Hundoro och stickexperiment

Usch vilken helg det blev. Det började bra med att vi åkte ut till landet för att stänga sommarstugan för vintern. Mys med öppen brasa, löv och stickning. Allt var frid och fröjd tills Harry (min lilla vovve som syns här på bilden bredvid) började kräkas som en galning på söndagen. Han slutade inte efter att vi kommit hem heller och när det på kvällen luktade blod om det bestämde jag mig för att åka in med honom till djursjukhuset. (Tack till Gurra och Helena som hjälpte mig med skjuts och moraliskt stöd!) Väl där konstaterades att något fastnat i tarmen på honom och att tarmen var så vätskefylld att den höll på att explodera... Det blev akutoperation i natt och det visade sig att han svalt ett helt ekollon. Nu ligger han kvar på sjukhuset och vi hoppas att det inte blir några komplikationer. Hule! Mattes lilla pälskling...


Vad gäller mer handarbetsmässiga saker så har jag påbörjat ett nytt stickprojekt. Det är nämligen så att min pojkvän och ett gäng kompisar har ett litet "ploj"-band som heter Steffes Bluesband. De gör covers på kända rocklåtar och uppträder mest på den lokala pizzerian. Nu ska de ha julspelning den 18:e december och har fått för sig att de vill ha halsdukar stickade till detta tillfälle. Jag kan ju självklart inte låta bli...

Tanken är att det ska bli svart/vita halsdukar med varje bandmedlems porträtt på och sedan ska det stå Steffes Bluesband. Älskling (som är bandets trummis) fick vara först ut som försöksperson. Jag tog en bild av honom, och sedan hjälpte Erik mig att göra om den till svart/vitt (precis som vi gjorde med Maths flagga).

Nästa steg var att göra om den till ett mönster, vilket Erik också hjälpte mig med. Då de olika stickmönsterprogrammen som finns här ute i sajber inte fungerade särskilt bra så gjorde vi om honom till ett pärlplattemönster i stället, för det går ju också att sticka efter.

Efter detta kilade jag iväg till Trouvadi, Stockholms bästa garnbutik, och införskaffade garn. Det blidde tre nystan Schachenmayr nomotta, riktigt tunn ull. Jag ville inte köpa mer garn än så eftersom jag inte vet om jag kommer lyckas med projektet än. Jag har nu börjat sticka på den första halsuken i alla fall och kommit så här långt:

Som synes så går det inte alltför fort fram. Garnet är så tunt eftersom det annars skulle bli alldeles för brett, jag stickar på stickor 2,5 och mönstret (som är med här på bilden) är sjukt pilligt. Dessutom är de sex personer i bandet, så frågan är om jag kommer hinna göra sex halsdukar till den 18:e december?! Ja, den som lever får se...