andra människor, för att kunna accepteras. Detta livssätt speglar ju sig på så många håll. Samhället idkar "slit och släng" på alla materiella ting och nu mer än någonsin, så syns det tydligt att även människan ingår i den gruppen. Det är hemskt och skrämmande att tänka på.



Lycka till med flytten! :)

Anonymous said...

Hej! Som mamma till två små pojkar håller jag med dig! Fick inget läppglans, nejdå! På fyra årsdagen räknade jag till inte mindre än 20miniatyr vapen i diverse legoförpackningar!!

Pyspunka said...

Jag har tjatat om det här i 20 år. Och jag upplever ingen förbättring/förändring alls, snarare tvärtom. Nu har tom Po.P gett upp sin könsneutrala stil med "basplagg för barn". Nu är det små rosetter och volanger och snitt på kläderna som gör att de är tydligt uppdelade på pojk- och flickavdelning.

Det är så tragiskt att man som förälder köper läppglans till en sexåring! Vad tänker man på då? Dags för lilla stringtrosan nästa år kanske? Det är så jädra synd om tjejerna som får korta kjolar som man inte kan leka och klättra i träd med. Och det är så jäkla synd om pojkarna som ska vara så tuffa så att de spricker. "Bit ihop grabben, inte vara nån lipsill".

Jag får förmaksflimmer när jag tänker på det!

Jättebra inlägg!

Fru Uggedal said...

Amen till det!

Jag har en tjej på 9 år och hon är helt normal i kroppsformen och har lust att klättra, hoppa och leka som är helt normalt i den åldern. Tjejkläderna är för smala och korta att hon vägrar att ha byxor på sig! Det förstår jag väldigt väl, kläderna hindrar ju henne att röra sig som hon vill.

Köpte jeans på pojkavdelningen till henne som hon var väldigt nöjd med, TROTS att kärringen i kassan UPPLYSTE mig att det var byxor till pojkar!!! Tack och lov att dottern inte hörde det!